Triangeln (stjärnbild)

	Triangeln
	Lista över stjärnor i Triangeln
Latinskt namn	Triangulum
Förkortning	Tri
Rektascension	2 h
Deklination	+30°
Area	132 grad² (78)
Huvudstjärnor	3
Bayer/Flamsteedstjärnor	14
Stjärnor med exoplaneter	3
Stjärnor med skenbar magnitud < 3	0
Stjärnor närmare än 50 ljusår	0
Ljusaste stjärnan	Beta Trianguli (3,00m)
Närmaste stjärnan	Delta Trianguli (35,29 lå)
Messierobjekt	0
Meteorregn	inga
Närliggande stjärnbilder	Andromeda, Fiskarna, Perseus, Väduren
	Synlig vid latituder mellan +90° och −60°; Bäst synlig klockan 21:00 under december.

För andra betydelser, se Triangeln.

Triangeln (Triangulum på latin) är en liten stjärnbild på norra stjärnhimlen. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.^[1]^[2]

Historik

Triangeln var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

När Johann Bayer och John Flamsteed katalogiserade stjärnbilden fick sex av stjärnorna Bayer-beteckning. Johann Bayer kallade konstellationen Triplicitas och Orbis terrarum tripertitus (för världsdelarna Europa, Asien och Afrika). Triangulus Septentrionalis var ett namn som kom till användning för att särskilja konstellationen från Södra triangeln, som på latin har namnet Triangulum Australe.

Den polske astronomen Johannes Hevelius valde tre ljussvaga stjärnor – 6 Trianguli, 10 Trianguli och 12 Trianguli – för att skapa en nya stjärnbild Triangulum Minus (latin för Lilla triangeln) i sitt verk Firmamentum Sobiescianum, som utkom 1690. Han lät då den ursprungliga stjärnbilden få namnet Triangulum Majus (latin för Stora triangeln.^[3] Den mindre av dessa båda stjärnbilder beaktades inte när den Internationella Astronomiska Unionen på 1920-talet valde de 88 moderna stjärnbilderna.^[4]

Stjärnor

Stjärnbilden Triangeln (Triangulum) som den kan ses med blotta ögat.

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.^[5]

α - Alfa Trianguli (Caput Trianguli, Ras al Muthallah) med magnitud 3,42.
β - Beta Trianguli är den ljusstarkaste stjärnan med magnitud 3,00.
γ - Gamma Trianguli 4,01.
δ - Delta Trianguli 4,865.
ε - Epsilon Trianguli 5,50.
ι - Jota Trianguli (6 Trianguli) 4,49.

Djuprymdsobjekt

Galaxer

Triangelgalaxen (Messier 33 eller NGC 598) är en spiralgalax på 2,9 miljoner ljusårs avstånd, som ingår i den lokala galaxhopen.
NGC 634 är en spiralgalax. En typ Ia-supernova, SN 2008a, fick här sitt utbrott i januari 2008.
NGC 925 är också en spiralgalax.

Nebulosor

NGC 595 är en H II-region.
NGC 604 är en emissionsnebulosa som är ungefär 1500 ljusår i diameter.

Referenser

^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
^ ”Triangulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/triangulum-constellation/. Läst 18 januari 2014.
^ Ian Ridpath. ”Triangulum Minus”. Utgiven under eget förlag. http://www.ianridpath.com/startales/triangulumminus.htm. Läst 18 januari 2014.
^ Robert A. Garfinkle (1997). Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe. Cambridge University Press, Cambridge, Storbritannien. sid. 238. ISBN 0-521-59889-3. http://books.google.com/books?id=40JzBYGREL0C&pg=PA238
^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 464-465. ISBN 978-3-8331-4371-7

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Triangeln.

[Ridpath-1] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9

[Triangulum-2] ”Triangulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/triangulum-constellation/. Läst 18 januari 2014.

[TMinus-3] Ian Ridpath. ”Triangulum Minus”. Utgiven under eget förlag. http://www.ianridpath.com/startales/triangulumminus.htm. Läst 18 januari 2014.

[garfinckle1997-4] Robert A. Garfinkle (1997). Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe. Cambridge University Press, Cambridge, Storbritannien. sid. 238. ISBN 0-521-59889-3. http://books.google.com/books?id=40JzBYGREL0C&pg=PA238

[astronomica-5] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 464-465. ISBN 978-3-8331-4371-7

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]