United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali (MINUSMA) var en fredsbevarande FN-mission i Mali. MINUSMA bildades den 25 april 2013 genom FN:s säkerhetsråds resolution 2100 för att stabilisera landet efter Tuaregupproret (2012)[1]. Den grupperades officiellt den 1 juli 2013.
På begäran av den maliska regeringen återkallade FN:s säkerhetsråd 30 juni 2023 omgående mandatet för MINUSMA och beordrade missionen att ha avvecklat verksamheten senast 31 december 2023.[2]
Historik
Under 2012 påbörjade tuareger och andra folkslag i norra Azawadregionen i Mali ett uppror i norr under parollen Nationella rörelsen för Azawads befrielse. Efter några inledande framgångar och klagomål från den maliska armén att den var illa rustad för att bekämpa rebellerna, som hade gynnats av ett inflöde av tunga vapen från libyska inbördeskriget 2011 liksom andra källor, iscensatte delar av armén en militärkupp den 21 mars 2012.[3] Efter kuppen gjorde rebellerna ytterligare framsteg för att erövra de tre största städerna i norr: Gao, Timbuktu och Kidal.[4] Efter ekonomiska sanktioner och en blockad av landet av ECOWAS, undertecknades en överenskommelse förmedlad i Burkina Faso, av president Blaise Compaoré under överinseende av ECOWAS, som skulle se till att Sanogo överlät makten till Dioncounda Traoré för att tillfälligt överta presidentskapet tills val hållits.[5]
Den 1 juli 2013 tog 6000 av ett framtida 12600 fredsbevarande FN-trupper officiellt över ansvaret från Frankrike och ECOWAS' African-led International Support Mission to Mali (AFISMA) för att patrullera landet norrut. Gruppen förväntades spela en roll i presidentvalet i Mali 2013.[6]
På begäran av den maliska regeringen återkallade FN:s säkerhetsråd 30 juni 2023 omgående mandatet för MINUSMA och beordrade missionen att ha avvecklat verksamheten senast 31 december 2023.[2]
Chefer
Styrkan leddes initialt av tidigare biträdande befälhavaren i Darfur, rwandiska generalen Jean Bosco Kazura.[6]
Svenska bidrag
Sveriges bidrag till MINUSMA utgjordes åren 2015–2020 av ett underrättelseförband med huvudsaklig placering i Timbuktu. År 2020 flyttades den svenska styrkan 40 mil österut till staden Gao, där den grupperades till Estelle som var en del av camp Castor, vilken var camp för Tysklands truppbidrag. Vid sidan om den svenska styrkan fanns även en nationell stödenhet för logistik (NSE) med placering i Bamako.[7] Den svenska insatsen avslutades under mars 2023.[8]
Referenser
Noter
Externa länkar
Svenska internationella truppinsatser |
---|
| Saar | | | Sinai | Bataljon 1 • Bataljon 2 • Bataljon 3 • Bataljon 4 • Bataljon 5 • Bataljon 6 • Bataljon 7 • Bataljon 8 • Bataljon 9 • 11G • 13G • 15G • 17G • 19G • 21G • 23G • 25G • 27G • 29G • 31G • 33G • 35G • 37G • 39G • 41G • 43G • 45G • 47G • 49G • 51G • 50M • 52M • 54M • 56M • 58M • 60M • 62M • 64M • 66M • 68M • 70M • 72M • 74M • 1R • 2R | | Kongo | | | Cypern | 24C • 26C • 28C • 30C • 32C • 34C • 36C • 38C • 39C • 40C • 41C • 42C • 43C • 44C • 45C • 46C • 47C • 48C • 49C • 50C • 51C • 53C • 55C • 57C • 59C • 61C • 63C • 65C • 67C • 69C • 71C • 73C • 75C •76C • 77C • 78C • 79C • 80C • 81C • 82C • 83C • 84C • 85C • 86C • 87C • 88C • 89C • 90C • FC01 | | Libanon | 68ML • L01 • L02 • L03 • L04 • L05 • L06 • L07 • L08 • L09 • L10 • L11 • L12 • L13 • L14 • L91 • L92 • L94/L15 • L96/L16 • L98/L17 • L100/L18 • L102/L19 • L104/L20 • L106/L21 • L108/L22 • L110 • L112 • L114 • L116 • L118 • LB01 • ML01 • ML02 | | Kuwait | | | Makedonien | | | Bosnien | | | Västsahara | | | Kosovo | | | Afghanistan | | | Liberia | | | Darfur | | | Afrikas horn | | | Libyen | | | Mali | | | Flyginsatser med stridsflyg: F 22 Kongo • Libyen FL01• Libyen FL02 |
|