|
Oslos spårväg
Oslos spårväg, officiellt Sporveien (tidigare Oslo Sporveier), populärt kallat Trikken, är ett spårburet kollektivtransportmedel i Norges huvudstad Oslo. Sporveien AS, ägt av Oslo kommun, äger och förvaltar infrastrukturen, dotterbolaget Sporveien Vognmateriell AS äger och förvaltar fordonen medan dotterbolaget Sporveien Trikken AS ansvarar för driften av spårvagnstrafiken. Spårvagnen går också under namnen "blåtrikken" och "bytrikken", dels för att skilja den från tunnelbanan i Oslo, som på västra sidan av staden – av tradition – också kallas för "trikk".  Spårvägen i Oslo har ca 40 miljoner passagerare per år, vilket motsvarar 20 procent av lokaltrafiken i Oslo.[1] Biljetter säljs av fylkestrafikbolaget Ruter AS. LinjerIdag finns det sex olika linjer:
Varje linje har vanligtvis avgångar var 10:e minut, men på kvällen och på helgerna är det 20 minuter mellan varje avgång. Om två linjer trafikerar samma sträcka, ligger avgångarna så att det blir en spårvagn var femte minut. Detta är en del av trafikbolagets "rullande trottoaren"-strategi. Historia 
Framtida utvidgningar
Godkända utvidgningar
Potentiella utvidgningar
Möjliga kombinationsbanorEn kombinationsbana är en bana som kan gå på olika nät. I Osloregionen, som på de flesta ställen, innebär det att växla mellan spårvagnsnätet och järnvägsnätet (duospårväg). I Osloregionen har detta tidigare förekommit på järnvägslinjerna Østfoldbanen till Kolbotn, Hovedbanen i och till Lørenskog, och Gjøvikbanen i Oslo. Studierna kom fram till att detta kunde genomföras, men att dagens alternativ var bättre.[förtydliga] För Østfoldbanen till Kolbotn kan en kombibana bli aktuell efter att Follobanen blir byggd.[källa behövs] Vagntyper   Spårvägen i Oslo har 40 vagnar av typen SL-79 (numrerade från 101 till 140) och 32 vagnar av typen SL-95 (numrerade från 141 till 172). Vagnarna ägs av Sporveien Vognmateriell AS (tidigare namn Oslo Vognselskap AS). [3] SL-79SL-79 (kort för "Spårvagn ledad, beställd 1979") är den äldre typen av vagnar på nätet. De är bara utrustade med förarplats i ena änden och används normala inte på Gaustadlinjen, eftersom ändhållplatsen "Rikshospitalet" saknar slinga för vändning. (Den tidigare ändhållplatsen John Colletts plass har en sådan slinga.) Vagnarna levererades i två serier. 1982 levererades 25 vagnar i den första serien, SL-79/I, och sattes i drift. De senare 15 vagnarna, SL-79/II, kom 1989. Utseendemässigt är de två serierna relativt likartade, även om det är en något annorlunda interiör II-serien, och några mindre tekniska skillnader. SL-79/I-serien hade en enkel bakdörr på den vänstra sidan, det saknade SL-79/II-serien. Duewag i Düsseldorf producerade de första 10 vagnarna i Tyskland och Strømmens Værksted (EB Strømmens Værksted från 1988) tillverkade resten på licens. Vagnarna har 71 sittplatser och plats för cirka 92 stående. SL-79 har en "korg" framför/under vagnen, en så kallad bondfångare, vilket ska vara ett skydd om något eller någon är framför spårvagnen. Korgen faller ner och "fångar" upp det som står i vägen. På SL-95 utelämnades denna "finess". SL-95SL-95 (kort för Spårvagn ledad, beställd 1995) är en större och tyngre spårvagnstyp tillverkad av Ansaldobreda) i Italien. Denna typ av vagn är inte i normal trafik till Majorstuen, eftersom några kurvor i Homansbyen är för tvära och på vissa ställen är utrymmet litet mellan spåren. Planer finns för reparation av banan så att SL-95 kan användas i hela spårvagnsnätet.[källa behövs] Vagnarna har lågt golv vid alla dörrar, utom den främsta dörren. Vagnarna är också utrustade för att köras i båda riktningarna. De har säten mittemot varandra och dörrar på båda sidor. Vagnarna väger cirka 65 ton och har 88 sittplatser och plats för cirka 124 stående. Referenser
Noter
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
