Överintendentsämbetets sigills avtryck i vax. Kännetecknen för ämbetet är kolonnbasen, vinkelhaken, linjalen, passaren och lodet.
Överintendentsämbetet var ett svenskt statligt ämbetsverk som var verksamt inom administrationen av statens byggnader. Det hade sina rötter i stormaktstidens förvaltningsreformer, blev ett självständigt verk 1810 samt omorganiserades slutligen 1917 till Kungliga Byggnadsstyrelsen.
Statens byggnadsväsen anförtroddes 1697 åt en särskild överintendent med ansvar för återuppbyggnaden av Stockholms slott som brunnit det året. Den förste innehavaren av detta ämbete var Nicodemus Tessin d.y.[1] År 1772 blev Överintendentsämbetet ett kontor inom slottsbyggnadsstaterna och från 1810 ett självständigt ämbetsverk. Det bestod av en överintendent som chef, intendenter samt 1:e och 2:e arkitekter. De sistnämnda hade fram till 1864 titeln "konduktör".
De flesta av de arkitekter som ritade kyrkor under 1800-talet och en bit in på 1900-talet var knutna till överintendentsämbetet. Det var vanligt att arkitekter arbetade för ämbetet i början av sin karriär.[2]
^Mellgren, Maria (2009). Kyrkor i Göteborgs stift : rapport över kyrkobyggnadsinventering och karakterisering 2001-2007. Göteborgs stifts skriftserie, 1402-5329 ; 2009:1. Göteborg: Göteborgs stift. sid. 43-44. Libris11485399. ISBN 9197431680
Mellander, Cathrine (2008). Arkitektoniska visioner under statligt förmynderskap: en studie av Överintendentsämbetets verksamhet och organisation 1818-1917. Nordiska museets handlingar, 0346-8585 ; 135. Stockholm: Nordiska museets förlag. Libris11201893. ISBN 978-91-7108-528-3
