Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet")
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Sjätte minröjningsavdelningen (6. mröjA) eller 6. minröjningsavdelningen, var en minröjningsavdelning inom svenska marinen som verkade i olika former åren 1959–1993. Förbandsledningen var förlagd i Munkedalsbergen i Munkedal.[1][2]
Historik
Sjätte minröjningsavdelningen bildades 1959 och övertog i fredsorganisationen den roll som den avvecklade Göteborgseskadern hade haft.[3] Sjätte minröjningsavdelningen kom att vara förlagd till Munkedalsbergen i Munkedal och till Gullmarsbasen i Skredsvik.[1] Under sommaren 1993 började Kustflottans minfartyg och minröjningsförband sammanföras till ett nytt förband,[4] vilket från den 1 juli 1994 blev 2. minkrigsavdelningen, vilken hade sin hemmabas i Gullmarsbasen och Musköbasen.
Ingående enheter
1959
Under minröjningsavdelningens första år bestod förbandet av stab i Munkedal.[5]
Under 1970-talet infördes valspråket Prudentia et constantia ("Förstånd och uthållighet") för 6. minröjningsavdelningen. I vår tid så förs valspråket vidare av 42. minröjningsdivisionen vid Fjärde sjöstridsflottiljen.[7]
Förbandschefer
Förbandschefen titulerades avdelningschef och hade tjänstegraden kommendör.
Kjellander, Rune (2007). Svenska marinens högre chefer 1700–2005: chefsbiografier och befattningsöversikter samt Kungl Örlogsmannasällskapets ämbetsmän och ledamöter 1771-2005. Stockholm: Probus. Libris10452099. ISBN 978-91-87184-83-3 (inb.)