EsplanadEn esplanad är ett promenadstråk i en stad, framförallt i en allé i mittsträngen av en bredare gata eller en strandpromenad. Esplanad har även kommit att beteckna själva gatan med promenadstråket. Esplanad i den senare meningen är en variant av boulevard.[1][2] HistorikOrdet esplanad (av franskans esplanade, ”plan”) var ursprungligen benämningen på en öppen plats framför en befästning, eller där en befästning tidigare stått. Då man i Europa på 1800-talet började riva storstädernas gamla stadsmurar uppstod luckor efter dessa i stadsbebyggelsen, vilka i stället fylldes med breda trädplanterade paradgator och representativa byggnader. Se även Haussmanplanen, Lindhagenplanen och Ringstrasse. En annan likartad beteckning är boulevard som är besläktat med bålverk och liknande ord på nederländska och lågtyska. Esplanadsystemet i SverigeSvenska städer hade sällan några befästningar kvar på 1800-talet, med Göteborg som viktigt undantag, varför esplanaderna i stället anlades som brandgator eller som led i en omdaning av stadsbebyggelsen för att få in mer ljus och luft. Ett exempel från Stockholm är Lindhagenplanen från 1866 där det efter kontinentalt mönster föreslogs ett så kallat esplanadsystem, där trädplanterade gator skulle genomkorsa 1600-talets rutnätsstad. I ett esplanadsystem binds viktiga platser samman med breda gator, oftast trädplanterade. Esplanaderna utgörs av boulevarder med träd planterade i mitten eller avenyer med trädrader på båda sidor om körbanan.[källa behövs] De viktiga platserna i esplanaders skärningspunkter utgörs ofta av runda torg, parkytor eller platser för en viktiga byggnader. Esplanaderna skänker staden struktur och underlättar orientering. Parker blir i detta sammanhang särskilda stadsbyggnadselement och allmänna vistelseytor. Esplanadsystemet inspirerade också August Strindberg till dikten med samma namn: – Vad skall ni bygga här, min vän? Exempel på esplanaderI Sverige
I andra länder
Se ävenKällorNoter |