|
Alfred Ipsen
Peter Alfred Buntzen Ipsen, född 17 mars 1852 i Köpenhamn, död 20 november 1922, var en dansk författare, översättare och redaktör. Ipsens föräldrar dog under koleraepidemin 1853 och han sattes i ett fosterhem; ett barnlöst prästpar.[1] Han tillbringande skolgången i Randers och Aarhus och tog studentexamen 1872.[1] Han tillbringade därefter ett halvår på Testrup Højskole, där han blev starkt påverkad av grundtvigianismen.[1] Han tog examen i teologi från Aarhus universitet 1877 med målet att bli präst.[1] Han bröt dock en period med kristendomen och anslöt sig till den litterära vänstern och fritänkarna, i vilken Georg Brandes hörde till de mest namnkunniga.[1] Ipsen började studera det engelska språket och litteraturen och blev efter en kort studieresa i England 1879 språklärare i Odense.[1] Han var även journalist på Morgenbladet. Några år senare flyttade han tillbaka till Köpenhamn, där han började sin karriär som redaktör och författare.[1] Han var redaktör för tidningen Samfundet.[2] Han debuterade med diktsamlingen Ad grønne Stier 1883. I sitt senare författarskap kom han att rikta skarp kritik mot Georg Brandes och hans kritik av kristendomen, däribland i trilogin Georg Brandes, en Bog om Ret og Uret (1902-03).[1] Ipsen översatte även flera verk från engelska, svenska och tyska till danska.[1] Till dessa hör verk av Lord Byron, Gottfried Keller, Erik Gustaf Geijer och Heinrich Heine. Ipsen tilldelades Anckerska legatet 1889, som han spenderade på resor till England, Frankrike och Nederländerna.[1] Dessa resulterade i reseskildringen Holland (1891).[1] Han var vice ordförande i Dansk Forfatterforening (1897-1900) och från 1909 ordförande i National Forfatterforening.[2] Bibliografi
Se ävenReferenser
|
||||||||||||||||
