Mårten Triewald
Mårten Triewald, född 18 november 1691 i Stockholm, död 8 augusti 1747 i Stockholm, var en svensk handelsman, ingenjör och amatörfysiker. BiografiMårten Triewald var son till ankarsmeden Mårten Triewaldt i Stockholm och Brigitta Noth, en av fyra söner och bror till Samuel Triewald. Triewald ägnade sig åt handel, kom till London och fick 1716 en inspektorsplats vid stenkolsgruvor i Newcastle, där han studerade mekanik och noga undersökte "eldmaskinerna" (ångmaskinen) samt i åtskilligt förbättrade dessas konstruktion. Han återvände till Sverige 1726 och byggde vid Dannemora gruvor en ångmaskin eller som det uttrycktes på den tiden en "eld - och luftmachin"[2], det vill säga drevs av eld och luft, där "luft" avsåg vattenånga, för länspumpning av vatten ur gruvor. Denna ångmaskin var enligt nu känd historia den allra första i Sverige för användning i kommersiell verksamhet. Tidigare hade man varit hänvisad till vattenhjul i strömmande vattendrag, hästar i form av exempelvis hästvandring eller mänsklig muskelkraft för olika typ av drivanordningar inom gruvor och industri. Både ingenjörer och vetenskapsmän vallfärdade vid denna tid ner till Europa för att hämta nya idéer, där England hade kommit längst i utvecklingen av ångmaskinen för användning inom gruvnäring och järnframställning. Mårten Triewald var en av de första i Sverige att anamma dessa nya tekniska innovationer och kom på så sätt att svara för ett betydande pionjärarbete i introduktionen av bland annat ångmaskinen i Sverige. Åren 1728 och 1729 höll Triewald föreläsningar i mekanik på Riddarhuspalatset i Stockholm, vid vilka han, assisterad av Daniel Menlös, demonstrerade en avancerad samling fysikaliska instrument som han inköpt i England. Dessa instrument övertogs 1732 av Lunds universitet, vilket som "betalning" tilldelade Menlös en professur i matematik. Triewald utnämndes till director mechanicus, ägnade sig en tid åt järnförädling i Västmanland och blev "såsom den ende lämplige inom landet" 1735 kapten-mekanikus vid fortifikationen samt fick en årlig pension av ständerna. År 1729 bildade han dessutom ett dykeribolag och skrev avhandlingen "Konsten att lefa under watn", som beskrev dykning i öppna dykarklockor och redskap för dykare. Triewald intresserade sig även för biodling och utgav en Tractat om bij (1728). Han invaldes 1729 i Vetenskapssocieteten i Uppsala och var en bland Vetenskapsakademiens sex stiftare (1739). Han var även medlem av Royal Society i London. Han skrev tekniska och ekonomiska uppsatser i Vetenskapsakademiens handlingar och utgav bland annat Queries Concerning the Cause of the Cohesion of the Parts of Matter (1729, i "Philosophical Transactions"), de epokgörande Föreläsningar öfver naturkunnigheten (två band, 1735-36) och Beskrifning om en eld- och luftmachin vid Dannemora grufvor (1746). Den malmgård som han lät uppföra strax väster om Smedsudden vid Mälaren i Stockholm finns fortfarande kvar. Mårten Triewalds dotter Margareta Elisabeth var gift med revisor Johan Falksson (död 1779) som arrenderade Hersby gård på Lidingö. Mårten Triewald hade en bror vid namn Samuel von Triewald - poet, statsråd, översättare och en av Sveriges första litterära kritiker; sedermera invaldes även han i Vetenskapsakademien.[3] Se ävenÖvrigtAndra personer som har haft stor betydelse för införande ångmaskinstekniken i Sverige:
ReferenserFotnoter
Tryckta källor och litteratur
Vidare läsning
Information related to Mårten Triewald |