Arve Opsahl

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Arve Opsahl
Född	14 maj 1921[1] Christiania
Död	29 april 2007[2] (85 år) Oslo
Medborgare i	Norge
Sysselsättning	Sångare, scenskådespelare, komiker, filmskådespelare
Maka	Liv Wilse
Utmärkelser
Leonardstatyetten (1972) Amandakommitténs hederspris (1991) Leif Justers ærespris (2003)
Redigera Wikidata

Arve Opsahl, född 14 maj 1921 i Oslo, död där 29 april 2007^[3], var en norsk skådespelare och komiker.

Opsahl var en av Norges största revy- och filmskådespelare. Han gjorde sin filmdebut 1941 och började som revyartist hos Jens Book-Jenssen på anrika Chat Noir i Oslo 1942. I 16 år var han engagerad vid Oslo Nye Teater. Han gästspelade på Det norske teatret och på Trøndelag Teater. Opsahl gjorde stor succé som sopåkaren Alfred Doolitle i musikalen My Fair Lady i Bergen. Han var även en duktig sångare och gav ut flera grammofonskivor under sin karriär. I Norge blev han också känd för rollen som Egon Olsen i filmerna om Olsenbanden, Norges motsvarighet till Jönssonligan.

Han gästspelade i Sverige flera gånger, första gången på turné med Hälsingborgsrevyn 1953. I Sverige blev han annars mest känd som en av Pratmakarna och genom TV-sketchen där han som norsk sjöman blev förmanad av sitt befäl: Flickorna i Lissabon har inget mer än flickorna i Oslo. Varpå sjömannen replikerade: Nej, jag vet. Men det de har, det har de här i Lissabon.

• 1949 – Svendsen går videre
• 1955 – Hjem går vi ikke
• 1958 – Människor på flykt
• 1960 – Millionær for en aften
• 1961 – Oss atomforskere imellom
• 1961 – Norges söner
• 1961 – Bussen
• 1962 – Stackars stora starka karlar
• 1964 – Blåjackor
• 1988 – Folk och rövare i Kamomilla stad
• 1989 – Tidlös kärlek

• Arve Opsahl på IMDB