Spansk kejsarörn är mindre och mörkare än sin östliga släkting kejsarörn och mäter 75–84 cm och väger 2,5–3,5 kg. Den är även en stannfågel i förhållande till kejsarörnen som är en flyttfågel. Spansk kejsarörn lever främst av kaniner, men tar många olika typer av djur, som hönsfåglar, gnagare, harar, duvor, kråkfåglar och änder.
Systematik
Spansk kejsarörn är mycket närbesläktad med kejsarörnen och har tills nyligen beskrivits som en underart till den arten,[4] men bedöms som en egen art beroende på skillnader i morfologi[5], ekologi[6] och DNA[7][8].
Status och hot
Spansk kejsarörn bedöms som utrotningshotad och kategoriseras som sårbar (VU), främst beroende på habitatförstörelse, olika störningar på grund av mänsklig aktivitet, kollisioner med pyloner och elledningar men även på grund av illegal jakt. Den redan hotade populationen försvagas ytterligare av födobrist då kaninpopulationen har minskat på grund av virussjukdomar som myxomatos (kaninpest). Nya uppskattningar visar dock att populationen ökar försiktigt. 2016 uppskattades världspopulationen till 485 par, vilket motsvarar 970 vuxna individer.[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Adalbert Wilhelm Georg Ludvig (1828-1875), prins av Bayern, son till kung Ludvig I av Bayern och gift med Amalia del Pilar Infanta av Spanien.[9]
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Källor
Cramp, S. & Simmons, K. E. L. (1980) Birds of the Western Palearctic, Vol. 2. Oxford University Press, Oxford.
Meyburg, B. U. (1994): [210 & 211: Imperial Eagles]. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (editors): Handbook of Birds of the World, Volume 2: New World Vultures to Guineafowl: 194-195, plate 20. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-15-6
Padilla, J. A.; Martinez-Trancón, M.; Rabasco, A. & Fernández-García, J. L. (1999): The karyotype of the Iberian imperial eagle (Aquila adalberti) analyzed by classical and DNA replication banding. Cytogenetics and Cell Genetics84: 61–66. doi:10.1159/000015216 (HTML abstract)
Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.xPDF fulltext
Seibold, I.; Helbig, A. J.; Meyburg, B. U.; Negro, J. J. & Wink, M. (1996): Genetic differentiation and molecular phylogeny of European Aquila eagles (Aves: Falconiformes) according to cytochrome-b nucleotide sequences. In: Meyburg, B. U. & Chancellor, R. D. (eds): Eagle Studies: 1–15. Berlin: World Working Group on Birds of Prey.
