|
Gustaf Fredrikson
Johan Gustaf "Frippe" Fredrikson,[1] född 31 juli 1832 i Stockholm, död 5 november 1921 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef. BiografiFredrikson studerade vid Uppsala universitet 1851–1860 och avlade kameralexamen 1861. Han scendebuterade på Kungliga Dramatiska Teatern 4 november 1862 i rollen som Duplessis i pjäsen Min tants planer. Han blev fast engagerad 1863 och verkade sedan fram till 1877 och åter 1878–1887 i de kungliga teatrarna. 1879–1884 var han även Dramatens intendent. Spelåret 1887–1888 gästspelade han för Lorentz Lundgren vid Stora teatern i Göteborg. I samband med att riksdagen drog in hela anslaget till Dramaten och Operan 1888 kom han att bli medlem i den association som tog över driften av Dramaten och blev chef för verksamheten vid Dramaten 1888–1898, från 1891 som enväldig. 1904–1907 ledde han Dramaten för egen räkning.[2] Fredrikson ägnade sig även 1877–1878, 1898–1904 och 1907–1917 åt gästspel i Stockholm, landsorten och grannländernas huvudstäder. Bland hans roller märks Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Mercutio i Romeo och Julia, Dorante i Kärlekens försyn, Almaviva i Figaros bröllop, Karl VII i Orleanska jungfrun, Valentin i Man bör aldrig svära på något, Bolingbroke i Ett glas vatten, Moritz av Sachsen i Adrienne Lecouvreur, Gaston i Klädeshandlaren och hans måg, Hertig Job, De Ryons i Damernas vän, Mariks de Villemer, Olivier de Jalin i Falska juveler, Rysoor i Allt för fosterlandet, Favrolle i Dora, Des Prunelles i Vi skiljas, Fouché i Mme Sans-Gêne, Guldstad i Kärlekens komedi, Stensgård och kammarherre i Bratsberg i De ungas förbund, Helmer och Rank i Ett dockhem, Relling i Vildanden, Rizzio i Maria Stuart, Riis i Det nya systemet, Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Béchamel i Odette, Brichanteau i En parisare, Trast-Saarberg i Ära, von Keller i Hemmet och von Wittinghoff i Livets maskerad.[2] Hans avskedsroll var som Martens i Ungdomsvänner på Gröna Lund-teatern.[2] År 1912 testamenterade Fredrikson sin kvarlåtenskap till stiftelsen Höstsol, som 1918 inköpte lantegendomen Såsta gård i Täby, vilken fick namnet "Höstsol, Gustaf Fredriksons ålderdomshem". Fredrikson filmdebuterade 1918 vid 86 års ålder; rollen som kammarherren Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar blev hans enda filmroll. Gustaf Fredrikson utgav översättningssamlingen Dramatiska småsaker (1892) och den biografiska Teaterminnen (1918). Han är begravd på Johannes kyrkogård i Stockholm. EftermälePå en liten holme utanför Lysekil hedrades minnet av Gustaf Fredrikson genom en inskription på en berghäll, med lydelsen: Restaurang Frippe på Nybrogatan, bakom Dramaten är uppkallad efter den uppskattade forne Dramatenchefen Gustaf "Frippe" Fredrikson, som var den som uppförde dess nuvarande byggnad.[4] FilmografiTeaterRoller (ej komplett)Bibliografi
Utmärkelser
Bildgalleri
Källor
Vidare läsning
Externa länkar
|
|||||||||||||||
