Kungliga ungerska lantvärnet
Kungliga ungerska lantvärnet (ungerska: Magyar Királyi Honvédség), även kallat Honvéd, var namnet på lantvärnet i den ungerska hälften av Österrike-Ungern. HistoriaBenämningen upptogs 1848 av den armé, som Ungern då uppställde, när det ville göra sig fritt från Österrike. Sommaren 1849 uppgick honvédarmén till 179 bataljoner, 158 skvadroner och 488 kanoner med tillsammans 162 000 man. Benämningen återupptogs vid österrikisk-ungerska arméns ombildning 1867. Honvédarmén utgjordes då endast av infanteri, men omfattade sedermera alla vapenslag och förvaltades av sitt eget krigsministerium, vanligen kallat honvédministeriet. Honvédtrupperna hade ungerska eller kroatisk-slavonska fanor och begagnade inhemskt tjänste- eller kommandospråk, under det detta vid linjearmén var tyska. Lantvärnet upplöstes i enlighet med Trianonfördraget den 4 juni 1920. OrganisationDen ungerska riksdelens armé bestod av två delarméer. Dels det kungliga ungerska lantvärnet, Magyar Királyi Honvédség (vanligen endast kallad Honvéd), som lydde under försvarsministeriet i Budapest. Dels det kungliga kroatisk-slavonska lantvärnet, Kraljevsko Hrvatsko Domobranstvo, som lydde under banen i Zagreb. Tyska var kommandospråk, medan tjänstespråket var ungerska för honvéd och kroatiska för domobranstvo.[1] Styrka 1914Högre förband
Regementen och självständiga bataljoner
Militära grader
Källor
|