Bandgökbi

	Bandgökbi; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Långtungebin; Apidae
Släkte	Gökbin; Nomada
Art	Bandgökbi; Nomada signata
Vetenskapligt namn
	§ Nomada signata
Auktor	Jurine, 1807
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bandgökbi (Nomada signata) är en biart som beskrevs av Louis Jurine 1807.^[2]

Arten ingår i släktet gökbin och familjen långtungebin.^[3]^[2] Arten är reproducerande i Sverige.^[2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3]

Beskrivning

Grundfärgen är svart. På huvudet har honan röda markeringar kring käkarna, medan hanen har gula. På mellankroppen har båda könen röda och gula markeringar, de senare speciellt iögonfallande baktill på honans rygg. Mellankroppen har dessutom en relativt tät, gulbrun päls. Bakkroppens tergiter^[a] är gula med svart framparti; då detta syns genom den halvgenomskinliga tergiten framför, ger det intrycket att bakkroppen skulle vara randig i gult och rödbrunt. Honan är 11 till 14 mm lång, hanen 9 till 13 mm.^[4]

Utbredning

Artens utbredningsområde sträcker sig från södra England och östra Wales samt fläckvis på Iberiska halvön, vidare österut i ett mera sammanhängande område över den europeiska kontinenten till södra Skandinavien och ett mindre område i Litauen i norr, Polen och Ungern samt mera fläckvis i Rumänien i öster samt Frankrike och fläckvis i Italien i söder. Globalt är den klassificerad som livskraftig (LC) av IUCN.^[1]

I Sverige har arten hittills (2022) endast påträffats i Skåne och med en observation i Halland, men den väntas öka i framtiden. Den är klassificerad som livskraftig i landet.^[4] Arten saknas i Finland^[5].

Ekologi

Habitatet utgörs av förhållandevis öppna områden som gräshedar och andra gräsmarker, betesmarker, skogsbryn samt sandtag, men även i samhällen som parker och trädgårdar.^[4]^[1]

Värdväxter utgörs av maskrosor i familjen korgblommiga växter, arter ur videsläktet (familjen videväxter) samt mandeltörel (familjen törelväxter). Flygtiden varar från början av april till slutet av maj.^[6]

Som alla gökbin är arten en boparasit: Honan bygger inte något larvbo, utan lägger sina ägg i äggceller hos andra arter, ett i varje cell. För bandgökbiet är värdarten glödsandbi^[4]. När larven kläcks äter den först upp värdlarven och lever sedan av den insamlade näringen^[7].

Kommentarer

^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c] Smit, J. 2014 Signaalwespbij Nomada signata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 september 2022.
^ [a b c] ”Nomada signata”. Namn och släktskap. Artdatabanken. 2011. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/267321/details?lang=sv. Läst 5 september 2022. ^{[död länk]}
^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nomada+signata/match/1. Läst 24 september 2012.
^ [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Nomada signata”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/Nomada%20signata-267321. Läst 4 september 2022.
^ Juho Paukkunen (2019). ”Gökbin – Nomada”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204673?locale=sv. Läst 5 september 2022.
^ G R Else (2012). ”Nomada signata Jurine,1807” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-signata. Läst 6 september 2022.
^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Gökbin Nomada”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-1005541. Läst 6 september 2022.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Bandgökbi.
Bilder & media
Wikispecies har information om Nomada signata.
Artförteckning

[bakkropp-4] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[IUCN-1] [a b c] Smit, J. 2014 Signaalwespbij Nomada signata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 september 2022.

[dyn-2] [a b c] ”Nomada signata”. Namn och släktskap. Artdatabanken. 2011. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/267321/details?lang=sv. Läst 5 september 2022. ^{[död länk]}

[COL-3] [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nomada+signata/match/1. Läst 24 september 2012.

[ADB-5] [a b c d] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Nomada signata”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/Nomada%20signata-267321. Läst 4 september 2022.

[FAC-6] Juho Paukkunen (2019). ”Gökbin – Nomada”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204673?locale=sv. Läst 5 september 2022.

[BW-7] G R Else (2012). ”Nomada signata Jurine,1807” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/apidae/nomada-signata. Läst 6 september 2022.

[AF-8] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Gökbin Nomada”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/nomada-1005541. Läst 6 september 2022.

[1]

[2]

[3]

[a]

[4]

[5]

[6]

[7]