Wäinö Aaltonen

Wäinö Aaltonen
Född	Wäinö Waldemar Aaltonen 8 mars 1894[1][2][3] Karinais ​eller ​S:t Mårtens[4]
Död	30 maj 1966[5][1][2] (72 år) Helsingfors[6]
Medborgare i	Finland[7]
Utbildad vid	Åbo ritskola Wäinö Aaltonenskolan
Sysselsättning	Målare, fotograf[8], skulptör, bildkonstnär[9][10][11]
Noterbara verk	När vänskapsbanden knytes
Maka	Aino Pietiläinen (g. 1920–1929, skilsmässa)
Barn	Matti Aaltonen (f. 1921 och 1921) Maija Aaltonen (f. 1924)
Släktingar	Aaro Hellaakoski
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Lunds universitet (1941) Prins Eugen-medaljen (1947)[12] Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1950)
Redigera Wikidata

Wäinö Waldemar Aaltonen, född 8 mars 1894 i Karinais, död 30 maj 1966, var en finländsk skulptör och målare.^[13][14]

Wäinö Aaltonen studerade teckning och målning för Victor Westerholm vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo 1910–1915. Därefter ägnade han sig åt skulptur och gjorde som ett betydande ungdomsverk en pojke i granit (1917–1920), som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Han blev professor 1940, fil. hedersdoktor i Lund 1941^[15] och ledamot av Finlands Akademi från 1948.^[16]. Hans mest kända skulptur är Bronsstaty av Paavo Nurmi från 1925. Han har även gjort minnesmärket över torpedbåten S 2. Bland hans övriga skulpturer finns hjältemonumentet i Nyslott samt Frihetsgudinnan bekransar ungdomen som fanns vid Helsingfors universitet, men förstördes under andra världskriget^[13]. I Sverige finns bland andra skulpturen När vänskapsbanden knytes vid Näckrosdammen/Renströmsplatsen i Göteborg, som är en gåva till Göteborgs stad av Åbo stad (ett identiskt exemplar finns i Åbo). För Hässelby villastads kyrka skapade han träskulpturen Barnet med sin skyddsängel^[17].

I samband med byggandet av Wäinö Aaltonens museum i Åbo donerade Aaltonen en betydande mängd av sina verk till staden och dessa utgör nu grunden för stadens konstsamling och för basutställningen i museet.

Aaltonen finns i Sverige representerad vid Moderna museet^[18] och Nationalmuseum^[19] i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum (med ett porträtt av Jean Sibelius)^[20], Miliseum^[21] och Ateneum^[22]

• 
  Arbetet och framtiden, skulptursvit i Riksdagshuset.
• 
  Frimärke vid riksdagens 75-årsjubileum 1982: "Framtiden" ur skulptursviten.
• 
  Arbete med Paavo Nurmi-statyn 1924–25.
• 
  Wäinö Aaltonen i sin ateljé, med Jungfru Finland, nu i Wäinö Aaltonens museum, till vänster.
• 
  Wäinö Aaltonen med Turun Lilja.
• 
  Porträtt av Otto Manninen.

• Wikimedia Commons har media som rör Wäinö Aaltonen.
  Bilder & media
• ”Aaltonen, Wäinö”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4279-1416928956885 
• Wäinö Aaltonen på Åbo webbplats