Peter Daniel Bruun
Född	18 december 1796 Fredericia[1], Danmark
Död	7 juni 1864 (67 år) Köpenhamn[1]
Begravd	Asmild Kirkegård[2]
Medborgare i	Konungariket Danmark
Sysselsättning	Politiker, advokat, domare
Befattning
Ledamot av Danmarks grundlagsgivande församling (1848–1849) Landstingets talman (1850–1862)
Barn	Gottlieb Bruun (f. 1825)
Föräldrar	Bertel Bruun
Utmärkelser
Dannebrogsmännens hederstecken (1855)[1] Kommendör av Dannebrogorden (1856)[1]
Redigera Wikidata

Peter Daniel Bruun, född 18 december 1796 och död 7 juni 1864, var en dansk politiker.

Peter Daniel Bruun tog en juris licentiatexamen 1820, och blev overretsassessor i Viborg samma år. 1839 befordrades han till Höjesteretsassessor. Bruun invaldes 1838 i Jyllands ständerförsamling, var 1842-48 dess ordförande, och invaldes 1848 i grundlagsgivande riksförsamlingen och blev medlem av dess grundlagsutskott. Han spelade där en viktig roll och tillsammans med Christian Magdalus Jespersen uppgjorde han det grundlagsförslag som slutligen segrade. 1849-1863 var Bruun, som tillhörde det nationalliberala partiet högra flygel, medlem av Landstinget samt till 1862 dess talman. Han valdes av Landstinget till medlem av riksrätten 1855-56 över ministären Örsted, och röstade för dess fällande.

Svensk uppslagsbok, Lund 1930