Mehrs föräldrar, Sara Mobschebna Matles och Bejnes (Bernhard) Abraham Isak Meyerovitj (1877–1938), var judiska immigranter från Kejsardömet Ryssland som träffades i Stockholm 1905.[3]
Mehr var ett av de sex namnen i det PM över potentiella säkerhetsrisker som spelade en central roll i Geijeraffären. Han var även ordförande i den statliga utredningen om löntagarfonderna 1976, och kvarstod till 1979 då ordförandeskapet lämnades över till Allan Larsson.[4]
Norrmalmsregleringen
Mehr blev måltavla för mycket av den kritik som växte fram mot framförallt de omfattande rivningarna i Klarakvarteren i centrala Stockholm, som var en följd av Norrmalmsregleringen som beslutades 1945. Mehr förblev emellertid en stark försvarare av förändringarna:
”
Vad är det för romantik i Nedre Norrmalm? Vasastan? Kungsholmen? Nedre Norrmalms fastighetsbestånd var ju uppruttet, uppsmällt under tider av spekulationshausser av privata byggherrar. De smällde upp hyreskaserner. Jag är ju nästan den ende av alla som diskuterar det här som bott där hela tiden. Min mamma flyttade vart och vartannat år. Stora omoderna lägenheter med torrklosett och råttor på gården och djävligt och dant. Alltså saneringsmogna fastigheter. Romantiken är för dem som bor bra. Sedan ska fattigt folk bo kvar i uppruttnade bostäder hur länge som helst. Det fastighetsbestånd man har haft där har ju inte haft några estetiska, arkitektoniska eller kulturhistoriska värden.
Efter Almstriden kallades han nedsättande för "Almar Ner" av sina kritiker.[6]Mikael Wiehe besjöng honom i sin låt "Trädet" (1992). I texten sägs bland annat "Det fanns en man, en potentat, jag säger inte mehr, men allt han såg i Stockholms stad, det skulle rivas ner...".
Personliga förhållanden
Hjalmar Mehr gifte sig 1937 med Liselotte Lina Meyer, född 1919 i Hannover. Liselotte Mehr hade i flera år ett kärleksförhållande med den judisk-sovjetiske författaren och propagandisten Ilja Ehrenburg (1891-1967), något som Hjalmar Mehr accepterade. Han upprätthöll också själv vänskapliga förbindelser med Ehrenburg.[7] Liselotte Meyer avled år 1983, fyra år efter Hjalmar Mehr.