|
Von Rosen (adelsätt)
von Rosen är en svensk friherrlig och grevlig adelsätt Gammal medeltida adlig ätt från Baltikum. Modernare forskning gör gällande att ätten har gemensamt ursprung med ätten von Buxhoeveden och härstammar från trakterna norr om Bremen i Tyskland. Företrädare för ätten framträdde i mitten av 1200-talet i Livland och Estland såsom vasaller till konungen av Danmark och biskopen av Riga. I Livland tillhörde medlemmarna riddarklassen på 1200-talet. En känd släkten och stamfader var Theodericus de Ropa från Niedersachsen som kom till Livland 1203. Ättens första sigill från 1292 föreställer tre rosor.[1] Äldste kände dokumenterade medlem är en Helmoldus de Luneborg, vilken 1224 var korsfarare i Livland och 1225 deltog i erövringen av Wierland. Hans sonson var lantrådet i Harrien och Wierland tillika danska riksrådet Woldemar von Rosen (nämnd 1282 och levde 1305). Ätten förgrenade sig med tiden i ett flertal linjer. De svenska släktgrenarna tillhör linjen Hochrosen. Deras gemensamme stamfader är ryttmästaren i svensk tjänst, Robert von Rosen (född senast 1595 och död 1629/30) till bl.a. Sonorm i Ampels socken i Estland och Schönangern i Rauge socken i Livland. Hans ättlingar i fjärde led, de tre bröderna, kaptenen vid Dalregementet sedermera generalmajoren Otto Wilhelm von Rosen (1711–1799), kaptenen Fredric Johan von Rosen (1709–1761), och kornetten vid Livregementet till häst sedermera majoren Axel Didric von Rosen (1717–1801), naturaliserades tillsammans genom kunglig resolution den 12 mars, år 1746 av Fredrik I. De introducerades den 6 juli år 1752 under nummer 1905. Axel Didrics ättegren utgick den 20 juni, år 1813 och Fredric Johans den 9 november, år 1857, varvid den adliga ätten utgick.[1][2] Emellertid hade Otto Wilhelm von Rosen upphöjts i friherrlig värdighet den 13 september, år 1772 på Stockholms slott av Gustav III och introducerades den 5 september, år 1776 under nuvarande nummer 290. Den yngre grenen är bosatt i Frankrike och ätten har gemensamt ursprung med grevliga ätten von Rosen nr 85. Robert von Rosen hade en ättling i tredje led, generalmajoren av infanteriet sedermera riksrådet Gustaf Fredric von Rosen (1688–1769). Han naturaliserades genom kunglig resolution given den 14 december, år 1724 i Stockholm av Fredrik I och introducerades den 9 oktober, år 1726 under nuvarande nr 1790. Han upphöjdes vidare i friherrlig värdighet genom kunglig resolution given den 14 juni, år 1731 i Stockholm av Fredrik I och introducerades samma år den 19 juni under nr 208, varvid den adliga ätten utgick. Enligt vissa uppgifter skulle även Gustaf Fredrics två bröder, lantrådet Hans von Rosen (1685–1767) och ritterschaftshauptmannen Erich Dietrich von Rosen (1689–1735), också blivit upphöjda till friherrar. Av riksdagshandlingarna 1731 framgår dock att så inte var fallet.[2] Gustaf Fredric upphöjdes vidare i grevlig värdighet genom kunglig resolution given den 22 november, år 1751 i Stockholm av Adolf Fredrik. Han introducerades den 6 augusti, år 1752 under nr 85, varvid den friherrliga ätten utgick.[3][4] Ätten är inte befryndad med den adliga ätten von Rosen af Kardina, ätten von Rosén, ätten von Rosen nr 1790 (utslocknad 1731) eller den ointroducerade adliga ätten von Rosen (från Stralsund).[5] Blasonering
Personer ur ätten von Rosen (i kronologisk ordning)
Se även
Referenser
Noter
Externa länkar
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
