Fugard arbetade ett tag vid en särskild domstol för svarta i Johannesburg, The Native Commissioner's Court, och erfarenheterna därifrån gjorde att han började skriva dramatik om förhållandena i de svarta stadsdelarna. Hans första pjäser, No-Good Friday (1958, utgiven 1974) och Nogogo (1958, utgiven 1974), hämtar sitt stoff från livet i ett township, Sophiatown.
Det internationella genombrottet kom med de så kallade Port Elizabeth-dramerna, som blev till i samarbete med en grupp unga svarta skådespelare i Port Elizabeth, The Serpent Players. Dessa dramer var The Blood Knot (1961, utgiven 1963), Hello and Goodbye (1965, utgiven 1966), och Boesman and Lena/Bosman och Lena (1969, filmatiserad 1974 med Fugard i en av rollerna). Huvudpersonerna i pjäserna konfronteras med stora existentiella problem knutna till rasismen i det sydafrikanska samhället. Skådespelen Sizwe Banzi Is Dead (1972) och The Island/Ön (1972) blev till i samarbete med John Kani och Winston Ntshoni. Det första behandlar de förhatliga passlagarna i Sydafrika, det andra förhållandena på fängelseön Robben Island. Dimetos (1975) är inspirerat av Albert Camus och A Lesson from Aloes (1978) är ett äktenskapsdrama. Master Harold and the Boys/Master Harold (1982) och The Road to Mecca/Vägen till Mecka (1985) har haft stor internationell framgång. Av senare stycken kan nämnas My Children! My Africa! (1989), Valley Song (1996), The Captain's Tiger (1999), Sorrows and Rejoicings (2001) och Exits and Entrances (2004).
Fugard har också skrivit romanen Tsotsi (1979, filmatiserad 2005, flerfaldigt prisbelönad med bland annat en Oscar för Bästa utländska film2006) och memoarboken Cousins. A Memoir (1994), samt flera andra böcker. År 2000 gjordes en andra filmatisering av pjäsen Boesman and Lena. Dessutom har han själv varit aktiv inom film, som regissör av bland andra Marigolds in August (1980), prisbelönad vid Berlins filmfestival samma år, och som skådespelare i bland andra Richard Attenboroughs storfilm Gandhi (1982) och The Killing Fields (1984). Han har även spelat i ett antal av sina egna pjäser, även internationellt (bland annat på Broadway i New York) och nominerats till/erhållit en rad priser, bland annat Tony Award. Sedan flera år lever och arbetar han stora delar av året i USA, bland annat med universitetsundervisning i teater.
Då Sydafrika med tiden förändrats och apartheid som statssystem försvann på 1990-talet, har förutsättningarna för hans författarskap förändrats, även om de faktiska levnadsförhållandena i landet i praktiken inte har förändrats så väldigt mycket.
Bibliografi
Pjäser
Klaas and the Devil (1956)
The Cell (1957)
No-Good Friday (1958)
Nongogo (1959)
The Blood Knot (1961); senare reviderad version: Blood Knot (1987)
Hello and Goodbye (1965) [sv. samma titel]
The Coat (1966)
People Are Living There (1968)
The Last Bus (1969)
Boesman and Lena (1969) [sv. "Bosman och Lena"]
Friday's Bread on Monday (1970)
Sizwe Bansi Is Dead (1972) (utvecklad tillsammans med John Kani och Winston Ntshona)
The Island (1972) [sv. "Ön"] (utvecklad tillsammans med John Kani och Winston Ntshona)
Statements After an Arrest Under the Immorality Act (1972)
Dimetos (1975)
Orestes (1978)
A Lesson from Aloes (1978)
The Drummer (1980)
Master Harold...and the Boys (1982) [sv. "Master Harold"]
The Road to Mecca (1984) [sv. "Vägen till Mecka"]
A Place with the Pigs: a personal parable (1987) [sv. "Hemma hos grisarna"]
My Children! My Africa! (1989)
My Life (1992)
Playland (1993)
Valley Song (1996)
The Captain's Tiger: a memoir for the stage (1997)
