Ör är en, av i synnerhet allmogen, använd benämning för grovt, stenigt grus. Enligt Nordisk familjebok (1922) definieras ör såsom grus, hos vilket bergartsfragmenten har dimensionerna 7–20 mm.^[1] Betydelsen kan även vara en formation därav, grusbank, eller annars namn på revel, holme.^[2]

Ordet ör eller öre ingår i en mängd svenska och danska ortnamn. På isländska kan eyri både börja ett ortnamn, som till exempel Eyrarbakki, och avsluta ett ortnamn, som till exempel Þingeyri. I Norge slutar en del ortnamn på -øyri, till exempel Lærdalsøyri.

I det svenska ordet ör kan vokalen ö dels komma från diftongen au eller, genom i-omljud, ha blivit øy (fornvästnordiska ey). Både au och øy har sammanfallit till ö i svenska och danska. I fornvästnordiskan skiljer man däremot på aurr (isländska aur) 'grus, stenblandad sand' och eyrr (isländska eyri) 'sand- och grusbank'.^[3]

Sammanlagt omfattar -ör omkring 3 300 ortsnamn i Finlands kustskärgårdar, de flesta av dem vid Skiftet, Kvarken och den nyländska kusten.^[4]

Kända örar:

• Björkör, ett enstaka utskärshemman i Föglö, Åland^[4]

Namn på stora skärgrupper i Österbotten är:^[4]

• Lappörarna
• Mickelsörarna
• Valsörarna Mest frekventa namnen:^[4]

• Långören, över 100 fall
• Gräsören
• Gåsören
• Notören, speciellt i Skärgårdshavet
• Tistronören, speciellt i Skärgårdshavet
• Törnesören (havtorn), speciellt i norra Åland och Österbotten

• Skarvör och Skarvörarna, öar i Finland

• Öresund
• Örsholmen, stadsdel i Karlstad
• Örs församling, Karlstads stift
• Örs socken, Dalsland
• Örs socken, Småland
  • Ör-Ormesberga församling, Växjö stift
  • Ör, Växjö kommun - Kyrkby i Växjö kommun
  • Ör södra - bebyggelse söder om kyrkbyn
• Ör, stadsdel i Sundbybergs kommun i Stockholms län
• Kungsör
• Skanör
• Örebro
• Sparsör
• Öregrund
• Örskär
• Femöre
• Örviken

• Ören
• Svenska ortnamnsefterled
• Örs kyrka, Dalsland
• Örs kyrka, Småland
• Örteg
• Örtug
• Örtjärn, Mölnlycke