Irène Mannheimer

Irène Mannheimer
Född	6 juli 1931 Stockholm,  Sverige
Död	1 mars 2023 (91 år)
Bakgrund	Stockholm
Genre	Klassisk musik
Roll	Pianist, pianopedagog
Instrument	Piano
År som aktiv	1944–2023
Utmärkelser Litteris et Artibus (1988)

Irène Henrietta Mannheimer, under en tid Häusler, född 6 juli 1931 i S:t Matteus församling i Stockholm, död 1 mars 2023 i Stockholm,^[1] var en svensk pianist och pianopedagog med professors namn.

Mannheimer studerade piano för Annie Fischer samt för France Ellegaard, i solistklassen vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1947–1950 för Olof Wibergh, vid Conservatoire National Supérieur de Musique et de Danse de Paris 1950–1956 för Vlado Perlemuter samt i Salzburg för Géza Anda. Hon avlade pianopedagogexamen vid Kungliga Musikhögskolan 1963 och undervisade där till sin pensionering.

Irène Mannheimer debuterade med Haydns pianokonsert i D-dur i Stockholms Konserthus vid 13 års ålder och har konserterat i Sverige och utomlands sedan 1944 som solist och kammarmusiker. Hon var ordförande i Svenska pianopedagogförbundet 1968–1976.

Mannheimer var 1958–1974 gift med arkitekten Immanuel Häusler.^[2]

• 1985 – Professors namn
• 1988 – Litteris et Artibus
• 1995 – Ledamot nr 899 av Kungliga Musikaliska Akademien ^[3]
• 2011 – Medaljen för tonkonstens främjande, Musikaliska Akademiens främsta utmärkelse

• Klavertramp ’85, 1986
• Wilhelm Stenhammar: Pianokonsert nr 1; Sensommarnätter; med Göteborgs symfoniorkester, dirigent Charles Dutoit, 1989
• The Romantic Orchestrial Music of Ruben Liljefors: Pianokonsert f-moll, op 5, med Gävle Symfoniorkester, dirigent Mats Liljefors, 1995
• Otto Olsson: Introduktion och scherzo för piano och orkester; solo pianomusik; med Kungliga Filharmoniska Orkestern, dirigent Gunnar Staern, 1997
• Fredrik Samuel Silverstolpe: "Musik Av",

• Mannheimer, Irène i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), s. 313
• Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003