Henry Ford lade grunden till företagets succé genom att vara en av de första att satsa på löpandebandprincipen, som kraftigt reducerade byggtiden för en bil. De första Ford-bilarna var enkla och driftsäkra konstruktioner. Ford blev snabbt en av USA:s och världens största tillverkare, en position som man behållit. 1991 hade koncernen 333 000 anställda i 26 länder, varav 157 000 i USA.
En Ford i Sverige 1910.
Produktionen startade i Highland Park 1903 med modell A. Genombrottet kom med T-Forden 1908 och man flyttade till en större fabrik för att kunna leverera tillräckligt med bilar. Det var nu man utvecklade löpandebandprincipen. Ford hade från början en målsättning att tillverka bilar som kunde bli var mans egendom. Man satsade på en hög förädlingsgrad av alla delar till bilen inom det egna företaget på samma fabriksområde, en hög standardisering av komponenter som kunde användas till olika delar i bilen, enkel teknik och massproduktion för att få ner priset på produkten. Bilen som tidigare hade varit en lyxvara för de allra rikaste i samhället kunde nu produceras till ett pris som den vanlige inkomsttagaren hade råd med. Vid introduktionen av T-Forden 1908 kostade den 850 dollar och 1927 hade Ford lyckats pressa ner priset till 250 dollar.
År 1917 började man tillverka traktorer under namnet Fordson. Som 1910-talet gick vidare blev Ford Motor Companys marknadsandel ännu större och år 1918 var hälften av alla bilar i USA av modell T, då det redan tillverkats femton och en halv miljon exemplar av modellen. 1919 medförde en förändring för företaget då Henry Fords son Edsel Ford övertog ledningen av företaget även om Henry Ford fortfarande hade ett inflytande.
Från 1920-talet blev Ford ett globalt företag med försäljning över hela världen. I Europa etablerades egna Ford-bolag, till skillnad från att köpa upp redan existerande som konkurrenten General Motors gjorde. Samtidigt som Ford satsade på global försäljning förlorades marknadsandelar varpå Ford tog fram en ny modell som skulle vara billigare och kunna köpas av fler. Konkurrenter som General Motors hade börjat leverera modeller med mer lyx och i fler färger. Trots att Fords marknadsandel förminskats fortsatte företaget att växa och år 1930 arbetade totalt 81 000 personer på Fords fabriksområde Ford Rouge Plant i Dearborn, Michigan, där samtliga komponenter till bilarna tillverkades och monterades från råvara till färdig bil, fabriksområde som hade en effektiv golvyta omkring 650 000 m².
1945 blev Henry Ford II ny chef för företaget. Då hade hans far Edsel Ford avlidit 1943 och företaget leddes av den åldrade Henry Ford. År 1955 blev Ford ett aktiebolag. 1960 blev Robert McNamara den första vd för Ford som inte var medlem av familjen Ford. Ford tillverkade flera klassiska modeller och under 1960-talet lanserades Fordklassikern Ford Mustang i USA som blev en av Fords största klassiker. Under samma tid fick även traktorerna namnet Ford och man utvidgande traktordivisionen via uppköpet av New Holland.
Under 1970-talet ledde Lee Iacocca företaget, detta dock slutade 1978 då han sparkades och gick över till Chrysler. År 1989 köpte Ford Jaguar, efter att två år tidigare ha köpt Aston Martin, och två år senare sålde Ford sin traktortillverkning till Fiat.
Under 1990-talet var Ford Taurus en storsäljare. År 1996, under den så kallade Asienkrisen, utökade Ford sitt aktieinnehav i japanska Mazda till cirka en tredjedel från cirka en fjärdedel som redan köpts upp 1979. År 1999, då Ford köpte Volvo Personvagnar, skapades Premier Automotive Group (PAG) där Ford samlade sina lyxbilmärken Lincoln, Mercury, Aston Martin, Jaguar, Land Rover (som köptes av BMW året därpå) och Volvo. Under det 21:a seklet drabbades dock Ford av ekonomisk kris till följd av låg försäljning, som förvärrades i och med finanskrisen 2007–2008 då Ford beslutade att sälja sina utländska lyxbilmärken; Aston Martin såldes 2007 och senare den 2 juni året därpå Jaguar och Land Rover till den indiska biltillverkaren Tata Motors, som beslutade att köpa Jaguar och Land Rover tidigare den 26 mars, och slutligen även Volvo till den kinesiska biltillverkaren Geely år 2010 då Ford även sålde majoriteten av sina aktier i Mazda och minskade sitt aktieinnehav till blott 2 %, efter att tidigare i november 2008 ha minskat det från cirka en tredjedel till enbart cirka en åttondel. 2015 såldes även de återstående aktierna i Mazda. Den 4 januari 2011, då den sista Mercury-bilen tillverkades, blev bilmärket Mercury nedlagt för att satsa mer på Lincoln.
Sedan decennieskiftet 2010 har Ford kraftigt minskat antalet anställda, och därigenom även hotat fabriker med nedläggning, och satsat på nya bilmodeller för att öka sin försäljning. År 2020 beslutade Ford att lägga ned tillverkningen av personbilmodeller som Fiesta, Focus, Fusion/Mondeo och Taurus i Amerika för att låta den flyttas till utlandet.
Ford i Kanada
Ford Meteor Rideau 1954 tillverkad i Kanada
Sedan 1904 har Fordbilar tillverkats i Kanada och de flesta populära modeller som producerades i USA producerades även i Kanada. Det har aldrig funnits någon individuellt formgiven kanadensisk Ford, fast ett antal av har haft andra namn än sina motsvarigheter från Detroit.
Den första kanadensiska fabriken öppnades i Walkerville, Ontario, där modellerna B och C tillverkades från oktober 1904. Fram till 1911 var de kanadensiska Fordbilarna sammansatta snarare än tillverkade, fast karosserna var mestadels gjorda i Kanada av William Gray & Sons i Chathan, Ontario. En ny fabrik som blev färdig 1911 möjliggjorde att model T kunde produceras i större kvantiteter med 11 600 tillverkade exemplar 1912−1913 och 15 675 exemplar 1913−1914. År 1927 då T-modellens saga var all hade totalt 77 888 kanadensiska T-Fordar tillverkats. De var så gott som identiska med den amerikanska produkten, men Kanada introducerade den utsvängbara vindrutan 1920, vilket var tre år före Detroit.
Den kanadensiska fabriken byggde från 1928 A-modellen och från 1932 V-8:an efter samma konstruktion som den i USA, och 1938 tillkom Mercury.
Fords första europeiska sammansättningsanläggning byggdes upp 1911 i Trafford Park i Manchester i en fabrik där man tidigare tillverkat spårvagnar. Dit kom T-Fordar i packlårar direkt från Detroit och upp genom Manchesterkanalen. 1914 tillverkade Trafford Park cirka 7 310 bilar, vilket var 29% av den totala brittiska bilproduktionen och det största antalet från en enskild fabrik i Europa.
1917 öppnade Ford en irländsk fabrik i Cork, till att börja med för traktortillverkning, men 1921 började man att tillverka bilar och en mängd olika brittiska Fordmodeller producerades där tills anläggningen stängdes 1984.
Den första specifikt europeiska Fordmodellen var Modell AF, som var en Modell A men med en mindre motor på 2 043 cc. Denna installerades i de flesta av de 14 516 A−bilarna som tillverkades i Trafford Park och Cork 1928−1931. Den nya Fordfabriken i Dagenham, Essex, Ford Dagenham, öppnades i oktober 1931. Den första produkt var en Modell AA 1,5 tons lastbil, men i februari 1932 kom en liten brittisk 1921 års Modell AF kupé med den mindre 4-cylindriga motorn på 2 043 cc.
Ford fortsatte att satsa, vilket förde med sig skapandet av tre olika Ford i Europa: Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Detta har skapat en skillnad i modellutbud mellan europeiska och amerikanska Ford (det råder även skillnader gentemot till exempel den sydamerikanska marknaden). Den franska Ford−delen försvann 1954 då tillverkningen i Poissy såldes. Den brittiska och den tyska delen, som tidigare varit oberoende av varandra slogs samman 1967 och bildade Ford Europa och började under 1970-talet att växa samman vilket förde med sig att modellprogrammet blev gemensamt i Europa. Huvudkontoret ligger i Köln sedan 1998. Under samma tid flyttade man delar av bilproduktionen till Spanien och Portugal, till exempel tillverkningen av Ford Fiesta.
1919 öppnade Ford Motor Company en monteringsfabrik i Danmark. I de hyrda hallarna i Nørrebro-distriktet i Köpenhamn monterade arbetare först de individuella Model T-delarna som hade levererats från USA. Fordonen som tillverkades på detta sätt såldes sedan i Danmark samt i Sverige, Norge, Finland, Tyskland och Polen. 1921 började Ford också tillverka traktorer för användning inom jordbruket. På grund av det begränsade utrymmet i de hallar som tidigare använts byggde Ford år 1924 en ny fabrik på Sluseholmen, en halvö i Köpenhamns södra hamn. [2]
År
Tillverkade fordon (läsa från diagrammet)
1919
500
1920
5 200
1921
5 500
1922
10 300
1923
17 200
1924
17 500
1925
24 200
1926
19 000
1927
8 500
1928
5 000
1929
17 500
1930
19 500
1931
15 000
1932
4 500
1933
4 000
1934
6 000
1935
5 500
1936
8 500
1937
11 500
1938
10 500
1939
10 200
Ford i Sverige
Andel av svenska Fords dotterbolag, utgiven 1929Fordhuset i Frihamnen 1930.
På grund av skatter och tullar var det billigare att producera bilar i Sverige än att importera dessa.
Med denna bakgrund fattade Ford beslut att bygga en fabrik för montering av dessa inom Frihamnsområdet. FunkisarkitektenUno Åhrén fick uppdraget att rita byggnaden. Fordfabriken byggdes i två etapper. I det första skedet, mellan 1929 och 1931, uppfördes kontor, verkstad och lager på totalt 8 600 m². Amerikanska Ford ville ha en rationell byggnad med stora fönsterytor och fackverkskonstruktioner i stål.
I september 1949 var nästa stora utbyggnad klar, också ritad av Uno Åhrén. Nu rymde byggnaden även montering av bilar längs ett löpande band. Ungefär 30 bilar per dag monterades. Verksamhet lades ner på 50-talet. På 1940-talet kallades Fords bilar ibland för Bullford i Sverige på grund av sina former.
Efter drygt 60 år i Frihamnen flyttade Ford 1994 till Sollentuna och fastigheten köptes av Stockholms stad.
År 1999 köpte Ford Volvo Personvagnar, som fick namnet Volvo Car Corporation, som dock såldes vidare till kinesiska Geely 2010.
Bilmärken
Ford Motor Company äger (utöver Ford även) lyxbilmärket Lincoln, som grundades 1917 och köptes av Ford 1922. Tidigare har Ford ägt även följande bilmärken:
_%E2%80%93_Frontansicht,_8._November_2015,_D%C3%BCsseldorf.jpg)
,_front_9.7.20.jpg)
_(cropped).jpg)
