Vadstena slott är en slottsbyggnad uppförd som försvarsanläggning av kung Gustav Vasa på 1500-talet i Vadstena i Vadstena kommun, Östergötlands län. Försvarstanken övergavs och en representativ bostad inreddes i byggnaden av vasasönerna. Efter tiden som kunglig bostad användes salarna för bl.a. damastväveri och som sädesmagasin. År 1899 flyttade Landsarkivet in i slottet där det finns kvar i den östra halvan än idag (2019).[1] Den västra halvan visar på kungliga interiörer från 1500- och 1600-talen.[2] Slottet är ett statligt byggnadsminne sedan den 25 januari 1935.
År 1997 inleddes ett omfattande arbete med att återuppföra demolerade skyddsvallar kring borggården och återställa de två fyrkantstornen i borggårdens södra hörn; arbeten som inneburit en av de största förändringarna vid ett svenskt kulturhistoriskt monument under 1900-talet. Skyddsföreskriften för slottet som statligt byggnadsminne fastställdes av regeringen den 1 november 2007.[3]
Historik
Under Vadstenas äldsta tider fanns ingen försvarsborg till skydd för staden. Inte ens Folkungaättens palats hade den funktionen på 1200- och 1300-talet, innan det blev en del av Vadstena kloster. Dock uppfördes en enklare stadsmur runt staden på 1400-talet. I centrala Vadstena, alldeles intill Vätterns strand ligger ett av Sveriges bäst bevarade renässansslott. Det byggdes som försvarsanläggning av kung Gustav Vasa år 1545, i syfte att skydda Stockholm och riket från eventuella danska och småländska attacker. Ett par år efter det att Dackefejden hade slagits ned i Småland och södra Östergötland, sattes spadarna i jorden. Samtidigt med slottsbygget bildades Vadstena slottslän.
Slottet byggdes i den del av staden från 1400-talet som kallades Sanden på grund av markens beskaffenhet. Valet av plats berodde säkert på de naturmässiga förutsättningarna med vatten eller sankområden som mer eller mindre omslöt platsen. Problemet med att det redan fanns en bebyggelse löstes genom att man erbjöd invånarna, mestadels hantverkare såsom kopparslagare, skinnare (päls- och skinnförsäljare), smeder, skomakare och skräddare, ersättningstomter i andra delar av staden. Gyttret av grå trähus revs. Året efter avhysningen inleddes arbetet med att uppföra slottet med tillhörande vallar och vallgravar.
År 1555 delade Gustav Vasa ut hertigdömen till sina fyra söner och Magnus tilldelades bland annat Östergötland, varpå fästningen började omdanas till ett palats. Magnus äldre bror Johan planerade slottets tredje våning med rikssalar och slottskyrka och hela bygget stod klart under första hälften av 1600-talet.
Efter att kungligheterna lämnat slottet i början av 1700-talet kom slottets salar att användas bland annat som damastväveri och spritförråd. År 1899 flyttade landsarkivet in i slottets östra halva, i väntan på permanenta lokaler i Linköping, men dessa lät vänta på sig och arkivet finns kvar i Vadstena slott ännu 2024.
Innehavare av slottet
Gustav Vasa vistades inte så ofta på slottet. År 1552 gifte han sig dock med Katarina Stenbock i Vadstena klosterkyrka och bröllopsfesten hölls då på slottet.
Kungens son, Magnus, innehade slottet som sitt residens under större delen av 1500-talets andra hälft. Det var han som innehade slottet då det så kallade Vadstenabullret ägde rum. Han avled 1595 och slottet och hertigtiteln övertogs av hans brorson Johan Vasa. Han och hans gemål Maria Elisabet bodde tidvis på slottet fram till bägge deras död 1618. Efterkommande år vistades flera kungligheter på slottet. Gustav II Adolf höll riksdag där och drottning Kristina lät sätta upp en av landets första operor på slottet.
Åren 1545–1555 var syftet för byggnadsverksamheten vid Vadstena slott att skapa en stark befästning. Av hittills okänd anledning fullföljdes emellertid inte dessa avsikter.
Under den följande utbyggnadsperioden, som varade från 1555 till omkring 1563, inriktade man sig istället på att utifrån de givna förutsättningarna skapa en modern och representativ furstebostad åt Gustav Vasas son Magnus, som hade fått Östergötland till sitt hertigdöme. Byggmästare var Arendt de Roy. Det ursprungliga porthuset byggdes ut mot söder och förbands genom envånings mellanlängor med västra och östra stenhusen, vilka samtidigt förhöjdes med låga ovanvåningar. Under denna period tillkom också de utbyggda trapptornen vid gårdsfasaden liksom trapporna vid sidorna av huvudportalen. I och med detta hade slottet fått sin slutgiltiga utsträckning i planet. Byggnaden blev emellertid aldrig helt fullbordad i enlighet med detta program och de på rekonstruktionsritningen återgivna takformerna måste därför betraktas som fria rekonstruktioner utförda i anslutning till franska förebilder. Paviljongsystemet byggde på kombinationen av paviljonger som har två våningar och mellanlängor med en våning som sammanbinder paviljongerna.
Arkitekten till renässanspalatset är okänd, men däremot är det känt att flera klosterbyggnader i Östergötland fick bidraga med byggnadsmaterial vid uppförandet av slottets murar.
Tredje våningen
Under senare delen av 1500-talet lät Johan III ta fram planen för slottets tredje våning, vilken planerades med två rikssalar och ett slottskapell. Våningen blev dock inte klar förrän under tidigt 1600-tal, bland annat försenad av en brand 1598. År 1620 uppsattes den andra av slottets två praktgavlar, vilket bidragit till att slottet ofta har ansetts vara färdigbyggt det året. Smärre förändringar har gjorts på slottets tornhuvar och lanterniner under senare delen av 1600-talet.
Återuppbyggnad av vallar och fyrkantstorn
Beslutet att vallarna till Vadstena slott skulle återuppbyggas togs av riksdagen 1994. Det var resultatet av 140 års debatt som börjat direkt efter att de rivits i mitten av 1800-talet, då man behövde jordmassorna som utfyllnad för den nya hamnpiren. Slottet skulle nu genomgå en ny förändring, med uppförandet av nya vallar och fyrkantstorn. Målsättningen var att de nya vallarna skulle utformas så att borggårdsmiljön och slottsanläggningens exteriör i möjligaste mån återställdes med stort antikvariskt och arkitektoniskt hänsynstagande. För att ge en mer kulturhistoriskt utformad miljö och mildra intrycket av massiva murar mot borggården föreslogs att de två fyrkantiga tornbyggnader som en gång fanns på borggården skulle återuppföras.
Kritik mot den uppförda östra vallen från 1984 framfördes både vad gällde den yttre profilen och dess tekniska konstruktion. En lösning kunde vara att inte ta 1600-talets förmodade vallutformning, som den återuppbyggda vallen från 1984 utgick ifrån, utan istället från ett åldrat utseende sådant det framgick av uppmätningar utförda på 1700-talet. Man undvek därmed funktionella och praktiska problem som jordras och borggårdsmiljön skulle få ett mer tilltalande utseende.
Inför nybyggnationen av borggården utfördes en arkeologisk utgrävning, den första sedan 1958–1962 och 1980. Sommaren 1994 gjordes en provundersökning av den västra och södra vallen. Man hittade då lämningar av ler- och trägolv, stolphål, ugn, syllstenar och träsyllar samt metaller, djurben (matavfall) och keramik. Resultaten från förundersökningen visade att det fanns rester av bebyggelse under hela den västra vallen, medan den verkade upphöra ungefär i mitten av den södra utmed ett våtmarksområde. Det var spår av den gamla stadsdelen Sanden, från tidsperioden 1400–1544. Ett dussin tomter från Sanden kom sedan att totalundersökas av Riksantikvarieämbetet och detta var klart i december 1995.
För att skona de värdefulla 1500-talsportalerna vid infarten till borggården byggdes en klaffbro i trä över västra vallgraven. Den stod färdig hösten 1995. Den mur som under 1960-talet uppförts längs borggårdens södra sida fick i början av juni 1995 ge vika för grävskoporna. Den 21 augusti 1999 invigdes de återuppförda försvarsvallarna och idag rymmer de västra Östergötlands största samlingssal för fester, mässor och dylikt, samt lokaler tillhörande Landsarkivet. I västra vallen ligger även den nuvarande slottsentrén. Stadens turistbyrå låg där 1999–2008.
Interiör
Slottets östra halva tillhör Landsarkivet och har haft smärre invändiga ombyggnationer under 1900-talet för kontorslokaler.
I den västra delen visas salarna för allmänheten. På slottets första våningsplan ligger det så kallade Herreköket, där mat tillreddes, och Borgstugan, som tillhörde slottets soldater. På den andra våningen ligger Drabantsalen och den så kallade Bröllopssalen. Den har kallats så då det tidigare antagits att det var där som Gustav Vasa och Katarina Stenbock höll sin bröllopsfest 1552, men senare forskning har visat sig att slottet inte var byggt till den andra våningen då. I Bröllopssalen arrangerar Vadstena-Akademien varje sommar opera. På andra våningen ligger även det så kallade Godegårdsrummet, en benämning som det har fått då ett målat brädtak från Godegårds bruk placerats i rummet på senare tid. Den tredje våningen hyser Stora och Lilla rikssalen, flera mindre salar och ett slottskapell för kungligheterna och hovet. Den västra delen av tredje våningen är idag möblerad genom stiftelsen Vadstena slott och med depositioner från Nationalmuseum.
Av de fyra kanontornen, postejerna, visas den nordvästra för allmänheten. Den sydvästra kan visas vid guidade turer eller när det hålls konstutställningar där. Den nordöstra är ombyggt och moderniserat för Landsarkivets lokaler medan den sydöstra, som är den mest välbevarade, inte visas för allmänheten.
Slottskyrkan
Orgel
Orgeln byggdes 1736 av Carl Kindberg, Skeda socken. Den var byggd för Gistads kyrka och hade då fyra stämmor av trädpipor. Fasaden målades av studiosus Jonas Gistadius. 1746 byggdes orgeln om av Jonas Wistenius, Linköping då samtliga stämmor byttes ut mot fyra stämmor av metall och en av trä. Även en ny väderlåda i ek tillverkades. om orgeln då 1864 såldes orgeln till Lillkyrka kyrka. 1925 ansågs orgeln ospelbar och byttes ut mot ett harmonium. 1943 såldes orgeln till Östergötlands museum där fasaden en tid kom att ställas ut. 1964 testamenterade Einar Erici en summa pengar till Lillkyrka församling för att sätta upp orgeln i kyrkan. Men någon uppsättning av orgeln i kyrkan kom inte att bli av. 2013 sattes orgeln upp på Vadstena slott och invigdes 27 augusti samma år. Restaureringen utfördes av Bergenblad & Jonsson Orgelbyggeri, Nye. Piporna i fasaden är träattrapper.[4]
Kyrkofadern Hieronymus. Målad under 1600-talet av okänd konstnär.
Madonnan med barnet, Johannes och den heliga Anna. Målad av Andrea Schiavone.
Galleri
Vadstena slott sett från hamninloppet år 1902.
Slottets välbevarade renässansportal från 1563 med hertig Magnus vapensköld längst upp, avbildat 1889.
Den tegelvälvda gången in till borggården.
Borggården fotograferad 1927, innan försvarsvallarna återuppförts.
Borggårdens återuppförda fyrkantstorn och vallar.
Kanon i gången invid nordvästra kanontornet.
Bröllopssalen i slottets andra våning.
Trädgården vid slottet
Vadstena slottsträdgård är sedan århundraden en naturlig del av staden Vadstenas struktur. Den har anlagts inte bara till prydnad och av nyttoskäl utan fungerar idag även som kulturpark och rekreationsområde i en riksintressant stadsmiljö. Den del av parken, som ligger i direkt anslutning till slottet ägs av staten och förvaltas av Statens Fastighetsverk. Större delen av slottsparken ägs dock av Vadstena kommun och förvaltas av dess helägda bolag Vadstena Fastighets AB. Området anges som riksintresse i översiktsplanen för kommunen.
En av landets äldsta slottsträdgårdar
Slottsträdgården utgörs av nuvarande Hamnparken och Asylparken i Vadstena. Den är en av landets äldsta parker och en viktig del av Vadstenas unika kulturmiljö, som är av riksintresse. Parken tillkom i samband med Gustav Vasas och Johan III:s slottsbygge, som påbörjades 1545 och pågick i omgångar till 1500-talets slut. Slottet fick sin trädgård år 1550, sedan Gustav Vasa år 1548 bytt till sig trädgårdar av stadens borgare och lagt dem inom ett staket. Slottsfogden tillsades "att ha uppsikt häröver, så att området i sinom tid måtte bliva en lustig trädgård utav".[5]
Kartorna berättar
Kartan från 1642
På den äldsta bevarade kartan över Vadstena, daterad 1642, framgår det hur slottets närmaste omgivning var gestaltad. Slottsområdet bildade en stor oregelbunden fyrkant, som i väster gränsar mot Kungs Starby ägor, i norr mot Vättern, i öster mot staden där Slottsgatan bildar gräns och i söder mot Starby och stadens åkrar i en linje, som i stort motsvarar den nuvarande Margaretavägen. Norra delen av slottsområdet innefattar själva slottet och vallgravarna samt öster därom ett område som på kartan benämns Förborgen. Södra delen består i väster av Kalkhagen och i öster av den så kallade Kungs- Eller Slåtts Trädgården, som i stort sett motsvarar den nuvarande Asylparken och sydligaste delen av Hamnparken. Av kartan framgår, att Slottsträdgården på alla sidor var omgärdad av staket, och att den var trädplanterad.
Kartan från 1655
1655 års karta över Vadstena anger Slotts Träägården och beläget i denna ett Lusthus med åttkantig form, vilket bör ha legat väster om Asylen, ungefär mitt för den öppna gården mellan vinkelbyggnaderna, som skjuter ut från huvudbyggnaden.
Kartan från 1705
På Johan Eekboums karta från 1705 har slottsträdgården en något större utsträckning åt väster och den är omgiven av staket. Trädplaneringen är schematiskt markerad med jämnt utplacerade trädtecken, men planteringen täcker inte hela ytan.[6] Den sydligaste delen av slottets trädgård saknar trädmarkering liksom några avgränsade ytor i själva trädgårdens mitt. Det finnas två sådana fria ytor utmed Slottsgatan. De är belägna på varsin sida om en byggnad, som på Eekboums specialkarta över slottet kallas för Trädgårdsstuga. De öppna kvarteren återkommer sedan på kartorna från 1747 och 1750.[7]
Kartan från 1783
Kartan från 1783 ger en mer översiktlig bild av slottsträdgården, men anger den öppna ytan i mitten som en mindre parterr, uppdelad i fyra rutor av två korsande gångar. Möjligen är det fråga om en liten prydnadsträdgård av renässanskaraktär – dess läge tycks motsvara den plats där 1642 års karta har ett lusthus. Det kan alternativt vara fråga om en köksträdgård – på J.F. Kocks karta från 1800 är rutan benämnd Kålsänger – medan en större fri yta i nordvästra hörnet invid vallgraven kallas för Plantage. Ännu omkring 1860, på Gustaf Ljunggrens karta över Vadstena, är området betecknat som Slottsträdgården. På J.F. Kocks karta syns också huset, benämnt Trädgårdsstufa, vid Slottsgatan.
Trädgårdens utveckling
Slottsträdgården eller Kungsträdgården, som den kallas på 1642 års karta, har sannolikt anlagts under senare delen av 1500-talet i samband med slottsbygget. Bortsett från den nordligaste delen, som delvis tagits i anspråk för den nuvarande Järnvägsgatan och den öppna kajen vid östra vallgraven, har Slottsträdgården bevarats i praktiskt taget hela sin ursprungliga omfattning. Av de äldre kartorna verkar det framgå, att den redan på 1600-talet bör ha haft samma allmänna parkkaraktär som nu för tiden, men med vissa öppna kvarter, planterade med prydnads- eller nyttoväxter. Trädbeståndet torde ha förnyats successivt. I trädgårdens södra del och utmed Slottsgatan finns flera träd av hög ålder.[8]
Den engelska parken
Den nordligaste delen av trädgården närmast Järnvägsgatan har idag karaktären av engelsk park med slingrande gångar, gräsplaner, buskar och rabatter. Denna utformning fick Slottsparken sannolikt under de sista decennierna av 1800-talet. Asylenområdet – den gamla Slotts- eller Kungsträdgården och de tidigare sjukhusbyggnaderna – utgör en miljö av stort kulturhistoriskt intresse.[8]
Trädgårdsmästarbostad och Lusthus
Slottet har haft trädgårdsmästare sedan vasatiden. En framstående tjänsteman inom slottsförvaltningen var trädgårdsmästaren Arent Hubertsson, som fick sitt första beställningsbrev (kontrakt) år 1586 av Johan III.[9] Då tillverkade han en trämodell, även benämnd schamplun, över slottet . Enligt räkenskaperna utförde han även en balustrad under detta år.[10] Beställningsbrevet från Johan III till Arent Hubertsson förnyades 1594.[9]
I samband med Älvsborgs lösen 1613 och 1615–16 taxerades två trädgårdsmästare i Vadstena.[11] På 1630-talet var både Torbjörn Svensson och Per Månsson verksamma som trädgårdsmästare i slottsträdgården.[12] I Slottsparken är trädgårdsmästarbostaden troligen den äldsta byggnaden, uppförd före 1705. Den är flera gånger ombyggd, men har bevarat sina ursprungliga proportioner. Med hänsyn till att byggnaden tillhör trädgårdsanläggningen är den från kulturhistorisk synpunkt viktig. Den har också stor betydelse för stadsmiljön vid Slottsgatan.[8]
På 1655 års karta över Vadstena redovisas Slåts Träägården och i denna ett åttkantigt Lusthus. På Johan Eekboums karta från 1705 har slottsträdgården en något större utsträckning åt väster och har sin nuvarande fulla längd fram till Södra vägen. Den är fortfarande inhägnad och trädplanteringen är schematiskt markerad med jämnt utplacerade trädsymboler. På en karta från 1783 redovisas den öppna ytan inne i trädgården som en liten parterr, uppdelad i fyra kvarter.
Sockerbruk och sjukhusbyggnad i trädgården
Tillkomsten av Johan Gustav Swartz' (1819–1885) stora sockerbruksbyggnad på 1870-talet var ett kraftigt ingrepp i parken, som dock i övrigt lämnades i stort sett oexploaterad. Industribyggnaden fick, efter arkitekten Axel Kumliens ombyggnad 1895, en helt ny funktion som sjukhus för mentalpatienter. Den gamla slottsträdgården blev då en ovärderlig tillgång med tanke på, att en parkanläggning måste finnas vid varje större sjukhus, i synnerhet mentalsjukhusen. Slottsträdgården restaurerades, nya träd planterades och gångvägar anlades. Det gav slottsträdgården dess nuvarande karaktär av engelsk park.[13]
Slottsträdgården – en kulturskatt
Slottsträdgården har genom seklerna till stor del bevarats i sin ursprungliga omfattning och behållit sin användning både som lustpark och nyttoträdgård. I dag fungerar den gamla slutna kungsträdgården som Vadstenas största park med en stark historisk laddning.
Slottsträdgården har vårdats och bevarats under mer än 400 år och Vasatidens unika slottsmiljö i Vadstena är ett kulturellt riksintresse.[14]
Slottsträdgården i Vadstena är en av de äldsta parkerna i någon svensk stad. Dess närmaste motsvarighet är slottsträdgården vid Linköpings slott och Kungsträdgården i Stockholm. Av tillgängliga kartor och arkivalier framgår inte i detalj hur parken varit gestaltad under tidigare århundraden. Säkert är dock, att den på samma sätt som idag varit trädplanterad, men med vissa öppna odlade ytor. Delar av det nuvarande trädbeståndet går sannolikt tillbaka till 1700-talet.
Tillkomsten av sockerbruket och senare asylbyggnaden innebar kraftiga ingrepp i den tidigare i stort sett obebyggda trädgården. Då Asylen byggdes om till bibliotek, hotell och lägenheter på 1980-talet tillkom ett antal parkeringsytor samt en avfallsanläggning. Denna del av parken hade sedan 1890-talet tjänat som inhägnad sjukhuspark och Asylparken har även de senaste trettio åren använts mycket sparsamt av allmänheten. Den nedre delen av slottsträdgården, nu kallad Hamnparken, är dock välbesökt och en verklig oas för både Vadstenabor och turister.
Slottsträdgården utgör en omistlig del av Vadstenas unika slottsmiljö av riksintresse. En tidigare planerad bebyggelse med tre flerfamiljshus i den känsliga parkmiljön skulle allvarligt ha reducerat trädgårdens stora kulturella, biologiska – både växter och djurliv, exempelvis olika arter av fladdermöss – och estetiska värde. Förvaltare Gillis Åström vid Statens fastighetsverk har formulerat sig så här om Vadstena: "Det här är en exceptionell plats med ett fantastiskt renässansslott, hela klosterområdet och självklart miljön som det ligger i." Åström betonar vikten av att ha tålamod med processen, så att inte kulturhistoriskt viktiga värden förstörs på grund av okunskap, men samtidigt tror han att det inom ett par års tid har hänt en hel del när det gäller att tydliggöra Vadstena som besöksmål.[15]
Planerad hamnbyggnad i Slottsparken
Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2023-08) Motivering: Senaste datumet i texten 2015. Vad har hänt sedan dess?Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.
Statens fastighetsverk och Vadstena kommun har startat ett gemensamt projekt för en ny hamnbyggnad, som ska förbättra servicen för såväl turister och Vadstenabor. Om man promenerar längs vattnet i Vadstena ser man att miljön med slottet, parken och hamnen är speciell. På promenadavstånd ligger även klosterområdets byggnader. Många turister kommer med båt och husbil och för dessa liksom boende behöver servicen förbättras.
Byggnaden blir två våningar hög och ska förutom serviceutrymmen med hygienrum innehålla utrymmen för hamnkapten och Sjöräddningen samt café och/eller restaurang. Före detta slottsarkitekten Per Rydberg har ritat förslaget på den nya byggnaden, som till utseendet påminner om de magasin, som tidigare har legat runt slottet. För att minimera miljöpåverkan och energiförbrukning byggs den i trä och på fasaden kommer träet att gråna med tiden, vilket passar med slottet och parkens gråbruna trädstammar. På taket läggs sedum, som fångar upp parkens grönska och blir synligt från slottet. Vadstenas nya hamnbyggnad beräknas stå färdig efter 2015.[16]
Vid ombyggnaden av Stockholms centralstation 1927 och tillkomsten av den nya Centralhallen utfördes på den östra sidan av vänthallen åtta väggmålningar med olika landskapsmotiv från Sverige. De är skapade av konstnärerna John Ericsson och Natan Johansson. Vadstena slott är motivet på den sjätte målningen från norr.
^Karling, Sten (1931). Trädgårdskonstens historia i Sverige: intill Le Nôtrestilens genombrott. Stockholm: Bonnier. Libris439430, s. 114, 115 och 116.
^Unnerbäck, Eyvind: Vadstena slott : från befästning till renässanspalats 1563–1620, Serie: Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien, 39, Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. : Almqvist & Wiksell International [distributör], Stockholm 1996. Figur 166. Detalj ur Johan Eekboums karta från 1705: Wadstena Slottz och Stadz Grundrithningh. Afmätt A. 1705 av Johan Eekboum. Lantmäteriverkets arkiv. s. 213.
^Unnerbäck, Axel: Gamla Asylen och Slottsträdgården i Vadstena, Dokumentationsbyrån, Riksantikvarieämbetet 1981-08-26, s. 1.
^ [abc] Unnerbäck, Axel: Gamla Asylen och Slottsträdgården i Vadstena, Dokumentationsbyrån, Riksantikvarieämbetet 1981-08-26, s. 2.
^ [ab] Unnerbäck, Eyvind: Vadstena slott : från befästning till renässanspalats 1563–1620, Serie: Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien, 39, Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. : Almqvist & Wiksell International [distributör], Stockholm 1996. s. 218.
^Unnerbäck, Eyvind: Vadstena slott : från befästning till renässanspalats 1563–1620, Serie: Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens handlingar. Antikvariska serien, 39, Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. : Almqvist & Wiksell International [distributör], Stockholm 1996. s. 251.
^Ahrland, Åsa: Den osynliga handen : trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige, Carlsson, Stockholm 2006, s. 23, ISBN 91-7203-748-2.
^Ahrland, Åsa: Den osynliga handen : trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige, Carlsson, Stockholm 2006, s. 21, ISBN 91-7203-748-2.
^Unnerbäck, Axel: Gamla Asylen och Slottsträdgården i Vadstena, Dokumentationsbyrån, Riksantikvarieämbetet 1981-08-26, s. 4.
^Unnerbäck, Axel: Gamla Asylen och Slottsträdgården i Vadstena, Dokumentationsbyrån, Riksantikvarieämbetet 1981-08-26, s. 3.
Ahlberg, Haakon & Wadsjö, Harald (utg.): Svenska Trädgårdskonsten sådan den till våra dagar bevarats vid slott och herrgårdar, I-II, Stockholm 1930-31.
Bonnier, Ann Catherine & Lundquist, Kjell, redaktörer: Historiska parker och trädgårdar : ett arv att vårda och sköta: rapport från ett seminarium på Alnarp 21-23 september 1994, [översättning: Ann Catherine Bonnier ...], Riksantikvarieämbetet, Stockholm 1996. ISBN 91-7209-030-8.
Cnattingius, Bengt: Sturefors, Svenska Trädgårdskonsten etc., I, Stockholm 1930. s. 101-109.
Cnattingius, Bengt: Östgötapräster som trädgårdsodlare, Sveriges Pomologiska förenings årsskrift 1932. s. 217-26.
Hahr, August: De svenska kungliga lustslotten, 1899-1900.
Hahr, August: Svenska Slott och Herresäten vid 1900-talets början, 1908-15.
Karling, Sten (1931). Trädgårdskonstens historia i Sverige: intill Le Nôtrestilens genombrott. Stockholm: Bonnier. Libris439430
Karling, Sten: Tureholm, Svenska Trädgårdskonsten etc., II, Stockholm 1931. s. 98-104.
Karling, Sten (1931). Trädgårdskonstens historia i Sverige: intill Le Nôtrestilens genombrott. Stockholm: Bonnier. Libris439430, s. 114, 115 och 116.
Karling, Sten: Från Tessin till Piper: Trädgårdskonsten i Sverige under ett sekel, Fredrik Magnus Piper och den romantiska parken. Stockholm 1981. s. 8-38.
Kjellberg, Carl M. (1913). Vadstena slott: Beskrivning. Linköping: Östgötens. Libris1635538
Olausson, Magnus: Den Engelska parken i Sverige under gustaviansk tid, Byggförlaget, Stockholm 2001, ISBN 91-7988-209-9.
Schnitler, Carl W.: Trädgårdskonstens historia i Europa, Stockholm 1917.
Stavenow, Åke: Johan Hårleman. En trädgårdsarkitekt under stormaktstiden, Tidskrift för konstvetenskap 1923-24, s. 53-66. Carl Hårleman. En studie i frihetstidens arkitektur. Doktorsavhandling, Uppsala 1927.
Unnerbäck, Axel: Gamla Asylen och Slottsträdgården i Vadstena, Dokumentationsbyrån, Riksantikvarieämbetet, PM 1981-08-26.
Bergius, Peter Jonas: Tal om Frukt- Trädgårdar och deras främjande i vårt rike. Stockholm 1780.
Berglund, Karin: Längtans blommor. Om gammaldags trädgårdsväxter, Rabén Prisma, Stockholm 1996.
Björk, Monika: Vandra i Europas trädgårdar, Prisma, Stockholm 2003.
Chambers, Sir William: Plans, Elevations, Sections and Perspective Views of the Gardens and Buildings at Kew in Surry, London 1763.
Chambers, Sir William: Dissertation on Oriental Gardening, London 1772; 2. upplagan 1773.
Christiansson, Monica & Waern, Kolbjörn m.fl.: Karlslund i Vårdprogram för park och trädgård, Örebro kommun 2004.
Dunér, Sten & Dunér, Katarina: Den gyllene trädgården,Trädgårdskonstens idé- och kulturhistoria från Adam till örtagård, Prisma, Stockholm 2001.
Fischerström, Johan: Utkast til beskrifning om Mälaren. 1785.
Flinck, Maria: Tusen år i trädgården, Rabén & Sjögren, Stockholm 1996.
Fogelmark, Stig: Johan Hårleman. 1785.
Forsstrand, Carl: Trädgårdar och trädgårdsmästare i 1700-talets Stockholm, SEÅ 1927. s. 81-109.
Hansson, Marie & Hansson, Björn: Köksträdgårdens historia, Signum, Lund 2002.
Hobhouse, Penelope: Trädgårdskonstens historia 3000 år, översättning Doe Mena-Berlin, Natur och Kultur/Fakta, Stockholm 2004.
Kammecker, Johan: En Til sitt kära Fäderneslandz Tienst och Nytta utgifwen Trädgårds- Man, Stockholm 1731.
Lindqvist, Gunnar: Lustgård och park på Finspång, Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, Stockholm 1966. s. 225-238.
Lissander, Anders: Anmärkningar vid svenska Trädgårds-Skötsel, Stockholm 1766.
Lund, Haakon: De kongelige lysthaver, Köpenhamn 1977.
Lundberg, Erik: Den svenska herrgårdsträdgården, Svenska Trädgårdskonsten etc., I, Stockholm 1930, s. 7-29.
Lundberg, Erik: Arkitekturens formspråk, 1945-61.
Lundberg, Petter: Then rätta Svenska Trädgårds-Praxis, Västerås 1754.
Lundquist, Kjell: Löfstads slotts trädgårdar. Ett bidrag till anläggningarnas historia, Löfstads - Meddelanden från Östergötlands Länsmuseum, Linköping 1992. s. 59-86.
Låstbom, Johan: Anmärkningar om Frugt-träds etc., Hushållnings Journal 1771, juni, s. 283-284.
Malmberg, Ernst: Ekolsund, SSH, n.s. Uppland, Stockholm 1932. s. 185-234.
Nolin, Catharina: Till stadsbornas nytta och förlustande. Den offentliga parken i Sverige under 1800-talet, Byggförlaget, Stockholm 1999.
Nyreröd, Anna-Lisa: Lusthus till bruks och till syns, Uddevalla 1979.
Olausson, Magnus: Kungliga Lustparker Drottningholm och Haga, Människans Lustgårdar, Läckö slott utställningskatalog, Läckö 1990. s. 50-63.
von Schwerin, Hans Hugold: Skånska Herrgårdar efter Roskildefreden. En konsthistorisk undersökning, 1932.
Selling, Gösta: Svenska Herrgårdshem under 1700-talet, 1937.
Sirén, Osvald: Kinas trädgårdar och vad de betytt för 1700-talets Europa, II, Stockholm 1950.
Sjöberg, Lars (text) & Johansson, Staffan (foto), Gunnebo och 1700-talets sommarställen i Göteborgs omgivningar, Prisma, Stockholm 2007. ISBN 978-91-518-4883-9
Swedréus,Magnus Bernhard: Botaniska trädgåden i Uppsala 1653-1807, 1877.
Wallin, Torsten: Hur en trädgård blir till - förverkliga din trädgårdsdröm, Norstedts, Stockholm 2013. ISBN 978-91-1-303879-7
Wollin, Nils G.: Kungsträdgården i Stockholm I, SEÅ 1923. s. 93-121.
Wollin, Nils G.: Karl XII:s torg. Makalös. Planteringen.. 1926.
Wollin, Nils G.: Drottningsholms lustträdgård och park, Doktorsavhandling, Stockholm 1927.
Wollin, Nils G.: Svenska Slott och Herresäten (ny samling): Haga, 1934.
Wollin, Nils G.: Svenska Slott och Herresäten (ny samling): Rosersberg, 1934.
Wästberg, Per (redaktör): Kungsträdgården, Bonniers, Stockholm 1986. ISBN 91-0-046958-0.