Siw Malmkvist växte upp i ett barnrikehus i Landskrona, som ett av nio syskon.[6] Hon är dotter till fosfatarbetaren Albert Malmkvist (1901–1979) och Sigrid Lind (1899–1988)[7][8] samt äldre syster till sångerskan Lil Malmkvist och faster till Morgan Alling.[9] Karriären började i tonåren när Siw sjöng med olika orkestrar hemma i Skåne. 1955 ställde hon upp i en sångtävling som blev avgörande för hennes fortsatta karriär. Hon vann delfinalen hemma i Skåne och fick åka till Stockholms konserthus där den stora finalen ägde rum. Hon vann där också, fick en klocka i pris och fick dessutom spela in sin första grammofonskiva "Tweedle Dee".
Genombrott
Genombrottet lät vänta på sig till 1959 då hon blev värdinna i Lennart Hylands TV-underhållning Stora famnen. Samma år vann hon Melodifestivalen med låten "Augustin",[10] men det var redan på förhand bestämt att Brita Borg skulle representera Sverige i internationella finalen i Cannes. Med "Augustin" fick Siw Malmkvist sin första hit; den gick direkt in på fjärdeplatsen på branschtidningen Show-Business försäljningslista den 1 mars 1959 och såldes i över 60 000 exemplar. Hon fick dock fler chanser att komma ut i världen, 1960 fick hon representera Sverige med "Alla andra får varann" när Eurovision Song Contest 1960 avgjordes i London. Hon hamnade på tionde plats med sången som Inger Berggren och Östen Warnerbring hade vunnit med i Melodifestivalen 1960, tidigare samma år. Året därpå 1961 så vann hon Melodifestivalen med Låten "April April" tillsammans med Gunnar Wiklund.[11]
1959 lanserades hon i dåvarande Västtyskland, där hon blev väldigt populär.[12] Det stora genombrottet kom våren 1961 med "Danke für die Blumen", hennes tyskspråkiga version av "Du förstår ingenting" ("Wedding Cake"), som snabbt rusade upp i toppskiktet på hitlistorna och nådde som bäst fjärde plats. Året innan, 1960 hade hon spelat in en singel under pseudonymen "Die Jolly Sisters", där hon bland annat tricksjöng[förtydliga] "Die Liebe ist ein seltsames Spiel". Skivan sålde ganska bra, men Connie Francis fick den stora hiten med melodin både på tyska och engelska. Sången var Francis' amerikanska listtoppare "Everybody's Somebody's Fool". Siw Malmkvist vann emellertid slaget om skivköparna i Sverige, där melodin döptes till "Tunna skivor". Den kom att bli hennes största succé i Sverige. "Tunna skivor" toppade försäljningslistorna i sju veckor och sålde i drygt 97 000 exemplar. Näst största succén var "Läs inte brevet jag skrev dej", också det en listetta som sålde i över 80 000 exemplar.
Från 1963 bodde hon några år i Helsingfors, med sin man Lasse Mårtenson och dotter, och spelade in några skivor på finska. Siw Malmkvist blev 1964 den första svenska artist på den amerikanska Billboard-listan. Tillsammans med Umberto Marcato sjöng hon "Sole sole sole" på italienska och låg 5 veckor på listan och nådde som bäst plats 58.[13][14]
Siw Malmkvist hade stora framgångar i meloditävlingen Schlager-Festspiele i Baden-Baden. Vid debuten 1962 kom hon tvåa med "Die Wege der Liebe". 1964 vann hon tävlingen med "Liebeskummer lohnt sich nicht". Den sålde i över 1 000 000 exemplar och låg etta på den västtyska försäljningslistan i tio veckor. Melodin hette "Kärleksgrubbel" när hon sjöng den på svenska. 1968 vann Siw Malmkvist en andra gång, nu med melodin "Harlekin". Året därpå vann hon Västtysklands uttagning[15] till Eurovision Song Contest 1969. I finalen i Madrid placerade hon sig på nionde plats med "Primaballerina", en plats hon för övrigt delade med Sveriges bidrag "Judy min vän" med Tommy Körberg. Än i dag hör Siw Malmkvist till de allra populäraste utländska artisterna i Tyskland.[16]
Skådespelare
Hon var filmstjärna i Danmark då hon spelade huvudrollen "Maj Lindquist" i Förälskad i Köpenhamn (1960).[17][18] Siw Malmkvist visade sig snabbt vara en stor begåvning på scenen, inte bara som schlagersångare. Hon spelade huvudrollen i musikalen Irma la douce i Åbo 1963, medverkade i Kar de Mumma-revyn på Folkan 1972 och i Karl Gerhard-kavalkaden Hej på dig du gamla primadonna på Vasan 1976. Från 1980[19] gjorde hon en uppmärksammad gestaltning av Astrid LindgrensPippi Långstrump i en föreställning på Folkan i Stockholm. Hon spelade "Luisa", den kvinnliga huvudrollen, i musikalen Nine på Oscarsteatern 1983–1984, då mot Ernst-Hugo Järegård i den manliga huvudrollen som filmregissören "Guido". Detta var den första europeiska uppsättningen av musikalen, baserad på Federico Fellinis film 8 ½.[20]
Åren 2003 och 2012 medverkade Siw Malmkvist i Arlövsrevyn.
Åren 2003 och 2004 deltog Siw Malmkvist i sommarturnén Diggiloo.[23]
Den 2 juni 2004 hade Siw Malmkvist, Wenche Myhre och Gitte Henning premiär med föreställningen Gitte Wenche Siw – Die Show, som spelades i Tyskland, Österrike och Schweiz. De turnerade runt med den i fyra år tills de avslutade i Kiel i juni 2008 efter 350 föreställningar och många framträdanden i teve.
I september 2010 släppte Siw Malmkvist sina memoarer, Tunna skivor av mig.
År 2011 medverkade hon i Allsång på Skansen där hon sjöng ett potpurri av sina låtar, vilket hon fick stående ovationer av från publiken.
2012 var hon med i släktforskningsprogrammet "Vem tror du att du är?". Där hon fick reda på att hennes förfäder bland annat var soldater i Slaget vid Poltava och även att hon hade snapphanar i släkten som var med vid Loshultskuppen då svenska krigskassan stals.
År 2013 var hon återigen med i Melodifestivalen tillsammans med Towa Carson och Ann-Louise Hanson, men inte som tävlande utan som öppningsakt och pausunderhållning, i den andra deltävlingen.
Malmkvist har sedan tonåren sysslat med akvarellmålning. Hösten 2024 ställde hon för första ut sin konst på en konstutställning, i Pumphusets popup-galleri i Landskrona.[24]
Familj
Siw Malmkvist var gift 1963–1969 med den finlandssvenske musikern Lasse Mårtenson. Tillsammans har de en dotter. Malmkvist var från 1971[25] sambo med skådespelaren Fredrik Ohlsson fram till hans död 2023. De har gemensamt sonen Henrik Ohlsson (sångare i Münning och Baba Guesthouse), född 1973.
18 juli 1964 blev hon den första svensken på Billboards Hot100 i USA med låten "Sole Sole Sole" (tillsammans med italienska sångaren Umberto Marcato). Topplaceringen för låten blev #58.