Share to: share facebook share twitter share wa share telegram print page

Thomas Babington Macaulay

Thomas Babington Macaulay, 1:e baron Macaulay
Född25 oktober 1800[1][2][3]
Rothley Court
Död28 december 1859[4][5][6] (59 år)
London[7] ​eller ​Cambridge[8]
BegravdWestminster Abbey
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland och Kungariket Storbritannien
Utbildad vidTrinity College, Cambridge[9]
SysselsättningHistoriker, diktarjurist, författare[10], poet, politiker[11], abolitionist
Befattning
Ledamot av Kronrådet
Ledamot av Förenade kungarikets 8:e parlament, Calne (1830–1830)[12]
Ledamot av Förenade kungarikets 9:e parlament
Storbritanniens 9:e parlament, Calne (1830–1831)[12]
Ledamot av Förenade kungarikets 10:e parlament
Storbritanniens 10:e parlament, Calne (1831–1832)[12]
Ledamot av Förenade kungarikets 11:e parlament
Storbritanniens 11:e parlament, Leeds (1832–1834)[13][12]
Ledamot av Förenade kungarikets 13:e parlament
Storbritanniens 13:e parlament, Edinburgh (1839–1841)[13][12]
Secretary at War (1839–1841)
Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament
Storbritanniens 14:e parlament, Edinburgh (1841–1847)[13][12]
Paymaster General (1846–1848)
Ledamot av 16:e brittiska parlamentet
Storbritanniens 16:e parlament, Edinburgh (1852–1856)[12]
ArbetsgivareSankt Petersburgs vetenskapsakademi
Politiskt parti
Whigs
FöräldrarZachary Macaulay[14][15]
Selina Mills[14][15]
Utmärkelser
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Fellow of the Royal Society
Chancellor's Gold Medal
Namnteckning
Redigera Wikidata

Thomas Babington Macaulay, 1:e baron Macaulay, Lord Macaulay, född 25 oktober 1800 i Rothley, Leicestershire, död 28 december 1859 i Kensington, London, var en brittisk historiker, essäist, poet och politiker, son till Zachary Macaulay.

Biografi

Efter studier vid Cambridge University gjorde Macaulay sig länd som lysande stilist, invaldes i parlamentet 1830, där han som liberal whig gjorde en snabb karriär. Berömt blev hans tal i underhuset 1831 till förmån för rösträttsreformen. Macaulay verkade i Indien 1834–1838 som medlem av den indiska styrelsen, där han gjorde ett nytt utkast till den indiska strafflagen.[16]

Återkommen till Storbritannien var Macaulay återigen parlamentsledamot 1839–1847 och 1852–1856; krigsminister 1839–1841 i Melbournes regering och därefter medlem av Russels regering 1846–47. 1857 adlades han Macaulay of Rothley. Han förespråkade parlamentariska reformer och slaveriets avskaffande.[16]

Sin betydelse hade Macaulay främst som historiker. Han skrev tidigt essayer av historiskt eller litterärt innehåll, vilka främst publicerades i Edinburgh review, ett urval utgavs i Critical and historical essays (1843). Till de mera kända hör de om John Milton, Francis Bacon, Robert Clive, Warren Hastings och William Pitt den äldre. Som sitt huvudverk såg Macaulay själv The history of England from the accession of James II (4 band, 1848–61), vilken han dock inte hann fullborda. I verket ville Macaulay som dogmatisk whig visa 1800-talsliberalismens förträfflighet genom att visa att dess principer i historisk tid fört England fram till en betydande maktställning. Liksom hans essayer utmärkte sig verket för en lysande stilkonst. Berömt blev tredje kapitlet i bokens första del, där han gav ett tvärsnitt av det engelska samhället. Detta tillvägagångssätt kom att få efterföljare bland en mängd historiker, bland annat är Fredrik Ferdinand Carlsons Sveriges historia under konungarne af pfalziska huset (1856) tydligt influerat av Macaulay. Macaulays essayer översattes till svenska under titeln Smärre valda skrifter (1854–55) [16]

Källor

  1. ^ Mark Pattison, Macaulay, Thomas Babington Macaulay, Baron, Encyclopædia Britannica 1911, ”... was born at Rothley Temple, Leicestershire, on the 25th of October 1800.”.[källa från Wikidata]
  2. ^ Leslie Stephen, Macaulay, Thomas Babington, Dictionary of National Biography, 1885–1900, ”... was born at Rothley Temple, Leicestershire, the seat of Zachary Macaulay's brother-in-law, Thomas Babington, on 25 Oct. 1800, the day of St. Crispin, and of the battle of Agincourt.”.[källa från Wikidata]
  3. ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 20900, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Mark Pattison, Macaulay, Thomas Babington Macaulay, Baron, Encyclopædia Britannica 1911, ”The winter of 1859 told on him, and he died on the 28th of December.”.[källa från Wikidata]
  5. ^ Leslie Stephen, Macaulay, Thomas Babington, Dictionary of National Biography, 1885–1900, ”He had fainting fits, and on 28 December 1859 died quietly, sitting in his library in an easy chair, with the first number of the ‘Cornhill Magazine’ lying open before him.”.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w67p8zst, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Маколей Томас Бабингтон”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: thomas-babington, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Cambridge alumn-ID: FML817TB.[källa från Wikidata]
  10. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-thomas-macaulay, läst: 22 april 2022.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e f g] The History of Parliament, History of Parliament-ID: 1820-1832/member/macaulay-thomas-1800-1859.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b c] Hansard 1803–2005.[källa från Wikidata]
  14. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1117 

Externa länkar

Auktoritetsdata
Kembali kehalaman sebelumnya