Jakob II var den ende överlevande sonen till Jakob I, och stöddes av såväl adeln som parlamentet. Under hans minderårighet kämpade två adelspartier om makten i Skottland. Jakob anslöt sig till earlen av Douglas. Partierna försonade sig vid 1440-talets slut, samtidigt som Jakob uppnådde myndig ålder. Han frigjorde sig nu från Douglas inflytande och sökte stöd hos kyrkan. En adlig sammansvärjning under Douglas ledning slutade med att denne mördades av Jakob och hans anhängare led fullständigt nederlag 1455.[1]