Som 15-åring började Liebermann som lärling hos konstnären Carl Steffeck mot sin fars vilja. Efter inledande studier på akademin i Weimar flyttade han till Düsseldorf 1871 där han träffade Mihály Munkácsy. Tillsammans begav de sig till Paris där han fortsatte sin konstnärliga utbildning 1873–1878. Hans starkt måleriska stil påverkades först av Munkácsys mörka färgskala, till exempel i Gåsplockerskor (1872). Även med svenska konstnärer i Paris underhöll han livliga förbindelser, framför allt med Carl Fredrik Hill, vars talang han skattade högst bland de samtidigt studerande svenskarna. Liebermann företog flera resor till Nederländerna, där bland annat Jozef Israëls konst gav honom viktiga influenser.
Med åren från 1890-talet blev hans målningssätt djärvare och mera summariskt. Nya ljuseffekter uppträder i hans målningar, men framför allt försöker han fånga rörelsen och rytmen. Lieberman framstod härefter som Tysklands främste och mest självständige arvtagare av impressionismens läror, den obestridlige ledaren för hemlandets moderna konstriktningar. Han var en av initiativtagarna till konstnärsgruppen Berliner Secession, vars ordförande han var under dess mest betydande år 1898–1911. Efter brytningen med Berliner Secession 1913, blev han hederspresident i Freie Secession.
Liebermanns verk fördömdes av nazisterna under tredje riket och betecknades som entartete Kunst. Sju verk av honom beslagtogs av Propagandaministeriet på olika tyska museer, 4 målningar, 2 grafiska blad och 1 teckning. Emanuel Fohn bytte till sig teckningen och dess öde är sedan dess okänt. Oljemålningarna såldes både utomlands och till privatpersoner inom landet. En av dem återbördades till Neue Nationalgalerie i Berlin. De grafiska bladen såldes till konsthandlare och deras vidare öden beskrivs som okänt.
Liebermanns interiör- och landskapsmåleri - i regel med figurastaffage - kompletteras med en rad utomordentliga porträtt av tyska kulturpersonligheter. Liebermann räknas även bland samtidens främsta grafiska konstnärer. Hans Gesammelte Schriften utkom 1922. Liebermann är representerad i de flesta större utländska och tyska konstmuseer.
^ [ab] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Либерман Макс”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
^ [ab] RKDartists, RKDartists-ID: 49931.[källa från Wikidata]
^Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Либерман Макс”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
^Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 3546, läs online, läst: 4 december 2019.[källa från Wikidata]
^ [ab] Ulrich Thieme, Felix Becker & Hans Vollmer, Ulrich Thieme, Felix Becker, Hans Vollmer & Fred. C. Willis (red.), Thieme-Becker, E. A. Seemann.[källa från Wikidata]
