Tes, från latinetsthesis, av grekiskaϑενςιı (ställande, sättande, läggande), är ett påstående eller en åsikt som kan försvaras, bevisas eller vederläggas.[1][2] Tesen bygger på argumentationens premisser.
Användning
Inom argumentationen är tesen den teori en person håller och försvarar med hjälp av olika argument. Man använder ofta en eller flera teser i en debattartikel.[3] Ett påstående som inte är falsifierbart (går att motbevisa) eller är axiomatiskt (självklarhet) betraktas vanligen inte som teser.[4][5] Inte heller påståenden som är vaga eller misslyckas med att framkalla intresse hos en läsare brukar anses vara goda teser.[4]
Enligt Friedrich Hegel (1770-1831) kunde historieutvecklingen beskrivas som en samling teser. I och med att en tes uppstod, uppstod i samma stund dess motsats, en antites. Resultatet av tesen och antitesen kallas syntesen och är det som driver utvecklingen framåt.[9] Till exempel framkallade tesen kapitalismen andra samhällsformer,[10]kognitionspsykologin den socialkonstruktivistiska forskningen[11] och en lag en annan.[12] Ett annat sätt att formulera det är att tesen representerar "det accepterade läget gäller tills samstämmigheten blir för mycket och motkrafter börjar bildas", antitesen syftar på när "det rakt motsatta vill göra sig gällande", och syntes är när "[d]et nya införlivas med det gamla och harmoni gäller åter".[13] Den här teorin om historieutvecklingen kallas ofta dialektik.