Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1959
Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1959 för herrar hölls i Österrike mellan den 13 och 21 juni 1959. Mästerskapet organiserades av Internationella handbollsförbundet (IHF). Tyskland blev världsmästare, representerat av ett gemensamt lag av Förbundsrepubliken och DDR (åtta spelare vardera, en tränare vardera). I april och juli 1957 var det två inofficiella screeningmatcher mellan de två tyska lagen, som hade besökts av 30 000 åskådare i Hannover och 80 000 i Leipzig. Båda matcherna vanns av respektive gästlag (Östtyskland i Hannover med 16-13, Västtyskland i Leipzig med 19-4). Deltagande lagTolv nationer hade anmält sig till turneringen: Belgien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Jugoslavien, Österrike, Polen, Rumänien, Sverige, Schweiz, Spanien och Ungern. Belgien, Frankrike, Spanien och Jugoslavien tävlade dock inte. Efter att Spanien ställt in sin medverkan sattes ett B-lag från Österrike in för att kunna få ihop åtta lag i två fyrlagsgrupper. Matcherna mot det här laget räknades inte officiellt. Efter en elimineringsrunda i med utslagning spelades matcherna i en huvudrunda med två grupper "alla mot alla", i slutspelet tre finaler för att avgöra placeringarna 1 till 6. Den bästa målskytten var Olimpiu Nodea i Rumänien med 28 mål före Josef Steffelbauer i Österrikes A-lag med 27 mål. ElimineringsrundaI elimineringsrundan var fyra matchpar inplanerade, vars förlorare eliminerades, medan vinnarna (Rumänien, Ungern, Danmark och Spanien) gick vidare till huvudrundan:
Detta visar att det blev svårare att få nationer att delta i dessa utomhusmästerskap. HuvudrundaI två grupper med fyra länder i varje grupp spelar "alla spela mot alla". Grupp A hade endast tre lag. Vinnarna i de två grupperna spelade turneringens final den andra placerade för plats 3 och 4, den tredjeplacerade för plats 5 och 6.[1] Grupp A
Grupp B
Slutspel
Slutställning
Världsmästarna från Tyskland 1959Dieter Nau klubb SG Eintracht Mombach 2 matcher/0 mål, Heinz Sesselmann BSG Motor Fraureuth 2/0 – Peter Baronsky VfL Wolfsburg1/4, Hans Lietz, SV Bayer 04 Leverkusen 2/0, Erwin Porzner, TSV 1860 Ansbach 3/1, Hans Ruff, TSG Haßloch 3/1, Hinrich Schwenker, ATSV Habenhausen 3/9, Paul Schwope, VfL Wolfsburg 3/0, Werner Tiemann, Bayer 04 Leverkusen 1/1, Hans Haberhauffe, ASK Vorwärts Berlin 2/5, Rudi Hirsch, SC Dynamo Berlin 3/9, Klaus-Dieter Matz, SC Dynamo Berlin 3/12, Wolfgang Niescher, BSG Motor Gohlis Nord 2/2, Waldemar Pappusch, ASK Vorwärts Berlin 3/6, Hans-Gert Stein, SC DHfK Leipzig 1/0, Hans-Jürgen Wende, SC Aufbau Magdeburg 3/1. De svenska bronsmedaljörernaRune Nilsson, Ingolf Segercrantz, Jerker Tellander, Stig-Lennart Olsson, Lennart Lorenzson, Hans Olsson, Lars-Axel Johansson, Leif Andersson, Kjell Jönsson, Stig Nilsson, Kjell Jarlenius, Björn Gullström, Uno Danielsson, Göran Heider, Olle Althin och Bo Karnehammar.[2] Referenser
|