Borta bäst
Borta bäst är en roman skriven av Sara Kadefors. Den utkom på Piratförlaget i augusti 2009.[1] I juni 2010 utkom den på pocket. Boken är Kadefors andra vuxenroman.[2] HandlingBoken handlar om Sylvia som är hemlös men ändå propert klädd och fräsch. Orsaken till Sylvias hemlöshet är att hon under en längre tid har förskingrat 500 000 kr från dottern Jonna, pengar som Sylvias svärmor testamenterat till sitt barnbarn. När förskingringen uppdagas skiljs Sylvia och maken Paul. Sylvia flyttar först till en liten lägenhet, men när hon inte längre kan betala hyran flyttar hon ut i sin bil. Bilen blir hennes trygghet och hon parkerar bilen i en skogsglänta utanför Ikea, där hon dricker gratiskaffe, i smyg äter matrester från andra gästers bord och försöker upprätthålla sin fasad. En dag plockar Sylvia upp en liftare, en kvinna som heter Lisbet. Vid en kraftig inbromsning hugger plötsligt smärtan till i ryggen och Lisbet tar med Sylvia hem till sig där Sylvia får låna hennes ryggbänk. Sylvia lämnar lägenheten utan ett tack till Lisbet, men söker upp henne en tid senare då hennes bil har packat ihop. Lisbet låtsas tro den historia som Sylvia drar för henne och låter henne bo på soffan i lägenheten. Sylvia tror först att Lisbet är prostituerad, men inser snart att hon är narkoman. Lisbet langar och snart dras även Sylvia in i en för henne helt ny värld. En dag stormar två poliser in i lägenheten och genomför en husrannsakan där de finner knark. Både Lisbet och Sylvia förs till häktet. Polisen har fått veta att Sylvia sålt knark åt Lisbet, vilket Sylvia efter en tid i häktet till slut erkänner. Hon golar även på Lisbet och säger att hon har sålt knark. I häktet får Sylvia besök av Paul och Jonna, men väljer att inte träffa dessa. När Paul återvänder en andra gång får hon veta att Jonna är än argare på sin mamma än tidigare. Sylvia blir nu släppt ur häktet om Paul erbjuder henne att bos hemma hos honom på Kaprifolvägen. Sylvia går till sin gamla arbetsplats där hon efter samtal med chefen får jobbet tillbaka. Sylvia anordnar sedan en grillfest på Kaprifolvägen. På festen kommer människor från både hennes nya och gamla liv. Vartefter kvällen fortskrider uppdagas det att Reza, langaren till Lisbet, och Sylvia har en relation. Mitt under festen tar Sylvia bilen och lämnar Kaprifolvägen. Hon åker till den dunge utanför Ikea där hon tillbringat många nätter. Därefter säljer hon bilen och beger sig till Reza. Hon avslöjar att hon troligtvis kommer att få en eller två månaders fängelse för narkotikaförsäljningen, men att hon eventuellt kan få elektronisk fotboja och på så vis slippa fängelset. Slutligen ringer hon och tar reda på Jonnas adress. Reza skjutsar henne och väl där ger hon de 120 000 kronorna hon fick från bilförsäljningen till sin dotter. Dottern ler inte, men är inte lika avigt inställd som innan. En lång försoningsprocess har inletts. Passager öppna för tolkning
Karaktärer (urval)
TemanDet orättvisa klassamhälletProtagonisten Sylvia har gjort en klassresa där hon har gått från att vara en stilfull karriärkvinna i den övre medelklassen till att bli en kvinna på samhällets botten. Vi får även möta andra karaktärer som har diametralt olika socioekonomiska förutsättningar, till exempel Lisbet kontra Paul och hans fru. I anslutning till detta berörs också vad som skulle kunna beskrivas som den hårfina skillnaden mellan framgång och olycka, då Sylvia på bara några månader får en dramatiskt förändrad livssituation. Den ytliga framgångskulturenSylvia är en ytligt fixerad kvinna som genom sitt yttre upprätthåller en viss samhällelig status. Hon värdesätter dyra kläder, god uppfostran och pengar, värderingar som hon fört vidare till sin dotter, Jonna. Temat förstärks även av att Sylvia obemärkt kan snylta kaffe och mat på Ikea, det förväntas inte av en människa med en sådan samhällelig status att leva på det sättet. En välputsad fasad kan dölja den egentliga sanningen. Intertextuella referenser
PressrösterBoken fick ett blandat mottagande när den utkom. DN skrev följande: ”Borta bäst är alltså en intressant tendensroman, men inte särskilt bra. Det sockersöta slutet ger mig diabetes och karaktärerna är i de allra flesta fall silhuetter.[4] SVD gav ett övervägande positiv omdöme om boken, där de berömde Kadefors berättarteknik, men även kritiserade vissa av hennes karaktärer för att vara överflödiga.[5] Aftonbladets Åsa Linderborg var övervägande positiv i sin recension, där hon berömde Kadefors för hennes analys av den "förytligande medelklassens konsumtionsbegär".[6] Expressen gav boken ett dåligt omdöme, där den beskrevs som "en roman som aldrig på allvar förmår att se bortom den ytlighet den vill skildra."[7] Referenser
Externa länkar |