Romersk kursivskrift

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Romersk kursivskrift var den form av kursiverade handskrift som användes i romerska riket. Den yngre, mer informella varianten användes i viss mån en bit in i medeltiden.

Äldre romersk kursivskrift, även kallad kursiv majuskelskrift, var den romerska vardagsskriften som användes för brevskrivning, av handelsmän för bokföring, skolbarn som lärde sig det romerska alfabetet och till och med kejsare när de i fält delade ut order. En mer formell och kantig variant existerade som utgick från kvadratisk kapitalskrift. Den äldre kursivskriften var som mest i bruk 100-talet f.Kr.-200-talet e.Kr. men är förmodligen betydligt äldre.

Liksom denna skrift är svår att läsa för oss idag uppfattades den som svårläst även av antikens romare. Skriften använder sig flitigt av ligaturer och många bokstäver är helt oigenkännliga. a ser ut som ett modernt, kursivt r; b och d är i princip identiska; e består av två parallella linjer; r och t liknar varandra; och v ser ut som en upphöjd rät linje.

Yngre romersk kursivskrift, även kallad kursiv minuskelskrift, utvecklades ur den äldre varianten och användes omkring 200-600. Denna variant är mer lättläslig idag, till exempel känner vi lätt igen a, b, d och e, och tecknen är mer proportionerliga och placerade på enda linje. Det var den skrift som användes i vissa domstolar i slutet av senantiken och början av medeltiden.

Förmodligen har uncialskriften och halvuncialskriften utvecklats från denna den yngre romerska kursivskriften - vilket är särskilt tydligt hos bokstäverna a, g, r och s. Enligt Jan-Olof Tjäder har den dessutom utövat något inflytande på samtliga medeltidens bok- och handskrifter.

• Romersk skrift
• Merovingisk skrift