Generalguvernementet
Generalguvernementet (för de ockuperade områdena i Polen; tyska Generalgouvernement für die besetzten polnischen Gebiete) var en administrativ region i Polen, som Tyskland ockuperade efter invasionen av Polen, till skillnad från västra delarna av Polen, som Tyskland annekterade direkt. Generalguvernementet ägde bestånd mellan 1939 och 1945. Det av nazisterna deklarerade målet var att göra området "judefritt" och fördriva de etniska polackerna, för att landet istället skulle kunna tas i anspråk av tyska nybyggare (jämför "Lebensraum") och senare annekteras till Tyskland.[1] Samtliga polska skolor stängdes och ockupationsmakten reglerade invånarnas näringsintag till endast 2 500 kJ (600 kcal) per dag. På Generalguvernementets territorium uppfördes fyra olika förintelseläger: Bełżec, Sobibór, Treblinka och Majdanek. Många etniska polacker tvingades till det egentliga Tyskland för att utföra tvångsarbete. GeografiGeneralguvernementet bildades den 26 oktober 1939, efter Tysklands polska fälttåg. Generalguvernementet sträckte sig över centrala Polen och begränsades i öst av den tysk-sovjetiska demarkationslinjen vid floderna Bug och San, i söder av gränsen till Ungern (Karpato-Ukraina) och det då självständiga Slovakien, i väst och norr av det tyska protektoratet Böhmen-Mähren, de preussiska provinserna Schlesien (polska Śląsk) och Östpreussen samt Reichsgau Wartheland. AdministrationHögste befattningshavare i Generalguvernementet var generalguvernören, Hans Frank, som hade sitt högkvarter först i staden Łódź (tyska Litzmannstadt), sedan i staden Kraków (tyska Krakau) från den 13 november 1939. Biträdande generalguvernör (statssekreterare) var 1939–1940 Arthur Seyss-Inquart och 1940–1945 Joseph Bühler. Från den 31 juli 1940 räknades Generalguvernementet som ett annex till Tyska riket, och därefter användes bara det första ledet i Generalguvernementets namn. Den administration som generalguvernören var chef över kallades "Generalguvernementets regering". Högsta befattningshavare i de olika distrikten – Krakau, Lublin, Radom, Warschau och (från 1941) Galizien – kallades guvernör. Vid sidan av Frank hade även Hermann Göring högsta civila myndighet över Generalguvernementet, i sin egenskap av högste ansvarige för de tyska fyraårsplanerna. Generalguvernementets fortsättning och slutDen 1 augusti 1941 bildades distriktet Galizien av nyerövrade områden i öst, varefter Generalguvernementet bestod av fem distrikt. Sommaren 1944 påbörjade Röda armén Operation Bagration vilket ledde till att Generalguvernementets territorium fram till floden Wisła (tyska Weichsel) hade befriats av sovjetiska och polska styrkor. I januari 1945, efter att Wisła-Oder-operationen inletts, var Generalguvernementet helt och hållet befriat av sovjetiska och polska trupper. Civilförvaltning och polisorganisation
Distriktet Krakau
Distriktet Lublin
Distriktet Radom
Distriktet Warschau
Distriktet Galizien
Se ävenReferenserNoter
Webbkällor
Tryckta källor
Externa länkar
|