Edinburgh

För andra betydelser, se Edinburgh (olika betydelser).

Edinburgh
Dùn Èideann
Stad
Flagga Vapen
Motto: Nisi Dominus Frustra (Latin: Utan Herren är allt förgäves)
Land	Storbritannien
Riksdel	Skottland
Kommun	City of Edinburgh
Koordinater	55°57′11″N 3°11′20″V / 55.95306°N 3.18889°V / 55.95306; -3.18889
Area
- centralort	115,33 km²[1]
- kommun	263,20 km²[2]
- tätort	122,97 km²[3]
Folkmängd
- centralort	464 990 (30 juni 2012)[1]
- kommun	487 500 (30 juni 2013)[2]
- tätort	488 610 (30 juni 2012)[3]
Befolkningstäthet
- centralort	4 032 invånare/km²
- kommun	1 852 invånare/km²
- tätort	3 973 invånare/km²
Geonames	2650225
Edinburghs läge i Storbritannien.
Webbplats: http://www.edinburgh.gov.uk/

Edinburgh (ˈɛdɪnb(ə)rə, skotsk gaeliska: Dùn Èideann) är huvudstad i Skottland och är den näst största staden, efter Glasgow. Edinburgh ligger 72 kilometer från Glasgow, 24 från Livingston och 160 kilometer från Carlisle och Aberdeen. Folkmängden uppgår till strax under en halv miljon invånare.

Edinburgh ligger i sydöstra Skottland, på östkusten av Skottlands "Central Belt" (det tättbefolkade låglandet i syd-centrala Skottland), på sydstranden av Firth of Forth på Nordsjön och på grund av sin hårda placering och med sin väldiga samling av medeltida och georgiansk arkitektur med bland annat flera stenbostäder, är det en av de mest dramatiska städerna i Europa.

Edinburgh har varit huvudstad i Skottland sedan 1437 (då Scone ersattes) och är platsen för skotska parlamentet. Staden var en av de främsta under upplysningstiden, lett av University of Edinburgh, och har fått smeknamnet Athens of the North. Old Town- och New Towndistrikten i Edinburgh finns med på Unescos lista över världsarv. De båda sattes upp 1995. Det finns mer än 4 500 bevarade byggnader i staden.^[4]

Edinburgh är känd för den årliga Edinburghfestivalen, en samling officiella och självständiga festivaler som hålls årligen under omkring fyra veckor från början av augusti. Antalet besökare till festivalerna i Edinburgh är nästan lika många som de som bor i staden. De mest kända delarna under festivalerna är Edinburgh Festival Fringe (den största scenkonstfesti-valen i världen), Edinburgh International Festival, Edinburgh Military Tattoo och Edinburgh International Film Festival.

Andra anmärkningsvärda händelser är Hogmanays gatufest (31 december), Burns Night (25 januari), St. Andrew's Day (30 november) och Beltanefirandena (30 april). Staden är dessutom en av Europas främsta turistdestinationer med omkring 13 miljoner besökare varje år och är Storbritanniens andra största turistdestination, efter London.^[5] Många turister väljer att gå "The Royal Mile" i Old town (gatan har ett flertal pubar, restauranger och butiker) på väg upp till slottet Edinburgh Castle under festivalen i augusti för att sedan se och lyssna på föreställning av Edinburgh Military Tattoo.

Den svenska runstenen U1173 står uppställd i parkområdet Princes Street Gardens, efter att 1787 skänkts av Alexander Seton.^[6]

Stadens engelska namns ursprung tros komma från det brythonska Din Eidyn (Eidyns slott) från den tid då den var Gododdins bergsslott.^[7] Från första århundradet sparade romarna Votadini som en brythonsk stam i området, och från 600 efter Kristus i dikten Y Gododdin används det brythonska namnet för att beskriva att krigare festar "i Eidins stora hall".^[7]

Det engelska namnet, Edinburgh, refereras till 600-talskungen Edwin of Northumbria. Från början kallades staden för Edin-burh. Efterledet Burgh betyder slott eller samlad grupp av byggnader, vilket är en brittisk variant för stad likt tyskans Burg, latinets parcus, eller grekiskans pyrgos. Burh är en enkel översättning av brythonska Din; Edin är oöversatt.

Staden kallas ibland Auld Reekie^[8] (scots för Old Stinky eller Old Smoky), på grund av de öppna kloaker som finns i Old Town, vilket leder till starka odörer i staden, och eftersom byggnader värmdes upp med kol och vedeldning. Detta ledde till stora rökmoln i luften.

Några kallar Edinburgh för Nordens Aten, och Auld Greekie för dess historia. Topografin i Old Town i Edinburgh kan sägas ha en liknande roll som Atens Akropolis.^[9]

Edinburgh är också känt under Dunedin, vilket kommer från det skotsk-gaeliska namnet Dùn Èideann. Dunedin i Nya Zeeland kallades från början New Edinburgh, och kallas fortfarande för "Söderns Edinburgh". De skotska poeterna Robert Burns och Robert Fergusson använde ibland stadens latinska namn, Edina. Ben Jonson beskrev staden som Britain's other eye^[10], och Sir Walter Scott kallade staden för yon Empress of the North.^[11]

Edinburghs historiska centrum delas i två delar av grönområdet Princes Street Gardens. I söder domineras vyn av Edinburgh Castle, beläget på toppen av en slocknad vulkan med Old Town längs sidan. I norr ligger Princes Street och New Town. Grönområdet upprättades 1816 på ett myrland som kom från Nor Loch.

I direkt anslutning till slottets västra del ligger finansdistriktet, samt försäkrings- och bankbyggnader. En av de mest kända byggnaderna i området är den runda sandstensbyggnaden Edinburgh International Conference Centre.

Old Town har bevarat sin medeltidsplan och flera reformationstidsbyggnader. En ände avslutas med slottet och från den platsen börjar huvudgatan Royal Mile samt flera mindre gator (kallade closes eller wynds) som går ner på varje sida längs bergväggen. Stora torg visar den stora handelsplats, eller de stora omgivande allmänna husen som St Giles' Cathedral och Law Courts. Andra anmärkningsvärda platser i området är Royal Museum of Scotland, Surgeons' Hall och McEwan Hall. Gatuupplägget är typiskt för äldre områden i städer i norra Europa, och där slottet ligger på ett klippigt berg, leder Royal Mile längs bergsryggen ner för berget.

Trots det begränsade utrymmet Old Town har på grund av "svansen" har Old Town några av de tidigaste högbyggda bostadshusen. Stora bostadshus kallade lands blev vanligare från 1500-talet och framåt med tio och elva våningar. Ett hus har även 14 våningar. Förutom flervåningshusen finns flera valv under gatorna där folk bodde. Dessa beboddes främst av irländska immigranter under den industriella revolutionen. Dessa källarutrymmen finns fortfarande bevarade och än idag kan Edinburgh kallas för en underjordisk stad.^[12]

New Town var en nödlösning från 1700-talet som skulle lösa problemet med en kraftig befolkningsökning i Old Town. Staden hade fortsatt att vara mycket kompakt, med slottet i längst bort. En tävling hölls 1766, som gick ut på att designa New Town. Tävlingen vanns av James Craig, en 22-årig arkitekt. Staden som byggdes skapade ett stelt, bestämt rutnät, vilket passade bra med Upplysningstidens idéer. Huvudgata blev George Street, som följer den naturliga höjdsträckningen till norra Old Town. På de andra sidorna av New Town löper huvudstråken Princes Street och Queen Street. Princes Street har sedan dess blivit Edinburghs främsta shoppingstråk, med några georgianska byggnader som kvarstår. Länken mellan dessa huvudgator utgjordes av några mindre, vinkelräta gator. Vid de östra och västra ändarna ligger St. Andrew Square respektive Charlotte Square. Den sistnämnda ritades av Robert Adam och klassas ofta som ett av de finaste georgianska torgen i världen. Bute House, den officiella bostaden för Skottlands premiärminister, ligger på nordsidan av Charlotte Square.

Mellan Old och New Town låg en gång Nor' Loch som under den tiden var hela stadens vattenreservoar och en plats där man kunde dumpa kloakvatten. Under 1820-talet torkades denna ut. Några ritningar visar att en kanal skulle byggas,^[13] men Princes Street Gardens byggdes istället. Överflödig jord från bygget dumpades i sjön, något som idag har blivit The Mound. Under mitten av 1800-talet byggdes Scottish National Gallery och Royal Scottish Academy Building på The Mound, och tunnlar från Waverley Station byggdes genom den.

New Town blev så lyckat att det byggdes ut flera gånger. Det strikta rutnätet behölls inte, utan staden kom att följa en mindre strikt layout. Idag anses^[vem?] New Town vara ett av de bästa exemplen på en stadsplanering i georgiansk stil.

Ett populärt bostadsområde i staden är sydsidan, innehållande flera områden som Saint Leonards, Marchmont, Haymarket, Newington, Sciennes, The Grange, Bruntsfield, Morningside och Merchinston. Sydsidan är också det område som täcks av Burgh Muir och ökade i popularitet som bostadsområde då South Bridge öppnade. Dessa områden är främst bebodda av barnfamiljer (med flera finare statliga skolor och privatskolor i området), studenter (University of Edinburghs centrala campus ligger runt George Street strax norr om Marchmont och the Meadows, Napier University har flera stora campus runt Merchinston och Morningside). Områdena är också populära i fiktiva verk: Ian Rankins "Inspector Rebus" bor i Marchmont och arbetade vid St Leonards; och Morningside är hem till Muriel Sparks Miss Jean Brodie. Idag finns den litterära kopplingen kvar, då bland annat J.K. Rowling, Ian Rankin och Alexander McCall Smith alla bott i något av områdena.

Leith är Edinburghs hamnområde. Den har kvar sin unika identitet från Edinburgh, och var tidigare en egen stad fram tills Edinburghområdet och Leith slogs ihop på 1920-talet.^[14] Än idag kallas det parlamentariska sätet för "Edinburgh North and Leith". Med Leith har Edinburghs turism ökat kraftigt då kryssningsfartyg avgår bland annat till Sverige, Norge, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Leith är också bas för Royal Yacht Britannia vid Ocean Terminal samt hem för fotbollsklubben Hibernian FC.

Den varierande och kuperade terrängen i staden inkluderar flera platser som ger bra utsikt över staden och dess närliggande terräng, vilket man bland annat kan se då man besöker slottet Edinburgh Castle.

I sydöstra centrum ligger Arthur's Seat, med utsikt över Holyroodhouse och Old Town bredvid. Klippan är uppbyggd efter utbrott från vulkanen staden byggdes på. Sluttningarna på vulkanen gör att detta är den högsta punkten på flera kilometers avstånd. Arthur's Seat är idag en del av Holyrood Park, från början ägt av monarken och en del av grunderna till Palace of Holyroodhouse. Den innehåller Storbritanniens största samling av geologiska SSSI:er, samtidigt som den ger Edinburghs turister och invånare spektakulära vyer av och från Arthur's Seat.

I nordöst, med vy mot New Town, ligger Calton Hill. Den toppas av byggnader och monument: två observatorier, Nelson's Monument (ett torn dedicerat till amiral Horatio Nelson), den gamla Royal High School, och det ofärdiga nationalmonumentet (National Monument of Scotland), vilket är en modell på Parthenon från det atenska Akropolis och kallas "Edinburgh's Disgrace". Stadens smeknamn, "Nordens Athen", härstammar delvis från detta monument. Calton Hill är värdplats för Beltane Fire Festival som firas 30 april varje år. Royal Observatory ligger vid Blackford Hill är den tredje och sydligaste utsiktsplatsen i staden. Här finns också David Humes mausoleum.

Som övriga Skottland har Edinburgh ett tempererat maritimt klimat, som är relativt milt, trots dess nordliga latitud. Vintrarna är betydligt mildare än i till exempel Moskva och Labrador i Newfoundland och Labrador, trots att de ligger på samma latitud. Dagstemperaturerna sjunker sällan under 0 °C. Sommartemperaturerna är normalt medelmåttiga med upp mot 28 °C. Stadens närhet till havet mildrar de extrema klimatförändringarna som annars kunnat ske. Edinburgh ligger mellan kusten och bergiga områden, vilket gör den till en blåsig stad, med kraftigare vinddrag från sydväst, vilket tar med sig varm, ostadig luft från Golfströmmen, som kan föra med sig en del regn. Trots närheten till Golfströmmen regnar det inte lika mycket här som i de västra delarna av Skottland, som till exempel i Glasgow. Edinburgh har mindre regn per år än flera städer i Storbritannien i sydöst, och över 100 millimeter mindre regn än Dublin. Vindar från en östlig riktning är oftast torrare, men kallare. Regnet är jämnt fördelat under året, men de europeiska stormarna kan slå till mot staden mellan oktober och mars.

Medel / Månad	Medel	Jan	Feb	Mar	Apr	Maj	Jun	Jul	Aug	Sep	Okt	Nov	Dec
Högsta temperatur (°C)	12,1	6,2	6,5	8,7	11,1	14,2	17,3	18,8	18,5	16,2	13,2	8,7	6,9
Lägsta temperatur (°C)	4,8	0,3	0,0	1,5	3,1	5,7	8,7	10,3	10,2	8,4	5,9	2,1	0,9
Nederbörd i millimeter	år: 668	57	42	51	41	51	51	57	65	67	65	63	58
Antal regndagar	år: 182,8	17,2	13,6	16,2	14,0	14,4	13,3	13,1	15,2	16,5	16,7	16,3	16,3
Källa: World Meteorological Organization

Omkring 350 till 400 miljoner år sedan, kyldes härdan av flera vulkaniska utbrott ner och bildade basaltvulkaniska klippor. Senare, under istiden flyttades glaciärer från väst till öst och eroderade området till det område där staden idag ligger.

Castle Rock är en av dessa klippor, som vilken under istider skyddade den mjukare bergarten till öst och formade den milslånga svansen av material till öst. Denna struktur, samt ravinen i söder och en träskig dal i norr, bildade en naturlig borg och vid senare utgrävningar har man där hittat material daterade till senare bronsåldern, runt 850 f.Kr.^[15]

Under de senaste hundra åren intogs området av sin geologiska karaktär, något som idag kallas Old Town. Edinburgh Castle står på klippan och Royal Mile följer den avsmalnande toppen av den stupsidade svansen, som faller från slottet för att nå grundnivån vid Holyrood Palace. Grassmarket och Cowgate löper från öst till väst genom ravinen i söder, medan Nor Lochs träskområde nu torkats för att bilda Princes Street Gardens, och förenar Edinburgh Waverley järnvägsstation.

Likt slottklippan där Edinburgh Castle byggts, bildades Arthur's Seat av ett slocknat vulkansystem från karbontiden, vilket eroderades av en glaciär som flyttade från väst till öst under kvartärtiden, vilket exponerade klippor i väst och efterlämnade sig en svans av material svept till öst.^[16] På detta sättet bildades Salisbury Crags och skapade klippor mellan Arthur's Seat och stadens centrum.^[17]

Edinburghs centralort täcker en yta av 115,33 km², och hade 464 990 invånare år 2012.^[1] Hela tätortsområdet, Settlement of Edinburgh, omfattar även orten Musselburgh i East Lothian och hade vid samma tidpunkt 488 610 invånare på en yta av 122,97 km².^[3]

Många i närregionen arbetar och studerar i Edinburgh, vilket gör att dagbefolkningen är cirka 14 procent högre än den bofasta befolkningen. Vid folkräkningen 2001 var den bofasta befolkningen i Edinburghs tätortsområde 452 193 invånare, medan folkmängden under dagtid låg på totalt 515 414 invånare.^[18]

Enligt General Register Office for Scotland hade kommunen City of Edinburgh, vilken omfattar Edinburghs centralort samt viss del landsbygd, 487 500 invånare år 2013.^[2] Den nationella folkräkningen 2001 visade en siffra på 448 624 invånare, vilket gjorde staden till den sjunde största i Storbritannien.^[19] Siffrorna från 2013 visade också att invånarna var fördelade på 237 487 män och 250 013 kvinnor.^[2]

Trots att Edinburghs befolkning åldras har stadens många studenter fått siffran att sjunka. Studenter från hela världen söker till något av Edinburghs alla universitet, och idag räknas det att runt 100 000 studenter studerar på alla Edinburghs högre utbildningsväsen.^[20]

I Edinburghs storstadsregion bor omkring 1,25 miljoner invånare, vilket förväntas växa till 1,33 miljoner till 2020. City of Edinburgh Council hoppas att siffran växer ytterligare till 1,5 miljoner invånare till 2040.^[21]

År	1755	1791	1811	1831	1851	1871	1891	1911	1931	1951	1971	1991	2001	2005
Invånare	57 195	81 865	82 624	136 054	160 511	196 979	261 225	320 318	439 010	466 761	453 575	418 914	448 624	457 830
Källa:City of Edinburgh Council och Edinphoto

Kulturellt är Edinburgh främst känd för Edinburgh Festival, trots att det egentligen är en serie av separata evenemang som löper från slutet av juli till början av september varje år. Den äldsta festivalen är Edinburgh International Festival som första gången hölls 1947. Den internationella festivalen koncentrerar sig på teaterproduktioner och klassiska musikframträdanden, med bland annat internationella regissörer och teaterbolag.

International Festival har under senare år minskat i både storlek och popularitet då Edinburgh Fringe startade. Edinburgh Fringe började som ett program med akter som har blivit en av världens största konstfestivaler i världen, med 1867 olika shower under 2006 på totalt 261 arenor. Komedi är idag det största inom Fringe-festivalen, med flera kända komiker.

Vid sidan av de stora festivalerna finns också Edinburgh Art Festival, Edinburgh International Film Festival, Edinburgh Jazz and Blues Festival, samt Edinburgh International Book Festival. "T on the Fringe", ett populärt musikevenemang under Fringe-festivalen, startade 2000, vilket ersatte de mindre Flux och Planet Pop-serierna. Tigerfest är en independentmusikfestival som gick samtidigt som Fringe 2004 och 2005, men flyttade till maj månad 2006.

Samtidigt som de stora sommarfestivalerna ockuperar den internationellt kända Edinburgh Military Tattoo på den öppna platsen framför Edinburgh Castle varje kväll, med orkestrar, föreställningar och som avslutas med fyrverkerier.

Edinburgh International Science Festival hålls varje år i april och är en av de populäraste forskningsfestivalerna i världen med flera erkända forskare och Nobelpristagare på plats i staden.

Särskilt känd är det årliga Hogmanayfirandet. Från början var händelsen endast en gatufest på Princes Street och Royal Mile, men har sedan 1993 varit officiellt organiserad. Över 300 000 personer besökte festligheterna 1996, vilket ledde till att biljetter infördes och begränsades till 100 000 biljetter. Hogmanay täcker idag fyra dagar av framträdanden, konserter och fyrverkerier, och evenemanget attraherar flera tusen personer. Kvällen den 30 april hålls Beltane Fire Festival på Edinburghs Calton Hill.

Edinburgh har flera museer och bibliotek, främst de som hör till de nationella institutionerna. De främsta museerna är Scottish National Gallery, Museum of Scotland, Royal Museum, National Library of Scotland, National War Museum of Scotland, Museum of Edinburgh, Museum of Childhood och Royal Society of Edinburgh.

Edinburgh har en lång litterär tradition, vilken går tillbaka till den skotska upplysningstiden. Författare som James Boswell, Robert Louis Stevenson, sir Arthur Conan Doyle och Sir Walter Scott bodde eller levde alla i Edinburgh. Under senare tid har Edinburgh blivit mer förknippat med kriminalnoveller av Ian Rankin samt böcker av Leithinvånaren Irvine Welsh, som utspelar sig i staden och ofta är skriven på scots. Två av Edinburghresidenten Alexander McCall Smiths bokserier har utspelat sig i staden. Edinburgh förklarades som den första litteraturstaden av Unesco. J.K. Rowling bor också i staden.

Vid sidan av festivaler är Edinburgh känd för sina teatrar och produktionsföretag. Royal Lyceum Theatre har sitt eget företag, medan King's Theatre, Edinburgh Festival Theatre och Edinburgh Playhouse har stora turnéshower. Traverse Theatre har ett modernare program än de flesta i staden. Amateur Theatre Companies-produktioner återfinns på Bedlam Theatre, Church Hill Theatre och King's Theatre.

Usher Hall är Edinburghs främsta arena för klassisk musik, samt vissa populärmusiksframträdanden. Andra scener för konserter och teater är The Hub, Assembly Rooms samt Queen's Hall. Scottish Chamber Orchestra är baserad i Edinburgh.

Edinburgh har en stor och välmående populärmusikscen. Vissa stora framträdanden hålls på Murrayfield, The Liquid Room, Meadowbank och Edinburgh Corn Exchange.

Staden är hem för flera nutida kompositörer som Nigel Osborne, Peter Nelson, Lyell Cresswell, Hafliði Hallgrímsson, Edward Harper, Robert Crawford, Robert Dow och John McLeod^[22] vilkas musik främst kan höras på BBC Radio 3.

I Edinburgh finns Skottlands fem nationalgallerier. Den nationella samlingen är finns i Scottish National Gallery, belägen på The Mound, bredvid Royal Scottish Academy vilka ofta håller stora konstutställningar. De nutida samlingarna visas i Scottish National Gallery of Modern Art, och den närbelägna Dean Gallery. Scottish National Portrait Gallery fokuserar på porträtt och fotografi.

Det stadsägda City Arts Centre har flera utställningar per år. På andra sidan gatan City Arts Centre ligger Fruitmarket Gallery, som har en stor samling modern konst med såväl brittiska som internationella konstnärer.

Edinburgh är bas för flera av Skottlands gallerier och organisationer som arbetar med samtida konst.

Edinburgh har ett stort antal pubar, klubbar och restauranger. Traditionella områden är Grassmarket, Lothian Road och omkringliggande gator, Rose Street och dess omgivningar samt Bridges. Under senare år har George Street i New Town ökat i popularitet, där flera nya allmänna hus och nattklubbar öppnat, samt flera på Queen Street. Stockbridge och havsområdena vid Leith är också mycket populära områden att vistas i, där flera pubar, klubbar och restauranger ligger.

Likt många andra städer i Storbritannien har Edinburgh flera nattklubbar som spelar populär- och listmusik. Andra nattklubbar inriktar sig på techno, house, electronica och drum & bassmusik.

Edinburgh har två professionella fotbollsklubbar.: Heart of Midlothian FC och Hibernian FC. De är lokalt kända som Hearts och Hibs. Båda lagen spelar för närvarande i Scottish Premier League: Hearts vid Tynecastle Stadium i Gorgie, och Hibernian vid Easter Road Stadium, vilken ligger på den tidigare gränsen mellan Edinburgh och Leith.

Edinburgh var också hem för klubbar som St Bernad's, Ferranti Thistle FC och nyligen Meadowbank Thistle tills 1995 då klubben flyttade till Livingston och bytte sitt namn till Livingston FC. Skottlands fotbollslandslag spelar främst på Hampden Park i Glasgow, även om flera av deras vänskapsmatcher har spelats på Easter Road och Tynecastle under senare år.

Lag som inte spelar i någon professionell liga är bland annat Spartans och Edinburgh City FC, som spelar i East of Scotland League, samt Civil Service Strollers FC, Lothian Thistle FC, Edinburgh University AFC, Tynecastle FC, Craigroyston FC och Heriot-Watt University FC. Av dessa föreningar finns det dock bara ett lag som spelar i Scottish Junior Football Associations högsta division, den östra region: Edinburgh United FC som är en renodlad ungdomsklubb.

Skottlands rugbylandslag spelar på Murrayfield Stadium vilken ägs av Scottish Rugby Union och även används som arena för andra evenemang, bland annat musikkonserter. Edinburghs professionella rugbylag, Edinburgh Rugby, spelar i den keltiska ligan på Murrayfield. Det är den största stadion i Skottland till kapacitet. Raeburn Place är känd för att ha varit den första rugbyarenan för en internationell match mellan Skottland och England.

Skottlands cricketlag, som representerar Skottland i cricket internationellt samt i C&G Trophy, spelar sina hemmamatcher på The Grange i Stockbridge.

Edinburgh Capitals är Edinburghs senaste framgångsrika ishockeylag. Tidigare har staden representerats av Murrayfield Racers och Edinburgh Racers. Klubben spelar sina hemmamatcher på Murrayfield Ice Rink och är Skottlands enda representant i ishockeyligan.

Edinburgh Diamond Devils är en basebollklubb som vann det första skotska mästerskapet 1991 som "The Reivers". 1992 återkom det som nationella hjältar och var det första laget i ligans historia som gjorde detta. Klubben skapade en ungdomsenhet, kallad Blue Jays. Namnet på klubben ändrades 1999.

Edinburgh har också varit värdstad för flera nationella och internationella sportevenemang, bland annat World Student Games, British Commonwealth Games 1970, Commonwealth Games 1986 samt Commonwealth Youth Games 2000. För spelen 1970 lät staden bygga olympiska standardarenor och faciliteter, bland annat Royal Commonwealth Pool och Meadowbank Stadium.

I amerikansk fotboll spelade Scottish Claymores WLAF/NFL Europe-spelen på Murrayfield. Från 1995 till 1997 spelade alla sina matcher där, och från 1998 till 2000 växlade de sina hemmamatcher mellan Murrayfield och Glasgows Hampden Park, för att slutligen flytta till Glasgow helt, med en finalmatch på Murrayfield 2002. Stadens främsta icke-professionella lag är Edinburgh Wolves.

Edinburgh Marathon hålls i staden varje år sedan 1999 med omkring 13 000 deltagare årligen och går av stapeln sista helgen i maj månad i staden.

Staden har också ett speedwaylag: Edinburgh Monarchs, som är baserat vid Lothian Arena i Armadale, West Lothian.

Curling tros ha uppfunnits i Skottland på 1500-talet, där den äldsta kända curlingstenen från Stirling (därav det närliggande namnet curling) och har inskriptionen år 1511. De första rapporterna om ett curlingliknande spel kommer från Paisley Abbey redan år 1541. Skottland har de senaste åren kvalificerat sig för både VM och OS såväl herrar som damer. Edinburgh Curling Club spelar i landets högsta liga och spelar sina matcher på Murrayfield Curling Center i staden. På arenan har flera internationella tävlingar genomförts bland annat junior-VM och dam-EM.

Edinburgh har Storbritanniens starkaste ekonomi efter London.^[23] Edinburghs starka ekonomi syns på dess BNP per capita, vilket mättes till £27 600 (ungefär 370 000 SEK) 2004. Ekonomin i Edinburgh och dess tillhörande områden har nyligen sagts vara en av Europas snabbast växande ekonomier.^[24] Utbildning, sjukvård, finans och affärstjänster, försäljning och turism är de största arbetsgivarna.^[25] Edinburghs ekonomi grundas främst på servicesektorn – centrerad kring banktjänster, finansiella tjänster, högre utbildning och turism. Arbetslösheten i Edinburgh är så låg som 2,2% vilket är under Skottlands medelvärde.^[26]

Banktjänster har varit en del av det ekonomiska livet i Edinburgh i över 300 år då kapitalismen kom till Edinburgh. Banken Bank of Scotland grundades under det skotska parlamentet 1695. Deras högkvarter ligger i The Mound med utsikt över Princes Street. Idag, tillsammans med den blomstrande finansiella tjänsteindustrin, med bland annat försäkringsbolag och investment samt Edinburghbaserade firmor som Scottish Widows och Standard Life, har Edinburgh blivit Europas sjätte största ekonomiska centrum.^[27] Royal Bank of Scotland, vilken är den femte största i världen efter marknadsvärde, öppnade sina nya globala högkvarter vid Gogarburn i västra Edinburgh i oktober 2005; deras registrerade kontor är dock vid St. Andrew Square.

Fabriksindustrin har aldrig varit stark i Edinburgh i jämförelse med Glasgow; bryggerier, media, och elektronik har dock en roll i ekonomin. Bryggerierna har minskat under senare år, främst då McEwan's Brewery stängde 2005. Caledonian Brewery är idag det största. Scottish and Newcastles bryggeri har sitt huvudkontor i staden.

Turism är en viktig inkomstkälla till staden. Som ett av världens världsarv kommer turister till Edinburgh för att uppleva Edinburgh Castle, Palace of Holyroodhouse och den georgiska New Town. Turismen ökar i augusti månad varje år då Edinburgh Festivals hålls. Totalt bidrar festivalen med omkring 100 miljoner brittiska pund till stadens ekonomi.^[28] Som centrum för Skottlands regering, tillsammans med dess lagsystem, spelar också den privata sektorn en roll i Edinburghs ekonomi. Flera avdelningar av Scottish Executive ligger i staden. Andra stora arbetsgivare är NHS Scotland, den lokala administrativa enheten och stadens turism.

Som Skottlands huvudstad har Edinburgh den nationella lagstiftande makten med en kammare, det Skotska parlamentet. Den skotska parlamentbyggnaden, i Holyroodområdet, öppnade i september 2004.

Scottish Government, den självstyrande regeringen i Skottland, har kontor i St Andrew's House på Calton Hill i stadens centrum, och Victoria Quay i Leith. Bute House på Charlotte Square är det officiella residenset för Skottlands premiärminister.

Staden har varit värd för flera internationella evenemang, bland annat Commonwealth Heads of Government Meeting och Europarådet.

Förutom val till det skotska parlamentet väljs också ledamöter från staden in i City of Edinburgh Council samt House of Commons i Storbritanniens parlament. Vid val till Europaparlamentet ligger Edinburgh inom Skottlands valkrets.

City of Edinburgh är en av Skottlands 32 kommuner. Kommunfullmäktige, City of Edinburgh Council, består av 58 ledamöter som sedan 2007 väljs i 17 valdistrikt. Förvaltningen leds av Lord Provost (borgmästaren).

Liberaldemokraterna och Scottish National Party sköter under mandatperioden 2007-2011 förvaltningen genom en koalition. Lord Provost av Edinburgh, George Grubb (som ersatte Lesley Hinds den 16 maj 2007), och kommunfullmäktiges ordförande, Jenny Dawe, är båda liberaldemokrater.

Val till kommunfullmäktige hålls vart fjärde år, det senaste var 3 maj 2007.

Vid val till Skotska parlamentet (Holyrood) är staden indelad mellan sex av de nio valkretsarna i Lothians valregion. Varje valkrets väljer en medlem av det skotska parlamentet genom ett majoritärt valsystem, och regionen väljer sju extra medlemmar genom ett proportionellt valsystem.

Fem av Edinburghs sex valområden, Edinburgh North and Leith, Edinburgh Central, Edinburgh Pentlands, Edinburgh South och Edinburgh West ligger helt inom stadsområdet. Musselburgh, i East Lothian, inkluderas i det sjätte, Edinburgh East and Musselburgh.

Vid val till House of Commons i Storbritanniens parlament i Westminsterpalatset är staden indelat mellan fem majoritära valsystemsområden, alla helt inom stadsområdet, där varje väljer en parlamentsledamot: Edinburgh South, Edinburgh West, Edinburgh South West, Edinburgh North and Leith och Edinburgh East.

Edinburgh har följande vänorter:^[29]

• Aalborg, Danmark (1991)
• Dunedin, Nya Zeeland (1974)
• Florens, Italien (1964)
• Kiev, Ukraina (1989)
• Kraków, Polen (1995)
• München, Tyskland (1954)
• Nice, Frankrike (1958)
• San Diego, USA (1977)
• Vancouver, Kanada (1977)
• Xi'an, Kina (1985)
• Segovia, Spanien (1985)

Edinburgh är en stor transportknut i östra och centrala Skottland, med motorvägar och järnvägslinjer som kopplar samman staden med resten av Skottland och med England. Den kopplas ihop med norra Skottland av de kända tekniska byggnadsverken Forth Rail Bridge och Forth Road Bridge.

Den största delen av kollektivtrafiksresorna i Edinburgh görs med buss, där Lothian Buses och First Bus har ett stort system som kopplar ihop större delen av staden, förorter och orter i närheten.

Efter omröstning i Skotska parlamentet i juni 2007,^[30] påbörjades arbetet med att bygga Edinburgh Tram Network, en snabbspårvagnslinje. Spårvägen öppnade 31 maj 2014 och går från Edinburgh Airport och Granton via stadens centrum och York Place. En annan linje kan komma att koppla ihop centrum med de norra områdena Leith och Granton - områden som upprustas och utvecklas.

Edinburgh Waverley är den främsta järnvägsstationen i staden. Den ligger på East Coast Main Line och är på så sätt kopplad till övriga Storbritannien. Från stationen finns en linje till King's Cross station i London som trafikeras av LNER, samt till Euston station som trafikeras av Virgin Trains och First ScotRail. Linjer inom Skottland trafikeras av First ScotRail. Haymarket Station är en mindre järnvägsstation belägen i västra centrum.

Edinburgh har en flygplats, Edinburgh Airport (EDI), belägen omkring 10 kilometer väster om staden, med reguljära flygningar till flera städer i Europa och ökande internationella långlinjer. Från flygplatsen finns bland annat dagliga flygturer till Atlanta och Newark. Arbetet med att bygga en light rail mellan flygplatsen och Edinburghs centrum invigdes den 31 maj 2014.

University of Edinburgh grundades av Royal Charter 1583,^[31] och är det fjärde äldsta universitetet i Skottland, efter St Andrews, Glasgow och Aberdeen. Old College på South Bridge öppnades på 1820-talet. Skolan växte och nya byggnader uppfördes runt George Square där hjärtat av universitetet kvarstår, samt King's Buildings campus i södra Edinburgh. Ett tredje campus vid Little France etablerades 2002. Utveckling av universiteten fortsätter på alla tre campus under 2000-talet.

Royal College of Surgeons of Edinburgh och Royal College of Physicians of Edinburgh startades av Royal Charter 1506 respektive 1681. Trustees Drawing Academy of Edinburgh grundades 1760^[32], en institution som blev Edinburgh College of Art 1907.

Under 1960-talet startades Heriot-Watt University och Napier Technical College. Heriot-Watts historia går tillbaka till 1821, då en skola med teknisk utbildning för arbetarklassen öppnades. Heriot-Watt fortsätter med sitt goda rykte inom teknik och är idag baserat vid Riccarton i västra Edinburgh.

Napier College, som bytte namn till Napier Polytechnic 1986 fick universitetsstatus 1992. Napier University har flera campus i södra- och västra staden, bland annat det tidigare Craiglockhart Hydropathic och Merchiston Castle. Universitetet fortsätter driva flera specialiserade forskningscentrum (bland annat Centre for Timber Engineering, International Teledemocracy Centre och en stor affärsskola). 2005 säkrade universitetet sin Skillset Screen Academy-status för dess filmkurser och har idag (i samarbete med Edinburgh College of Art) Screen Academy Scotland, ett av de sex Screen Academy-centrumen i Storbritannien.^[33]

Queen Margaret University grundades 1875 som en kvinnohögskola. Skolan är idag specialiserad på hälsa- och sjukvård, teater, media och affärsverksamhet.

Andra högskolor som erbjuder högre utbildning i Edinburgh är Telford College, öppnat 1968, och Stevenson College, öppnat 1970. Basil Paterson erbjuder språkkurser och utlärande. Scottish Agricultural College har ett campus i södra Edinburgh.

Edinburghs skolor är bland annat Donaldson's College och The Royal Blind School, Skottlands nationella internat- och dagsskola för döva och blinda studenter. Skolan täcker området nordöstra England och Skottland. Royal High School sägs vara den äldsta skolan i Skottland.

Edinburgh har också flera friskolor som George Heriot's School, George Watson's College, Edinburgh Academy, Fettes College och Stewarts Melville College.

Bland sjukhusen i Edinburgh finns Royal Infirmary of Edinburgh, vilket inkluderar Edinburgh University Medical School, och Western General Hospital som har ett stort cancerbehandlingscentrum. Det finns ett privat sjukhus, BUPAs Murrayfield Hospital. Royal Infirmary är det huvudsakliga akut- och olyckssjukhuset, vilket gör att det sjukhuset får mycket fokus. Royal Edinburgh Hospital specialiserar sig på mental hälsa och ligger i Morningside. Royal Hospital for Sick Children ligger på Sciennes Road; sjukhuset kallas oftast för 'Sick Kids'.

Redan 1703 fick Edinburgh en organiserad brandkår och blev därmed den första staden i världen med en organisation vars uppgift var att släcka bränder ^[34].

Church of Scotland är till antalet medlemmar den största i Edinburgh och dess viktigaste kyrka är St Giles' Cathedral. Andra kyrkor i staden är Greyfriars Kirk, Barclay Church, Canongate Kirk och St Andrew's and St George's Church. I den sydöstra delen av staden finns 1100-talskyrkan Duddingston Kirk. Church of Scotland Offices ligger i Edinburgh, samt Assembly Hall och New College på The Mound.

Andra religioner inkluderar Romersk-katolska kyrkan, med kyrkor som St Mary's Cathedral på toppen av Leith Walk, Sacred Heart of Jesus, St Patrick's, St. Columba's, St. Peter's samt Star of the Sea. Free Church of Scotland har samlingslokaler på Royal Mile och Crosscauseway, kontor och skola på The Mound. Scottish Eposcopal Church är en del av det anglikanska kyrkosamfundet. Den största kyrkan i Edinburgh är St Mary's Cathedral i Palmerston Place.

Det finns flera självständiga evangeliska kyrkor runt om i staden, dessa kyrkor har hög andel studenter och är bland annat Destiny Church, Charlotte Chapel, Carrubbers Christian Centre och Bellevue Chapel. Edinburghs främsta moské och islamiska centrum ligger på Potterow i stadens sydsida, nära Bristo Square. Moskén öppnades under sena 1990-talet och finansierades främst genom en donation av kung Fahd bin Abdul Aziz av Saudiarabien.^[35] Stadens ortodoxa synagoga ligger på Salisbury Road och öppnades 1932, med plats för 2000 personer. En liberal samlingshall finns också i staden. Det finns över 50 bahais i Edinburgh som går tillbaka till Abdul-Bahas besök i staden 1911. Dagens bahaicenter ligger på Albany Street i New Town. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har ett kapell på Colinton Road.

Flera kända personer har växt upp i, bott i eller har haft annan anknytning till Edinburgh. Dessa inkluderar kända författare som Sir Arthur Conan Doyle, skaparen av Sherlock Holmes, Ian Rankin, författare till Inspector Rebus-serien av kriminalthrillers, J.K. Rowling, författare till Harry Potter, som skrev sin första bok på ett kafé i Edinburgh (Nicolson's Cafe)^[36][37] samt Adam Smith, ekonom, författare till The Wealth of Nations, född i Kirkcaldy.

Kulturstaden Edinburgh har haft invånare som Sir Sean Connery, känd som den förste som spelade rollen som James Bond^[38]; Ronnie Corbett, en komiker och skådespelare, främst känd för att vara en av The Two Ronnies^[39]; och Dylan Moran, den irländska komikern. Kända konstnärer från staden är porträttkonstnären sir Henry Raeburn, sir David Wilkie och Allan Ramsay. Historiker som Douglas Johnson och Arthur Marwick har sina rötter i staden.

Staden har producerat eller varit hem för musiker som har lyckats bra inom branschen under senare tid, bland annat Ian Anderson, frontman i bandet Jethro Tull; Wattie Buchan, sångare och grundmedlem i punkbandet The Exploited; Shirley Manson, sångare i bandet Garbage; The Proclaimers, en musikensemble av två bröder; Bay City Rollers samt Idlewild.

Politiskt är Edinburgh hemstad för Storbritanniens tidigare premiärminister, Tony Blair, som föddes i staden och studerade vid Fettes College^[40]; Robin Harper som är medlem i Scottish Green Party; och John Witherspoon, den enda prästen som skrev under USA:s självständighetsförklaring, och senare högskolerektor för Princeton University.^[41]

Skottland har en rik historia inom forskning och Edinburgh har flera kända namn. James Clerk Maxwell, grundaren av den moderna teorin om elektromagnetism, föddes i staden och utbildade sig vid Edinburgh Academy, likt telefonpionjären Alexander Graham Bell.^[42] Andra namn som förknippas med staden är Max Born, fysiker och nobelpristagare; Charles Darwin, biologen som formulerade principen om det naturliga urvalet; David Hume, filosof, ekonom och historiker; James Hutton, känd som geologins fader; John Napier, skaparen av logaritmer^[43]; samt Ian Wilmut, en genetiker som medverkade under kloning av fåret Dolly strax utanför Edinburgh.

Drottning Elizabeths make prins Philip bar titeln hertig av Edinburgh som han fick när han gifte sig med Elizabeth 1947. Efter prins Philips död 2021 innehade prins Charles titeln till dess att han blev kung i september 2022.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

• Engelskspråkiga Wikipedia: Timeline of Edinburgh history

• Wikimedia Commons har media som rör Edinburgh.
  Bilder & media
• Engelskspråkiga Wikivoyage om Edinburgh
  Reseguide
• Edinburgh Dialekt Skotska språk
• Old Edinburgh Landmarks
• National Galleries of Scotland

v • r Världsarv i Storbritannien England Bath · Blenheim Palace · Cornwalls och västra Devons gruvlandskap · Derwent Valley Mills · Dorsets & östra Devons kuster · Durhams slott och katedral · Maritima Greenwich · Hadrianus mur · Ironbridge · Katedralen i Canterbury · Royal Botanic Gardens, Kew · Lake District · Saint Augustine's Abbey · Saint Martin's Church · Saltaire · Stonehenge, Avebury och associerade platser · Studley Royal Park & Fountains Abbey · Tower of London · Westminster Abbey, Westminsterpalatset & Saint Margaret's Church Skottland Edinburgh · Forthbron · Heart of Neolithic Orkney (Maeshowe) (Ring of Brodgar) (Skara Brae) (Stones of Stenness) · Limes (Antoninus mur) · New Lanark · St. Kilda Wales Kung Edvard I:s slott & stadsmurar: Harlech, Beaumaris, Caernarfon & Conwy (Gwynedd) · Industrilandskapet i Blaenavon · Pontcysyllteakvedukten Nordirland Giant's Causeway & Causeway Coast Avlägsna besittningar Gough Island & Inaccessible Island (Sankta Helena) · Henderson Island (Pitcairn)  · Saint George (Bermuda)

Auktoritetsdata • WorldCat • VIAF: 150076018 • LCCN: n79053770 • ISNI: 0000 0000 8625 129X • GND: 4013557-3 • Libris XL: 20dgfwfl5mh2zt0 Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • BNF: cb11863528d (data) • NLA: 35056481 • NKC: ge129124 • BNE: XX457047 • Alvin: alvin-place:135