Mörne blev student 1894, filosofie magister 1897 och förestod 1899–1908 Mellersta Nylands fokhögskola. År 1913-43 docent i inhemsk litteratur vid Helsingfors universitet.[4] Han debuterade 1899 med samlingen Rytm och rim, deltog aktivt i kampen mot förryskningspolitiken och intog samtidigt en radikal ståndpunkt i sociala frågor, en inställning som återspeglas i diktsamlingarna Nya sånger (1901) och Ny tid (1903). Mörnes nästa diktsamling Döda år utkom 1910, och under mellantiden hade han ägnat sig åt litteraturhistorien. 1910 blev han filosofie licentiat och publicerade arbeten om Josef Julius Wecksell (1910) och Aleksis Kivi (1911).[5] År 1911 lät Arvid Mörne bygga Villa Granmora i Grankulla, där han bodde till sin död.[6]
Ideologiskt intresserade sig Mörne för tre politiska rörelser, den svenska samlingsrörelsen, den socialdemokratiska arbetarrörelsen och det aktivistiska motståndspartiet. Som ung student kom han i kontakt med fattiga arbetare på landsbygden, vilket ledde till att han stod arbetarrörelsen nära under mer än ett decennium.[4] År 1913 skrev han dramat De sex orden (1913), som var starkt politiskt. Orden som titeln syftade på var "Proletärer i alla länder förenen Eder!” och pjäsen var ämnad för politiskt bruk i svenska arbetarföreningar.[7]
I Brunnsparken i Helsingfors finns en skulptur av Arvid Mörne. Minnesmärket beställdes av Viktor Jansson och blev färdig 1951 till minnet av Mörnes 75-årsjubileum.[9]
