Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Historiskt avsnitt helt utan källor (2011-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
De första heavy metal-banden som Led Zeppelin, Black Sabbath och Deep Purple fick en stor publik fastän de ofta hånades av kritiker, en status som varit vanligt förekommande genom genrens historia. Under 1970-talets mitt bidrog Judas Priest till att utöka genren genom att slopa en stor del av dess bluesinfluens;[4][5] Motörhead visade upp en punkorienterad stil och mer betoning på snabbhet. I slutet av 1970-talet följde band inom New Wave of British Heavy Metal (NWOBHM) som Iron Maiden och Saxon i en liknande väg. Innan decenniets slut hade heavy metal-fans blivit kända som hårdrockare eller "headbangers".
Kännetecknande för metal är utvecklingen ifrån traditionell rocklyrik mot en större fokus på ondska, krig, brutalitet, våld och närliggande ämnen, vilket är särskilt tydligt inom de extrema subgenrerna death metal och black metal. Låttexterna omfattar dock allt ifrån kärleksballader till detaljerade skildringar av patologiska undersökningar och det är svårt att fälla ett allmänt omdöme om tematiken, då denna behandlar alla tänkbara områden.
Heavy metal kännetecknas bland annat av frånvaron av de traditionella ackordföljder (så kallad visharmonik) som hårdrocken delar med mer traditionell rock och populärmusik överhuvudtaget. I stället är låtarna ofta modala med kvintackord eller mollackord, men nästan aldrig durackord. En typisk låt i e-moll kan till exempel röra sig mellan ackorden E5, F#5 och G5 (femackord (kvintackord) är samma sak som ackord med utesluten ters). Typiskt är att lägga många (till exempel 16) takter på varje ackord med ett riff som upprepas hela tiden. Sedan flyttas allt upp till exempel ett helt tonsteg från E5 till F#5 för att senare falla tillbaka. Att en hel vers eller annat längre parti i en låt kan ha bara två ackord är ingen ovanlighet. Observera att när ackord på tonartens ters förekommer är det nästan alltid molltersen (som i exemplet ovan med G5) eftersom den underliggande skalan är i moll. Vad gäller skalans septima är den (om den förekommer) ofta låg, vilket skulle motsvara D5 i vårt exempel.
Heavy metal har ofta klassats som subkultur, i motsats till mainstream, den dominerande populärkulturen. Stereotypen är en tonåring som utför headbanging och skruvar upp volymen. Denna stereotypbild har använts i populärkulturen. Men många aspekter av heavy metal har å andra sidan efter fyrtio år med hårdrock blivit mainstream inom rockmusiken – åtminstone i västvärlden. Band som Deep Purple, Led Zeppelin, Black Sabbath, Iron Maiden, Hammerfall, Metallica m.fl. tillhör år 2010 knappast subkulturen längre utan snarare mainstreamkulturen. Eftersom gränserna har tänjts och metal inte längre tveklöst är subkultur kunde ett band som Lordi vinna Eurovision Song Contest 2006. Detta var inte vad många väntat sig i Eurovision Song Contest som i nästan alla tidigare år dominerats av popmusik.
2001 förbjöd Jordanien alla Metallica-album, både gamla, nya och kommande. I många andra länder har specifika skivor och/eller metalband förbjudits.
Under 1980-talet hade band som Iron Maiden, Kiss, Scorpions, Judas Priest och Guns N' Roses stora kommersiella framgångar, medan grupper som Venom, svenska Bathory, Celtic Frost, Megadeth, Metal Church och Metallica var stora band inom de mer nyare subgenrerna black metal, death metal och thrash metal. 1980-talet var främst NWOBHM- och hair metal-bandens tid, och troligen metals kommersiellt sett mest framgångsrika tid. Grungens genomslag under 1990-talets början avslutade abrupt denna storhetstid, och under återstoden av decenniet förde metal ett mer undanskymt liv, för att på 2000-talet åter få ett uppsving. Så gott som alla heavy metal-genrer räknar dock 1980-talet som en nyckelperiod.
1990-talet var en tid då allt fler black metal- och death metal-band trädde fram. Darkthrone och Mayhem skapade några av black metals viktigaste alster. Svenska Entombed skapade med albumet Left Hand Path ett av den tidiga dödsmetallens mest epokgörande album. I USA lades grunderna för den amerikanska death metal-scenen av band som Death, Morbid Angel och Deicide. Denna sorts dödsmetall kallas även Florida-döds, eftersom banden ofta härstammade från Florida.
At The Gates skapade Göteborgsdöds och utmanade på så sätt Florida-dödsens dominans, efter dem följde bland andra In Flames.
En kortare period av 1990-talets senare hälft hade nu-metal och rap-metal stora framgångar. Korn, Limp Bizkit och Slipknot attraherade många lyssnare. Dessa band fick mycket kritik av dem som var fans av den mer gamla skolan av heavy metal. En stor mängd band, ofta på det amerikanska skivbolaget Roadrunner Records, bildades och åtnjöt en tids popularitet. Marilyn Manson hade ett stort genombrott under 90-talet och attraherade lyssnare med ett flertal album. Man kan säga att gruppen är i genren heavy metal/shock metal.[källa behövs]
Gothic metal uppstod under 1990-talet ur death och doom metal. Inom denna mörka, deprimerande och melodiska typ av metal används ofta vacker och ljus kvinnosång sida vid sida med growls. Pionjärer inom genren anses vara Paradise Lost, med albumet Gothic.
^"As much as Sabbath started it, Priest were the ones who took it out of the blues and straight into metal." Bowe, Brian J. Judas Priest: Metal Gods. ISBN 0-7660-3621-9.
Tryckta källor
Du Noyer, Paul (ed.) (2003). The Illustrated Encyclopedia of Music. Flame Tree. ISBN 1-904041-70-1
Fast, Susan (2005). "Led Zeppelin and the Construction of Masculinity", ur Music Cultures in the United States, ed. Ellen Koskoff. Routledge. ISBN 0-415-96588-8.
Walser, Robert (1993). Running with the Devil: Power, Gender, and Madness in Heavy Metal Music. Wesleyan University Press. ISBN 0-8195-6260-2.
Weinstein, Deena (1991). Heavy Metal: A Cultural Sociology. Lexington. ISBN 0-669-21837-5. Reviderad upplaga: (2000). Heavy Metal: The Music and its Culture. Da Capo. ISBN 0-306-80970-2.