Erich Deppner
Wilhelm Harster, Karl Maria Demelhuber, Erich Deppner och Hanns Albin Rauter omkring 1942/1943.
Sturmbannführer
Född	8 augusti 1910 Neuhaldensleben, Provinsen Sachsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	13 december 2005 (95 år) Anzing, Bayern, Tyskland
Inträde	november 1933
Tjänstetid	1933–1945
Befäl	1) Kommendant i Westerbork 2) Chef för Gestapo i Haag

Erich Deppner, född 8 augusti 1910 i Neuhaldensleben, död 13 december 2005 i Anzing, var en tysk jurist och SS-Sturmbannführer. Under andra världskriget var han chef för Gestapo i Haag i det av Tyskland ockuperade Nederländerna. För en kort tid var han kommendant för koncentrationslägret i Westerbork.

Deppner studerade rättsvetenskap vid universiteten i Marburg, München och Halle.

År 1940 knöts han till Reichssicherheitshauptamt, Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium. I maj 1940 ockuperade Tyskland Nederländerna och Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) installerade sitt högkvarter i Haag. Deppner blev chef för avdelningen för bekämpning av politiska motståndare.^[1] I april 1942 kallades Deppner till Hanns Albin Rauter, Högre SS- och polischef i Nederländerna. Denne gav Deppner i uppdrag att avrätta 65 sovjetiska krigsfångar som befann sig i ett transitläger i Amersfoort och Deppner rekryterade fyra SS-män till ett exekutionskommando.^[2] Krigsfångarna fördes i lastbilar till ett skogsområde, där de vid en färdigställd grav sköts med nackskott. Deppner sköt några av fångarna själv.

I juli 1942 utnämndes Deppner till kommendant för koncentrationslägret i Westerbork.^[1][3] Han var ansvarig för den första deportationen av nederländska judar från Westerbork till Auschwitz.^[4]

Genom terror- och sabotagelagen, Niedermachungsbefehl, av den 30 juli 1944 underställdes inte motståndskämpar längre Wehrmacht utan avrättades omgående eller lämnades över SD. Deppler lät i augusti och september 1944 avrätta 450 nederländska motståndsmän och -kvinnor.

Deppner återvände till Tyskland i början av 1945 och sattes in i Wehrmacht. Han togs till fånga av Röda armén och tillbringade fem år som krigsfånge. Efter hemkomsten arbetade han för Organisation Gehlen, varur Bundesnachrichtendienst grundades 1956.

I januari 1964 ställdes Deppner inför rätta inför Landgericht München I. Han åtalades för avrättningen av de 65 sovjetiska krigsfångarna i Amersfoort i april 1942, men ansåg sig endast ha lytt Rauters order. Domstolen hade inte möjlighet att vederlägga Deppners utsagor, då Rauter hade avrättades 1949. Domstolen frikände Deppner.^[1]

• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
• Lozowick, Yaacov (2002) (på engelska). Hitler's Bureaucrats: The Nazi Security Police and the Banality of Evil. London: Continuum. ISBN 0-8264-5711-8 
• Rens, Herman van (2013) (på nederländska). Vervolgd in Limburg: Joden en Sinti in Nederlands-Limburg tijdens de Tweede Wereldoorlog. Hilversum: Uitgeverij Verloren. ISBN 978-90-870-4353-7 
• Wildt, Michael (2002) (på tyska). Generation des Unbedingten: Das Führungskorps des Reichssicherheitshauptamtes. Hamburg: Hamburger Edition. ISBN 3-930908-75-1