Mustasch är ansiktsbehåring på överläppen. Olika stilar har varit moderiktiga under olika perioder, i olika grupper och på olika platser.
För att skapa en viss stil på mustaschen, eller för att trimma den används olika hjälpmedel som rakkniv, rakhyvel eller rakapparat försedd med särskild mustaschtrimmer för putsning av mustascher och polisonger. För att hålla ordning på ändarna av en mustasch med fritt svävande spetsar kan mustaschvax användas.
Mustasch härstammar från franskans "moustache", som i sin tur härstammar från italienskans moustacio, från medeltidslatinetsmoustaccium (800-talet), medeltidsgrekiskans μοστάκιον (moustakion), som känt från 800-talet och som härstammar från en diminutivform av det hellenistska μύσταξ (mustax, mustak-), som betyder "överläpp" eller "ansiktshår".[1][2][3]
När mustaschen först uppträder i historien är omtvistat. Att raka sig med stenverktyg har varit tekniskt möjligt sedan Neolitikum men kända avbildningar av eller utsagor om mustascher, det vill säga person som rakat sig medvetet för att behålla delar, eller allt ansiktshår på överläppen, före Kristus, är få. En av de tidigaste kända avbildningarna är av den egyptiska prinsen Rahotep (2600-2500 f.Kr).[4] I Sparta, cirka 800 f.Kr, föreskrevs det "raka mustaschen och lyd lagen".[5] En tidig avbildning av en mustasch förekommer på en Iransk kruka av en ryttare (Pazyrik) från 300 f.Kr.[4] och från 100-300-talet i Gandhara i Pakistan förekommer det en ganska stor mängd skulpturer av Bodhisattvas med tunn, ganska lång mustasch.
Från nordiska bronsåldersgravar finns många fynd av rakknivar, och detta, tillsammans med andra fynd och avbildningar indikerar att flertalet män var slätrakade.[6] Denna trend höll i sig till yngre järnålder (ca 500 e.Kr.) då nordiska män istället bar långa kraftiga mustascher tillsammans med långt spetsigt hakskägg, ibland delat i två tofsar och emellanåt flätat eller tvinnat, ett mode som även höll i sig under vikingatiden.[6]
Benämningar och typer
Cykelstyre – mustasch som ser ut som ett (gammalt, bockat) styre på en cykel.
Hästskomustasch – även kallad slokmustasch, bildar en bruten ring kring munnen. Nedre delen av ringen (på hakan) är bortrakad.
Knävelborrar – (motsvarar lågtyskans 'knäwelbart', tyskans 'Knebelbart', av ordet Knebel 'tvärslå' och Bart 'skägg'). På 1500- och 1600-talen en benämning på en uppåtvriden mustasch. Ordet återkom som skämtsam benämning på "Kaiser Wilhelm-mustaschen" (se bild) kring sekelskiftet 1900. Knävel kallas också en stång som binds tvärs över nosen på ett djur för att hindra det att ta sig igenom stängsel. Ordet knävelborrar används bara om stora mustascher, och nu för tiden mest skämtsamt.
Moppemustasch – gles hårväxt på överläppen vilket anses typisk för tonårspojkar. Kallas också för moppe-mustasch eller moppe-musch.
Preussare – även kallad pröjsare, kejsarmustasch eller kaisermustasch, en ganska kraftig mustasch med avsmalnade kanter, ibland upprullade och ibland uppåtvinklade i spetsar vilket var ett mode som härstammade från kejsardömet i 1800-talets Preussen. Se knävelborrar.
Rakborste – spretig, morrhårsliknande mustasch.
Tandborstmustasch – även kallad snorbroms och Hitlermustasch, liten mustasch centralt på läppen och med raka kanter.
Tangorabatt – tunn och smal mustasch likt ett streck utmed överläppen; populärt bland latinamerikanskamän sedan slutet av 1890-talet och mode i Europa 1910–1940 efter det att tangon slagit igenom som modedans.
Tyrolerlockar – mustasch med långa spetsar som rullas till lockar
Valrossmustasch – mycket kraftigt och yvig mustasch som hänger över munnen
^Thomas R. Martin The Laws of Sparta, från: An Overview of Classical Greek History from Mycenae to Alexander, Perseus Digital Library, Tufts University, läst 2016-06-15