Den äldsta hälsokällan vid Djurgårdsbrunn påstås ha varit bekant redan på 1500-talet, men började inte användas allmänt förrän i slutet av 1600-talet genom Urban Hjärne. I riksmarskalkämbetets resolution av den 5 juni 1742 beviljades assessorn i Collegium medicum, medicine doktor Herman, tillstånd att:”vid hälsobrunnen å Kongl. Maj:ts Djurgård få till brunnsgästernas bekvämlighet samt dess egen och de övriga brunnsbetjäntes förnödenhet uppsätta några nödiga hus och byggnader, nämligen ett badhus, ett fattighus, ett hus för samtliga brunnsgästerna och ett för sin egen och brunnsbetjäningen samt även ett värdshus”.
Djurgårdsbrunn hade sin storhetstid under 1800-talets första decennier då brunnslokalerna var en bland de förnämsta förlustelseställena i Stockholm.
