När Columbus upptäckte ön under sin tredje resa 1498 var den befolkad av karibindianer, som kallade sig själva kalinago och ön för Camahogne. De motsatte sig europeiska bosättningsförsök i över 100 år, men i mitten på 1600-talet etablerade sig fransmän på ön och utvecklade så småningom en fransk koloni med socker som främsta exportvara. Ön hade också en av regionens finaste naturliga hamnar. Kolonin överlämnades till Storbritannien 1763 och blev en brittisk kronkoloni ungefär hundra år senare, 1877, och tillhörde 1958–1962 Västindiska federationen.[3][4]
Landet fick 1967 inre självstyre och erhöll 1974 full självständighet. Grenadas förste premiärminister blev Eric Gairy, ledare för Grenadas förenade arbetarparti.[3]
Efter en oblodig revolution 1979 tog Maurice Bishop, ledaren för New Jewel Movement, över makten och var Grenadas premiärminister fram till 1983. På grund av ideologiska skiljaktigheter bröt sig vice premiärminister Bernard Coard ur partiet och skapade en marxistisk falang (RPG) som den 19 oktober1983, med militär hjälp, tog över makten och avrättade Bishop[5]. Sex dagar senare invaderades ön av USA och sex västindiska länder (se invasionen av Grenada). Bernard Coard och hans ledning togs tillfånga och dömdes senare för mordet. Nya val hölls åter året därpå.
Grenada är en parlamentarisk demokrati av brittisk modell och leds formellt av en generalguvernör som representant för statschefen kung Charles III. Parlamentet har två kammare med ett folkvalt representanthus och en utnämnd senat. Landet har två ledande partier, det mer moderata New National Party, som fick regeringsmakten i valet i februari 2013, och det vänsterinriktade National Democratic Congress, NDC, som är oppositionsparti, men utan parlamentsplatser.[4]
New National Party vann regeringsmakten 1995 och behöll den i de två kommande valen under 13 års tid. I valet 2008 tog National Democratic Congress, NDC, en majoritet med 11 av de 15 mandaten och deras ledare, Tillman Thomas, blev premiärminister och bildade regering. I det senaste valet i februari 2013 vann New National Party samtliga 15 platser i parlamentet och Keith Mitchell, som var premiärminister från år 1995 till 2008, fick åter denna post.[4]
Grenadas främsta inkomstkälla är turism, speciellt sedan man byggde en internationell flygplats1985, och man var med att arrangera VM i endags-cricket år 2007. Man har även en utvecklad finansiell sektor och tillverkningsindustri, vilket har bidragit till den ekonomiska tillväxten.
Grenada kallas ofta "Island of Spice" då landet är en av världens största producenter av bland annat muskotnöt, där produktionen återhämtat sig efter stor förödelse av orkanen Ivan 2004 och orkanen Emily påföljande år. Landet har också varit en föregångare i ekologisk odling av kakao. Även bananer är en viktig exportvara. Orkanerna förstörde också mycket av turistanläggningarna, men även här har återhämtning skett och landet har goda förutsättningar för ökad turism tack vare förekomsten av fina stränder.[4]
I början av 2000-talet levde ungefär 30 % av hushållen under fattigdomsgränsen och arbetslösheten var drygt 10 %.
Folktätheten är hög och majoriteten är avkomlingar av afrikanska slavar. Officiellt språk är engelska, men kreolfranska talas också, ett arv från den franska kolonialtiden. De flesta invånarna är kristna (katolikerna dominerar).[6]
