John Edvard Harryson, född 17 april 1926 i Katrineholm i Stora Malms församling i Södermanlands län, död 28 november 2008 i Sankt Görans församling i Stockholm,[1] var en svensk skådespelare, röstskådespelare och vis- och kuplettsångare. Han var far till skådespelaren Peter Harryson och farfar till skådespelaren Oscar Harryson.
Biografi
Harryson föddes i Katrineholm, son till Harry Gustaf Karlsson, senare Harbring (1902–1982) och Elsa Maria Matilda f. Lundin (1902–1989). Han växte upp i Norrköping. Där scendebuterade han också som 14-åring på Arbisteatern. Senare flyttade han till Stockholm och studerade 1943–1944 vid Gösta Terserus teaterskola. Därefter begav han sig över till Finland och Lilla Teatern i Helsingfors innan han återvände till Sverige 1947 för att antas som elev vid Norrköping-Linköpings Stadsteaters elevskola. Efter slutförd utbildning 1950 stannade Harryson på denna teater ytterligare två år.
Sitt genombrott på scen fick han redan 1950 i Wolfgang Borcherts Utanför dörren. Harryson arbetade därefter på Riksteatern ett par år, men valde sedan att lägga skådespelaryrket åt sidan och började istället att arbeta på Finnboda Varv i Nacka. Anledningen var att han ville ha en mer regelbunden och trygg försörjning än teateryrket kunde erbjuda.
Redan 1955 var han dock tillbaka på scenen, och var sedan engagerad vid stadsteatrarna i Helsingborg 1955–1960 och Göteborg 1960–1967 samt Dramaten 1968–1984. Bland hans 21 roller på Dramaten kan nämnas poliskommissarie Brown i Tolvskillingsoperan 1969, broder Lorenzo i Romeo och Julia 1971 och bonden i Folkungasagan 1975. På 1990-talet spelade han bland annat senapsfabrikören i farsen Spanska Flugan på Lisebergsteatern i Göteborg och Polonius i Hamlet på Östgötateatern.
Han filmdebuterade i Edvin Adolphsons långfilm Begär 1946 och medverkade i drygt 50 film- och TV-produktioner. Sin första större roll fick han dock som aggressiv rival i Ingmar Bergmans Sommaren med Monika 1953. Minnesvärda insatser gjorde han som kapten Jägerschiöld i TV-serien Raskens 1976, handelsmannen i TV-serien Hedebyborna 1978–1982 och som bokbindaren Ludde i TV-versionen av Gideon Wahlbergs folklustspel Grabbarna i 57:an 1978.
För många var han känd som röster till Joakim von Anka i Duck Tales, Doktor Snuggles, dystre åsnan I-or i Nalle Puh, Tjifen i Micke och Molle: Vänner när det gäller, sheriffen av Nottingham i Robin Hood, Geppetto i Pinocchio, Kloker i Snövit och de sju dvärgarna, kung Eiddileg i Taran och den magiska kitteln och kung Hubert i Törnrosa.
Han var också verksam som vissångare och har genom åren spelat in flera skivor, bl.a. Bondkomikernas visor 1971, Birger Sjöbergs Fridas visor 1978 och tonsatta dikter av Eino Leino 1981. John Harryson är gravsatt i minneslunden på Kungsholms kyrkogård.[2]
Haryson var 1947 till 1953 gift med Ulla-Britt Fagerberg (1926–2011), med vilken han fick två söner, den äldsta är Peter Harryson. Från 1955 var han gift med Kajsa Gunilla Hultare (1934–2003) med vilken han förblev gift till hustruns död och fick tre barn varav två är i livet.
Filmografi (i urval)
Teater
Roller (ej komplett)
Radioteater
Referenser
Noter
Källor
