Junkers Jumo 004
Junkers Jumo 004 var världens första jetmotor i serieproduktion. Utvecklingen som startade 1939 leddes av Dr Anselm Franz som tidigare hade varit chef för Junker Jumos turbo- och kompressorutveckling. Projektet fick beteckning 109-004 av RLM, 109 var ett prefix för alla jetmotorprojekt.
DesignMotorns grundläggande konstruktion var både revolutionerande och konservativ. Till skillnad från Hans von Ohains HeS 3 som hade en centrifugalkompressor så valde Franz att använda en axialkompressorn för ett rakare luftflöde genom motorn och mindre tvärsnittsarea. Axialkompressorn hade helt nyligen utvecklats vid Aerodynamische Versuchsanstalt i Göttingen, förutom att den hade en mindre tvärsnittsarea så hade den högre verkningsgrad än en motsvarande centrifugalkompressor. Samtidigt så valde Franz att konstruera motorn för mindre dragkraft än vad som var teoretiskt möjligt, detta för att göra tillverkningen och konstruktionen enklare. Ett sådant val var att använda sex stycken enskilda brännkammare istället för en mer effektiv gemensam ringformad brännkammare. De första 004A-motorer som tillverkades för att driva Messerschmitt Me 262-prototyperna hade byggts utan några begränsningar avseende material, och de använde de knappa råvarorna som nickel, kobolt och molybden i mängder som var oacceptabelt i produktionen. Franz insåg att Jumo 004 skulle behöva omkonstrueras för att innehålla ett minimum av dessa strategiska material. Alla de heta metalldelar, inklusive brännkammaren, konstruerades i mjukt kolstål som skyddas av en aluminiumbeläggning. De ihåliga turbinbladen framställdes från bockade plåtar av Cromadur legering (12 % krom, 18 % mangan, och 70 % järn), som utvecklats av Krupp, som svetsades samman och kyldes genom att komprimerad luft tappades av från kompressorn och fick strömma genom insidan av turbinbladen. Motorns operativa livslängd förkortades, men på plussidan blev den lättare att bygga. Varianter
Layout: ax=axial flödes kompressor steg, in=individuella brännkammare Användning
|