KarmanlinjenKarmanlinjen är en tänkt yta ungefär 100 km över havsytan och är en praktisk definition av gränsen mellan jordens atmosfär och yttre rymden.[1] BakgrundDefinitionen av Karmanlinjen vid 100 km används av Fédération Aéronautique Internationale (FAI), som är en internationell standardsättande organisation som fastställer regler för rekordslagning samt kontrollerar och godkänner nya rekord inom aeronautisk och astronautisk verksamhet.[1] USA:s flygvapen och NASA definierar istället gränsen som 80,5 km (50 miles).[2] Linjen är namngiven efter den ungersk-amerikanska forskaren Theodore von Kármán. Egenskaper hos atmosfärenMed stigande höjd blir jordens atmosfär gradvis allt tunnare. Höjden 100 km är inte någon exakt gräns, men vid denna höjd är atmosfären så tunn att ett flygplan med aerodynamiska vingar för att få tillräcklig lyftkraft måste färdas snabbare än omloppshastigheten för denna höjd. Med andra ord är luften "för tunn" för att ge lyftkraft åt ett konventionellt flygplan. Med liknande resonemang kan det visas att satelliter utan egen framdrivning inte kan ha en omloppsbana på lägre höjd än cirka 160 km, då luftmotståndet i så fall blir så stort att de bromsas och faller in mot jorden efter mindre än ett varv.[3] Karmanlinjen blir därför en praktisk och pedagogisk höjdgräns, där atmosfären över denna gräns är så tunn att trafik med flygplan och ballonger är helt omöjlig, medan atmosfären under denna gräns har en sådan täthet att satelliter absolut inte kan existera. Ungefärliga höjder för olika farkosterListan som följer ger ungefärliga höjder för verkliga farkoster:
Det framgår av listan att inga "vanliga" flygplan kommer i närheten av Karmanlinjen utom raketflygplanet X-15, som dock mer liknade en raket än ett flygplan. Källor
Externa länkar |