Stöpis är en istyp som uppstår av att snö vattenbedränks och sedan fryser, vilket är att jämför med ordet "stöpa" (doppa i vätska) som i att "stöpa stearinljus". Stöpis kallas även ibland för snöis. Stöpis har normalt kärnis under sig, men kärnis kan saknas på underfrätta partier. Stöpis är ogenomskinlig och vit på grund av innesluten luft. Stöpis är en vanlig istyp på svenska sjöar.

Stöpisens styrka är relaterad till kärnisens tjocklek. Eftersom man inte kan se något om detta är den svår att bedöma med synen, utan man får lita till ispiken och resonemang om hur kärnisens tjocklek kan variera.

Ytan på stöpis kan variera, om stöpet varit tillräckligt blött blir ytan ofta väldigt bra för skridskoåkning, förutsatt att det är kallt i luften. I plusgrader blir icke vattentäckt stöpis mjuk och skridskon kan skära igenom. Den vattentäckta stöpisen brukar behålla sin ythårdhet bättre vid plusgrader i luften.

En fara med stöpis är att det ställvis kan vara icke helt frusen slask. Om man kör ner i ett sådant område med skridsko eller isjakt kan det leda till fallskador.

Stöpis kan bildas på flera olika sätt.

Det vanligaste sättet är att det snöar på relativt tunn is. Snön kommer då att tynga ner isen så mycket att vatten tränger upp i snön som blir till slask. Detta kan kallas för "dränkstöp". När sedan detta slask fryser har stöpis bildats.

Ett annat sätt är ur snöis.

Ett tredje sätt är när det regnar på snö som ligger på isen. Snön kommer då att bli till slask. Detta kan kallas för "regnstöp". Om detta slask fryser har vi fått stöpis.

Skidförsedda flygplan kan slå runt vid landning i stöp om det övre skiktet bara bär delvis. De kan också frysa fast i stöp som håller på att frysa till. Knut Gunnerfeldt, flygambulansförare i Boden på 1930-talet, berättar målande om stöp i sin bok Flygande samarit:

• Gunnerfeldt, Knut (1939). Flygande samarit. Stockholm: Wahlström & Widstrand  (Om problem med stöp vid start från fjällsjö.)