Kung Erik dödas av Magnus, från "Sankt Eriks tavla", skapad på 1400-talet (därav personernas klädsel och vapen) och förstörd i samband med Uppsala domkyrkas brand 1702, men innan dess avbildad av Peringskiöld och stucken i Monumenta Uplandica.
Magnus gifte sig med sin styvsyster Birgitta (även kallad Brigida), som var utomäktenskaplig dotter till kung Harald Gille, i det andra av hennes tre äktenskap. Han tog makten 1160 genom att överfalla och döda Erik den helige. Han skall enligt Snorre Sturlasson haft sin bror Ragnvald Henriksson som jarl.[1] Redan påföljande år blev han själv besegrad och dödad i slaget vid Örebro och efterträddes av motståndarsidans ledare Karl Sverkersson.
Enligt Bengt R. Jansson dödades Erik först 1162, vilket skulle komplicera Magnus ställning i historien som svensk kung[2].
Magnus och Birgitta hade inga kända barn.
Enligt Nils Ahnlund, som även citerar Sture Bolin om det, tyder mycket på att gravstenen på ett monument i Vreta kloster över kung Magnus Nilsson, hans fars kusin, egentligen avser denne kung Magnus och att hans grav finns någonstans inom klostret.[3] Magnus skall då, liksom hans bror Ragnvald, ha donerat jord till klostret.[1] Gravkoret uppkallat efter Magnus Nilsson är emellertid troligen familjegrav åt riddaren Magnus Bengtsson den äldre (död 1263) eller dennes sonson Magnus Bengtsson den yngre.[4]
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Magnus, 2 januari 1912.
