Konsociationell demokratiKonsociationell demokrati är en beteckning som används på en sorts styrelseskick som skiljer sig väsentligt från Westminster-/majoritetsmodellen. Sistnämnda modell koncentrerar makten till det parlamentariska majoritetspartiet, något som skulle kunna fungera och accepteras i ett homogent samhälle, där politisk debatt ofta bara handlar om en konfliktlinje, den ekonomiska, och där ståndpunkterna formas utifrån ”mer eller mindre”, inte ”antingen/eller”. I ett heterogent samhälle som Nordirland, där konfliktlinjerna är starkare, dömde majoritetsmodellen den katolska minoriteten till långvarig politisk maktlöshet – och det blev uppror. Budskapet från det splittrade Nordirland var att i dylika samhällen är brobyggande och maktdelning viktigare för demokratisk stabilitet än klara politiska ansvarsförhållanden. Arend Lijphart pekar på de konsociationella demokratierna – eller konsensusmodellen – som ett alternativ till majoritetsmodellen. Nederländerna, Belgien, Schweiz och Österrike är länder som traditionellt har haft ett sådant styrelseskick. Lijphart drar fram åtta idealtypiska kännetecken på konsensusmodellen, som alla representerar en antites till motsvarande kännetecken i majoritetsmodellen:
Referenser
Källor
|