Markgrevskapet Meissen
Markgrevskapet Meissen var tyskt markgrevskap, upprättat 965 till skydd mot sorberna. Det gränsade i söder till Böhmen och sträckte sig ursprungligen i öster till Queis, i norr till Schwarze Elster, i väster över Mulde och motsvarar nu en del av nuvarande förbundslandet Sachsen. Det omfattade även Oberlausitz och gavs omkring 1130 i förläning åt Konrad, greve av Wettin. En av hans efterkommande, Henrik den upplyste, ärvde 1247 lantgrevskapet Thüringen. Markgreven Fredrik den stridbare av Meissen blev 1423 kurfurste av Sachsen efter att huset Askaniens Sachsen-Wittenberg-gren dött ut. Meissen kom vid Sachsens delning 1485 att styras av den albertinska linjen av huset Wettin, hertigarna av Sachsen-Meissen. Hertigen Moritz av Sachsen-Meissen förlänades med Sachsen-Wittenberg och kurfurstetiteln 1547, så att titeln markgreve av Meissen åter kom att innehas av kurfurstarna av Sachsen. Huset Wettins huvudman efter den sachsiska monarkins avskaffande titulerar sig idag bland annat markgreve av Meissen. Markgrevar av Meissen
Markgrevar av Meissen och lantgrevar av Thüringen:
Efter att huset Askaniens Sachsen-Wittenberg-linje dog ut blev markgrevarna av Meissen 1423 kurfurstar av Sachsen (se vidare Kurfurstendömet Sachsen). Källa
|