John Prine

	John Prine
	John Prine under ett framträdande 2006.
Född	10 oktober 1946; Maywood, Illinois, USA
Död	7 april 2020 (73 år); Nashville, Tennessee, USA
Bakgrund	USA
Genrer	Country, folk, folkrock
Roll	Sångare, låtskrivare, musiker, musikproducent
Instrument	Sång, gitarr, banjo, dobro, fiol
År som aktiv	1971–2020
Skivbolag	Atlantic, Asylum, Oh Boy
Artistsamarbeten	Steve Goodman, Mac Wiseman, John Mellencamp, Sharon Shannon, Nanci Griffith, The Crickets, The Chieftains, The Nitty Gritty Dirt Band, Delbert McClinton, Cowboy Junkies m.fl.
Webbplats	johnprine.net
	Utmärkelser Grammy Award för bästa samtida folkmusikalbum (1991); Americana Lifetime Achievement Award for Songwriting (2003); Americana Award för årets artist (2005); Grammy Award för bästa samtida folkmusikalbum (2005); Americana Award för årets artist (2017); Americana Award för årets artist (2018); Grammy Lifetime Achievement Award

John Prine, född 10 oktober 1946 i Maywood i Illinois, död 7 april 2020 i Nashville i Tennessee,^[3]^[4] var en amerikansk country- och folksångare, gitarrist och låtskrivare.

Prine gav 1971 ut sitt debutalbum John Prine. Albumet, liksom många av dess efterföljare, vann större framgångar bland kritiker än bland skivköpare. Det innehåller flera av Prines mest kända kompositioner, bland dem "Sam Stone", om en opioidberoende krigsveteran som belönats med Purpurhjärtat.^[5] Skivan innehåller också "Paradise", som handlar om följderna av kolgruvedrift för en liten stad i Kentucky, samt den av andra artister ofta inspelade "Angel from Montgomery". Många av Prines låtar kännetecknas av en underfundig humor, och är betraktelser av livet, kärlek och samhällsfenomen. Han spelade dock även in allvarligare låtar, exempelvis 1972 års "The Great Compromise" på hans andra album Diamonds in the Rough, vilken var hans kommentar till Vietnamkriget.

John Prine spelade in skivor för bolagen Atlantic Records och Asylum Records under 1970-talet innan han 1984 var med och grundade Oh Boy Records där alla efterföljande skivor släpptes. Ett av hans senare album i karriären In Spite of Ourselves från 1999 var ett duettalbum där han bjöd in kvinnliga sångare som Iris DeMent, Lucinda Williams, Emmylou Harris och Trisha Yearwood att sjunga covers med honom.

Prine mottog två Grammys i kategorin samtida folkmusikalbum, 1991 för The Missing Years och 2005 för Fair & Square. 2020 tilldelades han en Grammy Lifetime Achievement Award^[6] och 2021 vann I Remember Everything två Grammys.^[7]

2018 gavs hans allra sista studioalbum The Tree of Forgiveness ut. Albumet avslutas med låten "When I Get to Heaven" där Prine med sin egensinniga humor beskriver allt han vill göra då han inträder i himmelriket. Prine avled 73 år gammal i sviterna av covid-19.^[4]

Diskografi

Studioalbum

1971 – John Prine
1972 – Diamonds in the Rough
1973 – Sweet Revenge
1975 – Common Sense
1978 – Bruised Orange
1979 – Pink Cadillac
1980 – Storm Windows
1984 – Aimless Love
1986 – German Afternoons
1991 – The Missing Years
1994 – A John Prine Christmas
1995 – Lost Dogs and Mixed Blessings
1999 – In Spite of Ourselves
2000 – Souvenirs
2005 – Fair & Square
2007 – Standard Songs for Average People (med Mac Wiseman)
2011 – Singing Mailman Delivers
2016 – For Better, or Worse
2018 – The Tree of Forgiveness

Samlingsalbum

1976 – Prime Prine: The Best of John Prine
1993 – Great Days: The John Prine Anthology

Livealbum

Singlar/EPs

2007 – Rhino Hi-Five: John Prine (EP)

Källor

John Prine på Allmusic

Noter

^ läs online, americanamusic.org , läst: 22 juni 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] läs online, americanamusic.org , läst: 17 juni 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ ”John Prine död i corona – blev 73 år”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/70OxAK. Läst 8 april 2020.
^ [a b] Grimes, William (7 april 2020). ”John Prine, Who Chronicled the Human Condition in Song, Dies at 73” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/04/07/arts/music/john-prine-dead.html. Läst 8 april 2020.
^ https://www.allmusic.com/song/sam-stone-mt0008919563
^ Stephen L. Betts, John Prine to Receive Grammy Lifetime Achievement Award i Rolling Stone 20 december 2019.
^ ”John Prine” (på engelska). grammy.com. Recording Academy. https://www.grammy.com/artists/john-prine/13961. Läst 8 april 2020.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör John Prine.
Bilder & media
Officiell webbplats
John Prine på Internet Movie Database (engelska)

[d5af9dffc20a8dfdefe83c51ec79d23df017963b-1] äs online, americanamusic.org , läst: 22 juni 2020.^{[källa från Wikidata]}

[782ddd9c731c4cfa376590278c6dffee76ad1adb-2] [a b c] läs online, americanamusic.org , läst: 17 juni 2020.^{[källa från Wikidata]}

[3] ”John Prine död i corona – blev 73 år”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/70OxAK. Läst 8 april 2020.

[:0-4] [a b] Grimes, William (7 april 2020). ”John Prine, Who Chronicled the Human Condition in Song, Dies at 73” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2020/04/07/arts/music/john-prine-dead.html. Läst 8 april 2020.

[5] ttps://www.allmusic.com/song/sam-stone-mt0008919563

[6] Stephen L. Betts, John Prine to Receive Grammy Lifetime Achievement Award i Rolling Stone 20 december 2019.

[7] ”John Prine” (på engelska). grammy.com. Recording Academy. https://www.grammy.com/artists/john-prine/13961. Läst 8 april 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]