|
Gunnar Danielson
Berndt Gunnar Emil Danielson, född 18 augusti 1901 i Maria Magdalena församling, Stockholms stad, död 18 september 1958 i Klara församling, Stockholms stad,[1] var en svensk jurist, ämbetsman och politiker. Han var konsultativt statsråd (juristkonsult) 1944–1952 och landshövding i Stockholms län 1952–1958. BiografiDanielson avlade studentexamen vid Högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm 1922 och juris kandidatexamen vid Stockholms högskola 1927, varpå han gjorde tingstjänstgöring i Sollentuna och Färentuna samt Östersysslets domsaga 1927–1929. Han blev tillförordnad fiskal i Svea hovrätt 1930, adjungerad ledamot av Svea hovrätt 1933, assessor där 1936 och hovrättsråd 1942. Han var byråchef för lagärenden i Justitiedepartementet 1939–1944[2] och konsultativt statsråd (juristkonsult) 1944–1952.[3] Danielson var landshövding i Stockholms län från 1952 till sin död 1958.[4] Danielson var därtill sekreterare eller biträdande sekreterare i Andra lagutskottet i riksdagen 1934–1938, suppleant i Arbetsdomstolen 1939–1944, juridiskt biträde i Kommerskollegium 1939–1944 och ordförande i Statsdepartementens antagningsnämnd från 1945. Han var också sekreterare i 1936 års konstnärsutredning, sekreterare i 1936 års trafikutredning, ordförande i 1941 års utredning angående fri rättegång, ordförande i 1944 års nykterhetskommitté och ledamot av 1943 års domarutredning.[2] Danielson var ordförande i Svenska Fotbollförbundet 1949–1953.[3] Gunnar Danielson var son till metallarbetaren Emil Danielson och Frida Alm. Han gifte sig 1931 med skolkökslärarinnan Tyra Håkansson[2] (1902–1988).[1][2] De fick barnen Lena (född 1933), Åsa (född 1936) och Björn (född 1942).[2] Makarna Danielson är begravda på Värmdö kyrkogård.[5] Utmärkelser
Referenser
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||
