László Tisza
László (Laci) Tisza (2006)
Född	7 juli 1907 Budapest, Österrike-Ungern
Död	15 april 2009 (101 år) Newton, Massachusetts, USA
Bosatt i	Ungern, Sovjetunionen, Frankrike, USA
Nationalitet	ungersk
Forskningsområde	Termodynamik, Kvantmekanik
Institutioner	Ukrainas institut för fysik och teknologi, Collège de France, MIT
Alma mater	Budapests universitet, Göttingens universitet
Nämnvärda studenter	Herbert Callen, Joaquin Luttinger
Känd för	Tvåvätskemodellen för supraflytande Helium
Influerad av	Lev Landau, Fritz London
Har influerat	Jack Steinberger

Laszlo Tisza, född 17 juli 1907 i Budapest, död 15 april 2009 i Newton, Massachusetts, USA, var en ungersk-amerikansk teoretisk fysiker, verksam vid Collège de France och vid Massachusetts Institute of Technology. Han är mest känd för tvåvätskemodellen för supraflytande ⁴Helium.

Tisza växte upp i Budapest där han 1926 påbörjade matematikstudier. Två år senare studerade han fysik i Göttingen, bland annat för Max Born. Senare arbetade han med Werner Heisenberg i Leipzig. År 1932 tilldelades han doktorsexamen från Budapests universitet. I Ungern fängslades han 14 månader av politiska skäl. Efter frigivningen flyttade han till Ukrainas institut för fysik och teknologi i Charkiv, Sovjetunionen där han arbetade för Lev Landau. År 1937 kom Landau i svårigheter vid den stora utrensningen och Tisza flydde till Paris där han arbetade under Paul Langevin vid Collège de France och genom Fritz London kom i kontakt med suprafluiditet i Helium. Här utvecklade han tvåvätskemodellen suprafluiditet och förutsade även den andra ljudvågen.

År 1941 flydde Tisza till USA och fick anställning vid Massachusetts Institute of Technology där han senare blev professor.^[1][2]

• Generalized Thermodynamics, 1966