Carlberg var Göteborgs förste stadsingenjör, verksam från 1717 till 1727 då han utnämndes till stadsarkitekt i Stockholm, vilket han förblev i 45 år, fram till 1772. Han var äldre bror till ingenjören och arkitekten Bengt Wilhelm Carlberg, vilken ersatte honom som stadsingenjör i Göteborg när Johan Eberhard flyttade till Stockholm.
Liv och verk
Carlberg blev år 1700 volontär vid fortifikationen i Marstrand och 11 januari 1702 konduktör vid densamma samt 1703 avsked därifrån. Han blev 1703 löjtnant vid Närkes och Värmlands tremänningsregemente och deltog i deras fälttåg i Kurland och Litauen. I Göteborg blev Carlberg 19 november 1709 löjtnant vid fortifikationen, stadsingenjör 14 september 1717 i Göteborg, och tog 18 februari 1721 avsked från fortifikationen med kaptens rang. Han tillträdde 27 april 1727 som stadsarkitekt i Stockholm.
Carlbergs far var Johan Carlberg (1638–1701), biskop i Göteborg 1689–1701.[5] Gift 1:o 24 juni 1708 med Magdalena von Seth (1686–1717), 2:o 25 maj 1718 med Birgitta Thingvall (1699–1732) och 3:o 1733 med sin kusindotter Christina Engel Geijer (1713–1781) född i släkten Geijer.
Bilder
Intendenturförrådet på Skeppsholmen från 1732 är den enda bevarade monumentalbyggnaden i Stockholm ritad av Johan Eberhard Carlberg.
Göteborg genom tre sekler, doktor Maja Kjellin, Bokförlaget Forum AB, Stockholm 1950
Göteborgs Gatunamn 1621–2000, red. Greta Baum, Tre Böcker Förlag AB, Göteborg 2001 ISBN 91-7029-460-7
Studier i Göteborgs byggnadshistoria före 1814: ett bidrag till svensk stadsbyggnadshistoria, Svensk Byggnadskultur II, Arvid Bæckström, Nordiska Museet, Stockholm 1923 s. 43
Stockholms stads arkitekt Johan Eberhard Carlberg, Henrik Ahnlund, Stockholm Liber, Stockholm 1984 ISBN 91-38-72611-4
^ [abc] Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.[källa från Wikidata]
^Porträtt av biskopar i sin tid, professor Anders Jarlert, Göteborgs stiftshistoriska sällskap, Tre Böcker Förlag, Göteborg 1997 ISBN 91-7029-337-6 s. 19