Wijkmark debuterade skönlitterärt med den mycket okonventionella romanen Jägarna på Karinhall, en svart fars om våld och sexualitet under nazismen som utspelas på Herman Görings lantställe utanför Berlin.[5]
Även fortsättningsvis hade Wijkmark ett europeiskt perspektiv i sitt författarskap, som i Sista dagar, om ett attentat i början av 1960-talet mot president de Gaulle, eller i Dacapo, en roman som speglar omvälvningarna i Europa 1989.[6]
Wijkmark har kallats kosmopolit och litterär outsider, kanske mer uppskattad utomlands än vad han var i Sverige. Han var också den förste svenske författare någonsin som presenterades i den franska televisionens populära litteraturprogram Apostrophes. Hans romaner har dock fått mycket bra kritik även på hemmaplan och 2007 mottog han Augustpriset för romanen Stundande natten.[5]
Wijkmark har som dramatiker bland annat skrivit historiedramat Sveaborg och det samhällskritiska debattstycket Den moderna döden som har framförts på scener i Sverige, Frankrike och Tyskland. Han har också gjort en betydande insats som översättare och presentatör av tysk och fransk efterkrigslitteratur och han har publicerat ett flertal essäsamlingar.[6]
Wijkmark romaner har beskrivits som att de "bärs av en gäckande framåtrörelse men som slutar i den tomma osäkerheten om vad som kan styra livet, vad en människa kan vara. Vilket är den litterära grundfrågan." Ett författarskap i en "blandning av historisk neddykning och existentiell thriller".[7]
Bibliografi
Tyska romaner: från Thomas Mann till Günter Grass (1965)
Fransk roman efter 1945: från Camus till Le Clézio (Bibliotekstjänst, 1968)
Max Horkheimer och Theodor W. Adorno: Upplysningens dialektik: filosofiska fragment (Dialektik der Aufklärung) (översatt tillsammans med Lars Bjurman) (Röda bokförlaget, 1981)
Friedrich Nietzsche: Den glada vetenskapen (Die fröhliche Wissenschaft) (Korpen, 1987)
Walter Benjamin: Goethes "Valfrändskaperna" (Goethes Wahlverwandtschaften) (Symposion, 1995)